Ett första tappert försök

Jag tror att det blir som en ond cirkel. Man slutar av någon anledning att träna. I mitt fall på grund av att Eriksdalsbadet inte vill ta emot folk med ledarhundar och ett stort mått av lathet/trötthet att inte orka stå där klockan 6 på morgonen. Och alternativet att trängas med skolbarn eller andra är inget alternativ för mig. Förr tränade jag, Egge och joche alltid på UUNEt-tiden och jag minns hur skönt det var. Tungt i början men hur man efter en 5–6 gånger faktiskt fysiskt kände skillnad, både i träningen och i vardagen.

Sedan fick Eriksdalsbadet flippen och då skulle man behöva gå upp till jobbet, lämna hunden, gå ner till badet och simma, en omväg på 30–40 minuter. Och då blev det inte av.

Åtminstone för mig har det sen blivit att man sitter ner, tänker att man borde men orkar inte och sedan blirledsen och ännu tröttare av att konditionen försämras och magen sakta växer.

Sen fortsätter deta i det mönstret, för hur dum i huvudet får man vara, när man får tillgång till en jättefin träningslokal med löpband, skivstång,hantlar, en multimaskin för armar och ben, trappmaskin och motionscykel och diverse redskap för rygg och mage. Jättefint omklädningsrum, duschar och bastu och en liten relaxhörna. Helt suveränt. Och, jag har haft tillgång och nyckel i snart ett årutan att komma mig för.. Vad annat kan man förklara det med annat än att man är svag och dålig karaktär som hellre väljer att sitta still och ågga sig i att det bara blir värre..

Här om natten bestämde jag mig, att det måste få en ändring både på det och en delannat. Jag är övertygad om att min orkeslöshet och oinspiration och ledsenkänsla i magen beror på bland annat det, att jag inte ens förmår att ta hand om mig själv längre. Och jag vet, att mår kroppen bra, mår man bra med sig själv, trivs med sig själv så blir också omvärldens ojämnheter betydligt lättare att leva med. Så var det åtminstone förr.

Och idag tog jag det första steget mot att bli en bättre människa, med mig själv som enda motståndare. Jag vet att sådana banala saker som att jag trivs med mitt långa hår men vantrivs med min allt mer mjuka mage och säckiga armar och mjölksyra i benen som tilltar redan efter första backen på cykel hemma. Det är bara jag som kan ändra på det.

Och det var skööönt!! Att först springa på löpbandet, därefter ett 5 x 15 set med skivstången på ganska låg vikt där det började bita lite i 3:e settet. Sedan multimaskinen för armar och lårens framsida. Där kändes det muskelsmärta nästan genast så där får man ta det längre pass med lägre vikter i fortsättningen.

Trappmaskinen var en mördare för då hade jag redan sprungit en god stund men den gillade jag, för där kände man att det bet och när det är jobbigt, gör det nytta.

Nu är målet tre dagar i veckan, måndag, onsdag och fredag även om det spårade ur lite denna veckan så det blir torsdag och fredag och jag hoppas jag vaknar på lördag med träningsvärk.

Nästa steg är situps varje morgon när man kliver ur sängen. min fru körde med det ett tag och sa att det gjorde nytta ganska fort.

Och slutligen, förutom att inte lägga av träningen på jobbet, cykla så fort isen smälter och allra helst försöka få med mig Mia och springa. Först korta varvet genom skogen och bilvägen hem. Och sen långa varvet genom skogen förbi OKQ8 och bilvägen hem.Det är mitt mål och inte att falla pladask efter halva sträckan. Jag vet ju att de första gångerna är rätt OK men att det sen blir en uppförsbacke en tid och att det är då det gäller att inte lägga av. Till detta hör såklart bättre ätande, inte dubbla portioner och onödigt ätande som jag är allt för bra på.

Nu har jag avslöjat min fysiska plan för er och det blir inte lika lätt att bortförklara i sommar. Då vill jag kunna precis som ni tjejer, klä av mig och känna mig till freds med det.

Skål, och framför allt, amen :)1

Andra bloggar om: Träning, Motion, Kondition, Gym, Gymmet, Friskvård, Hälsa, Kropp

Posted from Stockholm County, Sweden.