Så var det då första december. Man kan inte tro det ute med 8 plusgrader och ingen snö.
Och oj vad tiden har gått fort! Idag har vi handlat nya adventsljusstakar och Maria och barnen pysslar för fullt och jag ska snart spika upp istappsslingor på barnens balkong så vår baksida också ser lite upplyst och trevlig ut. Men jag är uppriktigtledsen för att jag inte kan känna någon som helst glädje över att det snart är jul. Jag kan inte ens minnas att jag var sådär sprudlande glad och förväntansfull som våra barn är. Det har väl sina förklaringar.. Numera är jag mestglad att julen inte är lika ångestfylld som förr, inte så höga pretantioner och krav och ingen hysterisk julklappsnoja. Vår abarn får lagom mängd och vi ger varandra nåt enkelt. Men min julångest är så hårt rotad att jag inte ens kankomma på att en god parfym kan vara en bra julklapp när det närmar sig. Jag får helt stiltje i huvet och då blir det bara värre.