Tillgänglighetstest med ledarhund på stan

När jag fick min första ledarhund Farris 1993 var jg så lycklig! Vilken enorm förändring det innebar och en sån frihet! Att gå och treva sig fram med vit käpp på egen hand, det kunde bli både det ena och det andra. Men då blev det roligt att ut och gå. Jag och Farris utforskade snabbt nya platser och han var expert på att minnas platser om vi så besökte dem en gång för flera år sedan så minns han ungefär hur vi gick.

Vi var dessutom mycket i farten då, besökte krogar, caféer och restauranger, bio, hotell och allt möjligt. Det var sällan problem att ta med sig hunden. Och de få gånger det blev tjafs gick det nästan alltid att lösa och diskutera, visa intyg från Hälsovårdsmyndigheten så att restaurangägarna förstod att de inte hade något surt att vänta av myndigheter efterråt. Ibland var det till och med så att vakter och garderobspersonal ”slogs” om vem som skulle ta hand om hunden på de få ställen där hunden inte kunde följa med in i matsalen eller på disco och liknande. Mitt dåvarande stammishak var Tre Remmare på vasagatan. Då var problemet snarare att dom inte skulle mata eller skämma bort hunden, som på Mammas i Åkersberga där dom hade ovanan att locka upp hunden på disken med framtassarna och mata med korv :) Det var inte bra såklart :).

Men betydligt bättre än det som är nu! Senaste tiden har det bara blivit sämre och sämre med möjligheten att ta med sig sin ledarhund ut på stan. Problemen började redan i mitten på 90-talet och jag var en kort tid aktiv i ledarhundsföreningen SLHF och satt med i styrelsen. Där försökte jag dels få ledarhundsförarna mer aktiva och hitta på aktiviteter och dels reagerade jag på att det faktiskt sakta blev svårare och svårare, knappt märkbart men ändå. Jag minns TV-reklam i som jag har för mig Anslagstavlan där det informerades om ledarhundens uppgift och allmänheten visste och avgudade ledarhundar.

Och nu under 2000-talet har det blivit märkbart värre. Det känns som det är mer regel än undantag nu att inte komma in på en restaurang och det hjälper inte heller längre att vifta med lagtexter. Och detta har diskuterats vilt på epostforum för ledarhundsintresserade på Smartlist.Nu.

Och här om dagen hörde en journalist av sig som arbetar på en kassettidning och frågade om jag inte ville gå en prommenad på söder och testa tillgängligheten på caféer. Upprinnelsen var en fika som jag och min kompis Sussie skulle ta. Vi gick hela Västerlånggata ner från Riksdagshuset ner till Skeppsbron och det ligger MÅNGA ställen längs den vägen. Och vi blev slutligen insläppta i rökavdelningen på ett fruktansvärt trångt källarcafé och äntligen fick ta vår fika.

Så jag och Teo gjorde samma prommenad idag med henne fast i light-version och såklart med samma resultat. Hur artikeln kommer låta vet jag inte men hon är jättebra. Och det är alltid bra att problemet blir belyst åtminstone.

Sedan får vi väl se om Synskadades Riksförbund och ledarhundsförarna nöjer sig med att gå mellan hemmet och ICA (där man inte heller får ta in hunden även om man använder det som postombud) och inte vill ha stor glädje av sitt strålande hjälpmedel om 10 år. För det är det jag ser som en stor fara. Om 10 år kommer ledarhunden som hjälpmedel vara så svårt att använda i samhället att det kommer vara mer belastning än till glädje. Och det är så sorgligt att det är ”vi själva” som förstört det och bland annat låtit allergikerna föra sin propaganda helt emotsagd.

Se ledarhunden Teo träna med husse i hinderbana på Almåsa Konferens i Väster Haninge:

Se ledarhunden Teo träna på dressyrplanen:

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

Kommentera