Några i familjen har dragits med en jobbig förkylning flera veckor nu, men det verkade som om jag skulle klara mig. Och kanske hade jag gjort det också om jag inte samtidigt börjat jobba efter semestern och träffade fler sjuklingar. För i tisdags var det kört. Efter ett ganska lugnt pass klv jag av cykeln och kunde bokstavligen känna när förkylningen slog till. Då var det halsont, feber, hosta och snor i 4 dagar.
Igår började det lätta och idag kändes det väldigt bra. Ett lätt tryck i öronen som nu går att kompensera bort och ingen klen känsla i kroppen längre. Ändå var målet att ta det lugnt och bara ”rulla” några varv på den lätta, platta banan i Zwift för att låta benen gå och få svettas lite. Det där med att ta det lugnt är väl en sanning med modifikation. Jag trycker på nästan som vanligt tills kroppen säger ifrån.
Efter förutsättningarna blev det ett långt och bra pass. 1:43 timmar 62km. Pulsen låg i genomsnitt på 154bpm vilket är i mitten av mitt lågintensiva segment. Trots den något längre distansen snittade jag på 210 watt i effekt vilket gjorde mig mest glad.
Efteråt kändes det som om jag kunnat ta i mycket mer, men det var bra så idag. Då var ömheten i den jädrans rumpan ett betydligt större problem. :)
Imorgon efter jobbet är det dags igen och då är det London-banan som gäller. Uppskattar den nya banan väldigt mycket eftersom det är mycket platt att öva tempointervaller på och en saftig 4km lång backe att plåga musklerna med. :)
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning, Återhämtning, Förkylning[/tags]