I oktober annonserade Zwift utlottning av en riktig cykel från Cervélo. Två utmaningar blev tillgängliga, en 42km och en 180km på valfri bana och chansen att vinna skulle öka om man genomförde båda utmaningarna.
Den 6:e oktober körde jag 42km-utmaningen utan några större problem. 42km på 1:07 på en platt tempobana.
Idag var näst sista dagen för utlottningen och sista chansen för mig att köra den långa utmaningen på 180km. Jag har faktiskt dragit mig lite för det. Dryga 5 timmars cykling inomhus är bara det mentalt tufft.
Men idag skulle familjen iväg på kalas några timmar och det skulle bespara dom en stund av det monotona ljudet av trainern och mitt flåsande.
Ungefär kl12 hade jag grundat med grötfrukost, laddat med vattenflaskor, energidrycker och lite choklad. Dagens bana var London och jag valde en medeltung bana med ett par hundra höjdmeter per varv och det skulle bli 9 varv a 20km. Det skulle inte bli något försök att varken pressa watt eller få hög hastighet, utan bara mala på och överleva. Därför fyllde jag öronen med en ljudbok istället för rockmusik.
Vid en sådan här långcykling på en statisk cykel inomhus, där ingenting runt omkring förändras, är det viktigt för mig att sätta upp många små delmål. Jag delade först upp utmaningen i 3 x 3 varv och 6-milsetapper. Vart tredje varv och var sjette mil skulle det bli en kort paus för bensträckare och påfyllning av vatten på max någon minut. Mentalt delade jag också in banan i 2-varvsdelar a 40km. En annan grej jag också använt under Vätternrundan flera gånger, är att fram till halva sträckan räkna uppåt; 1 varv avklarat, 3 varv och så vidare fram till 5 varv, då jag istället började räkna ner de återstående varven. På så vis peppar man hjärnan med positiva delmål.
Under Vätternrundan gjorde jag samma sak, räkna uppåt till 15 mil och efter 16 mil istället räkna nedåt, bara 14 kvar och när det blev ensiffrigt under 10 mil kvar, kändes det som en lätt sak att nå målet.
Den här taktiken funkar bra för mig och dom första 4i timmarna gick fort, distraherad av ljudboken. Mitt största problem vid långa sessioner på cykel har alltid varit rumpan mer än trötthet i benen och sista 1½ timmarna var det många små korta positionsbyten för att stå upp en stund.
Sista varvet, det 9:e i raden var det värsta. Ni vet som varit kissnödiga på väg hem så har sista biten in i lägenheten fram till toa varit plågsam. Så kände även jag. Efter 5 timmars cykling och bara en dryg halvtimme kvar kommer dom negativa tankarna om hur man ska orka sista biten. Då sätter familjen på kaffe och den underbara doften sätter det sista nödvändiga målet att slutföra. :)
Efter 5 timmar och 39 minuter, 180km, dryga 1930 höjdmeter och över 4000 förbrända kalorier känner man sig ganska nöjd efteråt. Under tiden gick det åt 4 liter vatten och 1 liter energidryck samt ett klädombyte efter halva tiden för att få nya torra kläder. Efter ombyte balanserade jag på stela ben ned för trappan och sjönk ner i soffan med en varm kopp kaffe. Och nu tycker jag fkatiskt att Cervélo ska anse att jag är en värdig vinnare av en sprillans ny TT-cykel! :)
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Tävling, Träning[/tags]