Idag är det dagen D och Pepsi har kommit! Det har varit några veckor av otålig och nervös väntan. Trots att jag har varit med om det här så många gånger förut, är det lika nervöst och spännande varje gång.
Jag har haft SMS-kontakt med instruktören som är på väg hela vägen från Göteborg. Förutom att instruktören är mycket kompetent och har rykte om sig att ta fram bra hundar så är det extra roligt att samma instruktör tränade in min frus hund för snart två år sedan. Hon bör således känna till miljön där vi bor och arbetar ganska väl vilket underlättar inträningen av nya hunden.
Jag hade förberett genom att köra iväg familjen ganska tidigt på förmiddagen för att jag skulle vara ensam när nya hunden kom så familjen fick gå över till vår dotter och roa sig så länge.
När det äntligen ringde på dörren så var väntan över. En ivrig stor svart Labrador stretade in genom ytterdörren och vi bekantade oss med varandra. Sedan släpptes hunden lös och fick springa runt hemma och nosa in sin nya miljö. Han var glad och sprang fram och tillbaka och kände in lukterna av resten av familjen och den andra hunden.
Instruktören och jag slog oss ner i köket med en kopp kaffe för att planera och prata ihop oss om de närmaste fem dagarna som vi ska jobba ihop. Inträningen är totalt 10 dagar men delas oftast upp på två tillfällen. Vårt andra tillfälle kommer ske någon gång i juli när vi fått jobba ihop en tid.
När vi satt och fikade så lugnade Pepsi snart ner sig och la sig på köksgolvet vid mina fötter. Han verkar redan ha förstått att han håller på att få en ny husse. :)
Under detta första samtal brukar också instruktören berätta mer om hunden och just Pepsi har egenheten att stjäla kökshanddukar om de hänger åtkomliga (vilket de gör i vårt kök där det oftast hänger en handduk på ugnsluckan). Sedan bär han runt på den och ylar och gnyr när han blir glad. I övrigt presenteras Pepsi som en aktiv och plikttrogen ledarhund som tar sitt jobb på stort allvar. Vi får se om jag håller med. :)
Denna första dag har vi tagit promenader i koppel och promenerat några av de rundor vi kommer börja med. Viktigast är så klart rastrundorna, dels den vanliga och sedan längre promenadrundor.
Alltid med ny ledarhund börjar man att gå rundorna i koppel. Man börjar aldrig med att ta på selen på en gång. Det är viktigt att hunden får promenera och ta in miljön i lugn och ro först. Det kommer man märka sedan när selen tas på, att hunden redan då vet vart vi ska. Redan idag kan man märka att han känner igen när vi går sträckor igen. Trots att jag haft hund sedan 1993 så slutar jag aldrig bli imponerad och fascinerad.
Hunden har så klart också introducerats för familjen och min frus ledarhund. Allt detta har så klart gått utan problem.
Jag vet sedan tidigare att den här dressören gärna rekommenderar klickerträning och det togs givetvis upp idag också. Jag har inte varit negativ till metoden i sig. Jag har ingen erfarenhet men av det jag kan om metoden så har jag varit skeptisk till om man som synskadad verkligen kan förstärka träningen med klicker. Det gäller ju att klicka precis i rätt sekund när hunden gör det man vill och det tänker jag kan vara svårt om man inte ser.
Men mer skeptisk än så är jag inte och jag har lovat dressören att försöka låta mig övertygas så får vi se om hon kan visa om och att det kan fungera även för mig. Jag ser helt klart vinsterna med det om det fungerar. Jag får rapportera i slutet av kursen.
Kvällsrastningen gjorde vi tillsammans och nu väntar Pepsis första natt i hans nya hem.