Det är mycket att tänka på när man ska sälja huset och flytta. Att omplacera den första kaninen gick ganska bra, det gjorde vi redan i början av april. men det gick lite lättare eftersom det var en ganska ovanlig kaninsort.
Druvan är en dvärgvädur och inte särskilt ovanlig och dessutom ganska gammal för att vara kanin och har nog inte så lång tid kvar att leva. Inte så lockande för barnfamiljer då att ta sig ann henne.
Så vi fick ta till en inte särskilt rolig lösning och fråga den ursprungliga ägaren om hon kunde tänka sig ta hand om kaninen igen. Alterantivet för oss hade varit avlivning vilket vi så klart inte hotade med =). Men det fanns ingen annan lösning och huset har redan stått övergivet och tomt en vecka. Förvisso var det inte särskilt jobbigt att ge henne mat och vatten eftersom vi ändå har varit i huset varje dag för att städa och röja sedan vi flyttat men nu när vi snart är klara började det bli bråttom att hitta ett nytt hem åt henne.
Så idag packades buren och kaninen in i en bil och for mot sitt nya hem. En balkong kanske inte är det mest optimala hemmet men kärlek och uppmärksamhet lär hon få i överflöd och det är ju det viktigaste!
Och det kändes efterråt som en enorm lättnad och vi förstår först nu hur mycket man egentligen grämt och oroat sig för det lilla djuret. Avlivning på grund av flytt har liksom inte känts som någon angenäm lösning när man tagit sig ann ett djur. Och att ta med henne till lägenheten var inte alternativ med alla höallergiker i familjen.
Andra bloggar om: Djur, Husdjur, Kanin, Kaniner, Kaninbur, Kaninburar, Dvärgvädur, Barn, Barn Och Djur, Omplacering, Brandbergen