Det var åtta år sedan vi såg dem senast på Återtåget 1996. Nu var det äntligen dags igen!
Vi hade bokat 4 biljetter åt oss och våra grannar Laila och Mattias. Vi förfestade hemma lite innan det var dags att bege sig mot pendeltåget. Förbanden var ingen höjdare. Det var Latin Kings och Pugh Rogefeldt. Jag kan i och för sig tycka Latin Kings är coola för att dom gör sin grej istället för att knacka folk på stan. Men vi använde tiden till att hitta bra platser, gå på toa innan kungarna skulle kliva på scenen. Jag ville så gärna dricka pilsner men är det något jag hatar på sådana här tillställningar, så är det att bli kissnödig. Och min partyblåsa är under all kritik. Och toaletterna på sådana här ställen är rena svinstian så det är ingen höjdare att gå ner och trängas bland fyllskallar och klafsa runt i andras piss och spyor. När Gyllene Tider väl klev upp på scnenen stod vi bra och konserten var guld, som alltid. Vissa band, bland annat GT och Coca Carola borde aldrig sluta spela, dom är liksom alltid lika bra. Och minnena som väcks till dom låtarna är som fläktar från ungdomen där det mesta var både bekymmerslöst och oerhört problematiskt på en och samma gång. Det som gladde mig mest var nog att de även spelade gammalt material, ja bortsett från Flickorna från TV2 och annat ganska uttjatat mainstream-junk som dagens tonåringar kan utantill. Men äär Fån telefon och liknande guldkorn spelades, var det vi från det gamla gardet som dominerade sånginsatsen =) När bandet släppt oss ur vår trans och fyverkeriet klingat av gick vi i folkhavet ner mot centralen. Det var liksom ingen större idé att trängas ner på tunnelbanan bland 30.000 andra.
Andra bloggar om: Gyllene Tider