Grabbtur till Rånö

Jag och Magnus ses efter jobbet, packar båten full med mat och dryck. Vi har bestämt att ta en helg bara vi. Till och med inne i vår vik går det små gäss på vågtopparna och det blåser rejält. Vi ställer i de nyinköpta batterierna då de gamla verkar ha givit upp. Monami ligger långt in med båtar på ömse sidor och en stor segelbåt snett akter ut som ser dyr ut. Vinden suger tak i det lättdrivande skrovet och vi får bära av mot segelbåten medans vi långsamt backar ut. Min dävert fastnar nästan i segelbåtens mantåg. Det är med en lättnadens suck vi kommer ut på fritt vatten och kan vända förstäven mot söder, ut ur viken, rakt mot vinden och Nynäshamn. Mysingen är upprörd men det känns ändå helt ok. Solen skiner trots den hårda vinden. Min Labrador och Magnus New Foundländare ligger på durken i aktern och ser faktiskt ut att njuta. Vi sätter kurs mot Nynäs några få distans bort för att fylla bensin. Jag slår på dator och GPS för att visa Magnus digital navigering som han aldrig provat förut. Han är
inbiten papperskortsnavigatör vilket i och för sig inte är fel. Men motvilligt tittar han allt mer frekvent på skärmen som uppdateras efter vår förflyttning och börjar muttra motvilligt gillande. MEN med ett finger i sjökortet bredvid =) Inne i Nynäshamn hackar min Volvo B23:a som den gör till och från. Jag har funderat på att be nån hjälpa mig justera de dubbla förgasarna eftersom den verkar gå för fett. Vi tar oss hostande och hackande in till bensinbryggan och fyller 50 liter. Jag gillar inte riktigt hackandet men på väg ut blir det något bättre när vi ökar farten. Fast särskilt fort går inte att köra, 10–12 knop med vågorna snett framifrån om styrbord med kurs på Furuklubbarna mellan Nåttarö och Rånö. Monami går förbaskat fint i den grova sjön. Vi tittar på klockan och ringer Rånökällan, restaurrang på östra Rånö och bokar bord. Vi får pressa Monami lite för att hinna över Mysingen i tid. Begränsningen är hundarnas mälbefinnande och datorn som står löst på instrumentpanelen. Men när vi väl
passerat fyren Östra Röko lugnar havet ner sig och väl igenom Furuklubbarna är det lugnt i skydd bakom öar och skär. Vi viker av norrut mot Ärnviken där vi lägger till och stiger i land. Rånö är sedan dess min idyll. Jag bara tokälskar både den och restaurrangen. På väg upp rastar vi våra hundar och allt luktar bara hav, gräs, skog och häst och en svag doft av mat långt borta. På restaurrangen äter och dricker vi gott. Mot senare timme flyttar vi in i restaurrangbyggnaden för kylans skull och vi är garanterat sist från lokalen. Vi sitter kvar länge medans personalen lugnt plockar undan, diskar och förbereder för natten men serverar både kaffe och öl och på våra oroliga frågor försäkrar att så länge de ändå är kvar är vi mer än välkomna att stanna. När det är dags att gå frågar vi om vi kan ligga kvar vid bryggan över natten eller om det finns något bättre närbeläget. Vi har ändå fått i oss ett antal pilsner. Personalen råder oss att korsa passagen mellan Ålö och Rånö och ankra där, det är en
färd på 1½ minut. Vi ankrar vid en häll och släpper hundarna som mer än gärna springer och badar av sig. Vi diggade msuik och drack pilsner och pratade om livet. Dagen efter när vi skulle avgå ville inte motorn särskilt mycket längre. Vi tog oss tillbaka till restaurrangens brygga för att meka. Det visade sig bara vara dåligt åtdragna tändstift som jag måste dragit dåligt efter senaste bytet. Knotan gick åter som en klocka och vi tuffade uppåt längs ostsidan av Rånö, passerade Ryssundet och åkte upp till macken på Utö där vi köpte glass och gick en sväng med våra fyrbentingar. Sedan tog vi Mysingen i ett svep hem igen, tillbaka till allvaret.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from .

Kommentera