Jag är väldigt fascinerad över hur vi människor kan koppla minnen till musik. Den där skolavslutningen, festen, kyssen, semestern, vädret eller vad som helst starkt man upplevt. Ikväll som många andra kvällar fastnade jag i soffan och bläddrade runt i min musiksamling som minst sagt är ganska omfattande och bred. Den återspeglar 30 år av musiksmak som förändrats ständigt. Där finns klassiskt, rock, punk, smörig POP, jazz, 60-, 70-, 80-, 90- och 2000-tal, ja allt möjligt.
I några inlägg framöver tänkte jag dela med mig av några av minnena och musiken kopplade till dem.
Året måste ha varit 1982 eller 1983 och jag gick på lågstadiet på TomtebodaskolanW, en specialskola i internatform för synskadade elever. Då var det rullband, kassett och vinyl-skivor som gällde och jag fick någon gång där en grammofon av min farfar, en grammofon med inbyggd FM-radio och en back skivor. Jag var världens lyckligaste!
Jag kanske gick i tredje klass och en av mina bästa vänner hette Tord och kom från Öland och gick i högstadiet, nionde eller tionde året. Ja det var upp till årskurs tio på den specialskolan för att första året ansågs likställt med dagis, eller förskola som det skulle hetat idag. Han kunde väldigt mycket, bland annat om bilar vilket i och för sig inte var ovanligt bland mina synskadade vänner på den tiden. Många snöade in på något och bilar hörde till det vanliga. Han kunde höra på en bil som stod och brummade vilken modell och ofta också årsmodell och berätta om motorerna som satt i bilarna. Jag tyckte hans kunskaper var superintressanta men jag hade inte samma intresse och lärde mig nog inte så mycket.
Tomtebodaskolan som ligger i Solna i Stockholm ligger alldeles invid järnvägen. Väldigt många tåg och spår passerar där varje dygn. Tord kunde otroligt mycket om tåg och det som skrämde och tjusade mig väldigt mycket då, starkströmsmatningen till tågen. Det kanske var för att det där fräsande ljudet från ledningarna på vintern lät otäckt och jag visste att man dör av det.
Men Tord kunde också engelska. Vi satt ofta på mitt rum nere på elevhemmen på kvällar och ibland helger och lyssnade på musik. Och det vi lyssnade på var det som fanns i min musiksamling som jag fått av min farfar hemifrån.
En väldigt välanvänd skiva med The BoppersW snurrade ständigt på skivtallriken. Låten ”Tell Laura I Love Her” tyckte jag var så sorglig. Tord och jag kunde sitta och lyssna på låten om och om igen och jag tröttnade aldrig på att höra honom översätta den sorgliga och tragiska texten om ett förälskat par. Killen anmäler sig till en biltävling och bilen slår runt och börjar brinna. Den döende killen framför sin sista hälsning till sin älskade Laura.
Den romantiska, vemodiga ådran fanns i mig redan då. När jag hör den här låten idag snurrar den inte längre på en knasstrig 33-varvare utan streamas i hög kvalitet från musiktjänsten Spotify och det känns ju lite absurt. Men låten får mig att minnas mitt rum i raden av elevhem alldeles invid järnvägen vid Tomteboda, gångvägen upp till skolbyggnaden, doften, av hägg om våren och den kusliga känslan med knasstret från högspänningsledningarna nere vid järnvägen när tågen passerade och jag kunde gå där alldeles själv på väg från skolan eller någon aktivitet.
Den här låten kommer för alltid förknippas med den tiden, den platsen och Tord från Öland… och tågen som passerade.
http://open.spotify.com/track/5viYRSwucluPrLq7jRRPfh
Detta inlägg är en del i serien Minnen och musik.