Idag var jag och ”MP” ute och cyklade tandem på vägarna igen. Det var faktiskt fyra år sedan, 2019 som jag cyklade på riktigt utomhus och det kändes fantastiskt!
Det känns lite konstigt. Vi som cyklat så mycket från 2012 och framåt, jag som cyklat fem varv runt Vättern och lika många runt halva Vättern, deltagit i tre Velothon Stockholm, flera Roslagslopp och Skandislopp och tävlat både på landsvägar, bana och velodrom. Sedan 2019 bara upphörde allt, jag sålde alla mina cyklar och tänkte nog att jag aldrig mer ska cykla ute igen. Jag kände mig själv definitivt klar med tävlingsbiten men hade nog kunnat tänka mig ytterligare ett och annat motionslopp men cykelintresset sjönk dramatiskt, så också bland mina vänner och piloter.
Men idag tog alltså jag och MP en ny tur, mest för att känna på utrustningen och upplevelsen och givetvis känna om kroppen fortfarande var med. Vi tog vårt ganska vanliga varv från Handen söderut mot Årsta Havsbad och tillbaka genom Västerhaninge och hemåt igen. Allt fungerade fint men givetvis fanns inte samma styrka i benen som tiden när man var på topp. :) Vi tog några drickapauser.m en helt förtappade kände vi oss inte.
Rundan blev ganska precis 30km och vi körde den på 1:01 med en snitthastighet på 26km/h. Det får man känna sig nöjd med denna första gång på snart fyra år. Nu hoppas jag det kan bli någon liten tur då och då åtminstone.