Galadriel hämtas

Uffe har letat båt ett tag nu och på väg hem från sambons föräldrar i Göteborg fick dom syn på henne!

Hon låg på en äng och var till salu. Det var tydligen kärlek vid första ögonkastet och när jag själv fick se henne förstår jag varför. Maria tog barnen och skulle åka till kompisen i Hultsfred en vecka. Jag följde dem till centralen och Kustpilen. Sedan for jag vidare för att lämna av våra hundar hos de två hundvakterna. Faxe skulle vara hos Oli och Farris hos min kollega Linda. Lite avigt blev det men det löste sig till slut. Jag hann lagom hem för att packa kalsonger, tandborste och sovsäck typ =) Uffe, Ingrid och Kenta hämtade mig vid 15.30 tiden och vi for genast söder ut mot Lidköping. Vi kom fram vid 6–halv 7-tiden och mötte säljaren vid båten. En lång och grundlig inspektion började. Kenta var med som var duktig och van vid stålbåtar. Förutom en läckande vattenpump var alla nöjda efter provturen och jag kände direkt att det här var en kanonbåt! När Uffe och Ingrid skrivit kontrakt på en lokal pizzeria sa jag direkt att om ni någon gång ska sälja, fråga mig.. Ganska orimlig kommentar den dag de själva köpte sin drömbåt, men jag kunde inte låta bli =) Efter mat och några öl stängde pizzerian och vi förflyttade oss till det lokala innestället som jag glömt namnet på — säkert Stat =) Där åts och dracks det ännu mer och vi fiade båtköpet med rikliga mängder öl. Vi blev genast stämplade som utbölingar =) Det klassiska landsortssyndromet inträffade som jag sett så många gånger i Västervik =) Brudarna trodde vi var ofantligt rika — för det är man ju i Stockholm om man dessutom jobbar i IT-svängen =) Killarna blev sura för att några ”jävla Stockholmsbögar” tog deras brudar. Vi var inte det minsta intresserade av deras brudar, men det var dom på tok för intoxinuerade för att förstå =) Men det skulle bli värre..mycke värre! När Stat eller vad det hette — stängde, var det någon som sa att det var raggarfest i stan. Tre av oss suckade och ville gå tillbaka till båten och avsluta lite fint där med några stillsamma pilsner, men den fjärde (no names =)) ville besöka raggarfesten. Vi kunde ju inte lämna vederbörande i sticket så vi var tvungna att följa med. Det började på väg in till baren. Klockan var redan ett och fylleslaget långt gånget. Vi var förhållandevis nyktra. Invid baren var det packat med folk och man såg inte vart man satte fötterna. Men längst in på golvet under bardisken låg en snubbe och sov i sina egna spyor. Uffe kollade så han levde och andades medans folket omkring sa att ”ähh sådär brukar han göra, de e lugnt!” Vi tog vår öl och gick ut och det var ett lättnad. Har du inte vart på raggarfest ala grande nån gång så .. avstå! Ute på gården varvade folk bilar, lyssnade på musik i bilstereo, drack öl som bästar, pissade, skrattade och slogs =) Uffe tejpade spruckna läppar på löpande band, jag satt vid grillen och värmde händerna och ville hem =) När jag reste mig för att gå och lätta mig i en buske, tryckte en kille ner mig, fast han hade druckit för mycket för att förklara sig på en stund. Jag blev lätt förbannad och ville gå och då visade det sig att han trodde att jag skulle gå och slåss i ett pågående bråk. Möjligen för att jag såg så bister ut, vad vet jag =) Men deras fyllegräl angick mig inte det minsta. Till slut blev det för mycket. Jag satt brediv en tjej och en kille. Killen ömsom grät, ömsom skällde, tjejen försökte försvara sig, grät och var tyst. Det handlade om någon olycka. Till slut när killen vinglade mot pissris och ölstop frågade jag vad det hela handlade om. Då visar det sig att killens bror varit tillsammans med tjejen. För några år sedan — om det var 5 eller 10 år sen — hade de grälat och han hade på fyllan tagit sin motorcykel och kört ijäl sig. Alltså, man förstår ju att folk är ledsna men att det här var ett senario som upprepades varje fest förstod jag. Med en suck uppsökte jag mina vänner och vi fick med gemensamma krafter med oss alla hemmåt båten igen. Jag lovade mig själv dyrt och heligt att aldrig mer åka tillbaka till Lidköping och än mindre gå på raggarfest =) Dagen efter vaknade jag tidigt som vanligt när jag druckit alkohol och för att jag frös. De andra snarkade på en god stund till. Frammåt lunch när alla vaknat till liv påbörjade vi färden hemmåt över Vänern. Det var en fin junidag med lite blåst. Ingrid tog bilen och åkte före mot början av Göta kanal där Kenta skulle fortsätta själv och vi skulle åka upp mot Stockholm igen. Och det var ganska skönt att komma hem =)

Posted from .

Kommentera