Byte av teleoperatör del II

i april 2006 bytte vi från fast telefoni till IP-telefoni. Det fanns väl flera bra skäl till det, där det att demonstrera mot Telias mångaåriga monopol på telefoni faktiskt var det minst tungt vägande skälet =).

Jag hade börjat leka med den fria växellösningen Asterisk som körs i Linux-miljö. Det var en oerhört kompetent lösning och eftersom vi körde samma system på jobbet, kunde jag svara i både hemtelefonen eller tjänstetelefonen var jag än befann mig och koppla samtal precis vart och hur jag ville. Allt hade jag makt över eftersom det var på min Linux-server det kördes. Visst fanns priset med på listan över argument, IP-telefoni kräver ju ingen nätavgift och abonnemangskostnaderna är avsevärt mycket lägre än Telias gamla hederliga kopparanslutna telefoni.

Och visst har det fungerat bra även om IP-telefoni också blir så mycket känsligare för störningar. Telefonerna i sig är mer avancerade än en vanlig telefon, kräver el och nätanslutning vilket medför dubbelt så mycket kablar. Visst fanns det trådlösa telefoner som anslöts via WLAN, men där var batteritiderna så dåliga. DECT-telefoner där basstationen kunde köra över IP-fanns också och fungerade väl snäppet bättre.

Sedan finns alltid riskmomentet över internet. Allt från mitt eget bredband till hela vägen till teleoperatören måste fungera för att det ska gå att ringa och även om vi är vana vid ganska bra upptider på våra bredbandsanslutningar så haar det hänt mer än en gång att det varit nere och det är frustrerande.

Sedan har vi problemen med trafiken som måste gå genom router och så kallad NAT vilket har gjort att telfonerna efter en stund slutat ta emot trafik trots keep alive-inställningar.

Men jag började fundera på riktigt när jag uppgraderade Linuxprogramvaran Asterisk och en hel del saker slutade fungera. Jag orkade aldrig nedgradera och få igång det igen utan levde med problemen i något år. Tankarna på gamla Telia kom till mig allt oftare =).

Och nu när vi flyttat aktualiserades tankarna, mest på grund av den omfattande tillgången på telefonjack =) Dessutom har vi bara en hel IP-telefon kvar och de kostar mellan 1500–2000kr styck att köpa nya vilket man också måste ta in i kostnadskalkylen. Så nu har Telia anslutit oss igen och det känns faktiskt bra med tut i luren igen!

Jag vet vad de flesta av oss tror och tycker, och jag tror själv at fast telefoni inte kommer leva så länge till. Hur många år tänker jag inte gissa, men jag tror inte det är så kortlivat som många förutspår. Den främsta anledningen är väl just tillförlitligheten och det omfattande nät som redan ligger nedgrävt och installerat i hus. Om något kommer hända inom överskådlig tid, är det möjligen att mobiltelefoni och IP-lösningar konkurrerar så hårt med Telia att man tvingas sänka priserna. Men skrota nätet lär nog inte hända än på ett tag. Och sjunker priserna är det väl ingen som blir ledsen.

Jag är inte så rädd för mobiltelefoni och tror nog vi borde ha sett tecken på om det var skadligt för oss efter 20 år med tät mobiltelefonanvändning i vårt land. Däremot stör jag mig på den varierande ljudkvalliteten, batterier som ska laddas etc. Det är faktiskt skönt att ha en vanlig telefon vid örat som inte blir varm när man sitter i en tidsödande telefonkö hos myndigheter och företag eller pratar länge med någon polare. Och nu när även mitt jobb använder en mboil växellösning, kan en del av dessa aspekter vara riktigt frusterande.

Så nu kör vi vanlig telefoni igen tills nästa gång man ändrar sig!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Haninge Municipality, Stockholm County, Sweden.

Kommentera