Förra söndagen var vi ute och plockade ur båten. Man inser först då hur mycket grejer man samlar på sig. Alla dynor från för- och akterruff samt sittbrunn är stora och otympliga och i övrigt all köksutrustning, verktyg, flytvästar, tampar etc. Det blev mycket konka och fullt i bilarna även om vi försökt ta hem saker flera gånger med början redan när båten låg kvar i vattnet. Men det tog tid att komma till botten i alla förvaringsfack.
Idag var det vinterförvaring som stod på schemat. Först försökte jag så gott det gick att tömma alla vattenslangar till kök och toalett på vatten. Båten har även dusch på badbryggan med både varmt och kallt vatten så det är mycket slangar och kopplingar. Jag känner mig inte helt nöjd med resultatet. Till nästa säsong måste jag hitta ett bra ställe att koppla isär och suga på så att jag verkligen får bort allt vatten. Det är bara att hoppas att ingenting fryser sönder i vinter.
Sedan var det motorns tur. Vi körde den en god stund med färskt vatten för att verkligen skölja ur sjövattendelen av kylsystemet från allt saltvatten och helst också lite avlagringar. Den fick gå en kvart och spola igenom sig rejält.
Sedan var det dags att köra glykolblandning igenom sjövattensystemet. Jag måste även här komma på ett bättre sätt att koppla isär någonstans för att låta motorn suga direkt ur en hink, men det fanns ingen koppling som passade och för övrigt hatar jag att ta isär kopplingar som suttit minst en säsong, förmodligen längre.
Så det blev den gamla goda hävertprincipen. Det trista med det var bara att jag fick suga ur slangen tills det kom glykolvatten och det var fan INTE gott… Okej, visst har man slangat bensin någon gång i sin ungdom och det är äckligare men glykol är inte heller någon hälsokur…
Men till slut fick jag vatten att rinna ner i sjövattenfiltret och behövde bara styra flödet med fingret så motorn hann suga utan att det svämmade över.
Jag skulle verkligen vilja ha ett sjövattenfilter med snabbkoppling på just avsedd för vinterkonservering. Vore smidigt att bara koppla på en slang på filtret och öppna en kran och stänga bottenventilen och sen låta den suga ur hink istället. Varför har ingen utvecklat det?
När vi slabbat klart med motorn och jag lämnat lagom mycket glykolvatten efter mig så var det så dags för täckningen.
Vi plockade ner kapellet och började förbereda med Noa-ställning. Jag har aldrig haft en sådan förut och hade kompletterat med några extra stödben. Jag och Sebastian började ställa upp ställningen och efter lite fumlande tyckte vi nog att det blev riktigt bra. Nu i efterhand kanske vi skulle gjort ställningen något högre för att få bättre fall och bättre stöd för benen på skandäck men det får bli nästa år — om vi kommer ihåg det. :)
Sedan kom nästa utmaning med presenningen. Av någon jäkla anledning — jag vet knappt hur många båtar jag täckt — så viker jag alltid upp presenningen fel så att man får vrida och krångla för att få den rätt och något sånär rakt.
Men till slut låg den på plats och vi snörade fast den. Det såg riktigt bra ut till slut. Naturligtvis får man vana och vi har ju haft lite uppehåll på båt ett tag till så får skylla på att man blir ringrostig.
Det var ändå ganska skönt att allt äntligen blev klart, plocka ihop alla hinkar, slangar och dunkar och packa sig in i bilarna och åka hem till välförtjänt snabbmat.
Nu behöver vi bara titta till den under vintern och hoppas att allt håller för alla kommande oväder och snömängder. I övrigt ses vi nästa år igen. :)