Zwift annonserade om en ”liten” utmaning för några veckor sedan. I samarbete med Canyon lottar man ut en riktig cykel, en Canyon SLX. För att vara med i utlottningen behövde man köra banan ”the Pretzel” som omfattar alla delsträckor på den virtuella ön Watopia, både medsols och motsols, dvs 2 varv. The Pretzel är totalt 72km och går två vändor uppe i deras nya bergsparti och innebär ca 1900 meters klättring totalt.
Jag som aldrig vinner någonting vid tävlingar och utlottningar har inte den minsta förhoppning om att vinna en så fin cykel. Men den skulle göra sig fint på min trainer. :) Däremot är det en extra sporrande anledning att köra ett av dom hårdaste passen jag någonsin gjort tror jag. Jag var tvungen att göra det idag eftersom utmaningen bara gäller till på söndag och i helgen blir det förmodligen utomhuscykling. Så det var idag eller inte alls.
Förra helgen körde jag Vätternrundan och i förrgår SM. Det kändes fortfarande i kroppen och någon vilodag till hade kanske inte skadat. Inser nu efteråt att en grötfrukost hade varit lägligt. Det kändes direkt första vändan upp på berget. Först gick det ganska bra men när jag skulle upp den sista biten över den snöklädda toppen sa benen helt enkelt tvärt ifrån. Jag behövde stanna flera gånger under den sista kilometern upp på berget vilket aldrig hänt förut. Det har inte gått fort, men stanna har jag inte behövt. Försökte jag stå upp för att få mer kraft bar inte benen mot slutet.
Efter 9km klättring bar det nedåt igen och det blev tid för vila. Därefter gick turen över den mer lätt kuperade delen av banan innan det efter ungefär 46km började bära uppåt igen. Andra turen upp på berget gick som tur var inte över den högsta snöklädda toppen men det var tungt så det räckte ändå. Stoppen blev något färre och kortare men jag var nära att ge upp ”bara” någon kilometer före den högsta punkten.
Sista 15km gick det nedåt och på den platta delen av banan men det fanns ingen kraft kvar. Jag orkade nett och jämt hålla 30km/h där jag annars brukar ligga närmare 40. Pulsen låg på under 145bpm och effekten under 150 watt men det fanns ingenting mer att ge. Bara att rulla sista biten i mål. Dom små, små backarna på den platta delen av banan sved i låren.
Målplinget däremot gjorde inte alls ont. :) Jag nästan ramlade av cykeln. Passet tog mig 2 timmar och 41 minuter plus 10 minuters vilotid och det var helt klart det jobbigaste jag genomfört på länge. Men jag gjorde det och känner mig rätt nöjd med det, även om det inte kommer dimpa ner någon Canyon SLX i brevlådan. :)
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning[/tags]