Aldrig får man vara riktigt glad!
Efter sjösättningen i måndags upptäckte jag att båten läckte, inte mycket men 50–60 liter på ett dygn. Och när jag behövde nyttja länspumpen sprack handtaget. Pumpen har antagligen suttit i sedan båten byggdes och såklart inte nyttjats speciellt flitigt. Plasten har väl torkat av ålder och när den fick jobba okristligt mycket gav den vika, just när man behöver den som bäst! Felsökningen satte igång. Det självklara är givetvis alla genomföringar, kranar, slangar, roder och propelleraxel. Efter den kontrollen visade det sig att propelleraxeln och rodret var helt täta. Ett par av skruvkranarna till toan var klart sönderrostade och droppade men det största problemet med tätheten var från septitanken när kranen var stängd, klart otrevligt :)! Det visade sig vara tätningen kring fartgivaren till ett Silva-instrument som läckte. Tätningsmassan bubblade högst betänkligt innåt och man kände klart trycket av vatten utifrån. Där kom en strid ström vatten och när vi körde kom större mängder in på grund av det ökade trycket utanför. På måndags tas hon upp för att montera om givaren med ny tätning. I höst ska jag nog plasta igen hålet eftersom instrumentet var trasigt och är urplockat. Sedan ska jag skölja ur skrovet med sopa och sötvatten och pumpa rent och tvätta skrovet vid propelleraxeln och smörjningen till den, där har man spillt mycket fett genom åren. Där ser man hur viktigt det är att gå igenom allt helst innan man sjösätter. I år hade vi brådis att få henne i sjön och det straffade sig bevisligen. Sedan ska länspumpen bytas ut och sedan är det cirkulationspumpen till kylningen bytas, har köpt en ny men inte satt i den än. Sedan är det instrumenteringens tur som ska fixas till, montera VHF och Navtex. Så det finns att göra men nu känns det rätt OK igen när felet ”bara” var en droppande genomföring.