Idag var det dags för den första ”riktiga” föreläsningen om Mot Alla Odds utanför funktionsnedsättningskretsar och den gjorde jag tillsammans med Niclas Rodhborn. Vi var en punkt som ett eventföretag ordnat och jag är faktiskt inte helt säker vad gruppen var för sorts åhörare. Men på något sätt en provföreläsning för att se om vi skulle fungera tillsammans.
Niclas var en av de jag hittade och knöt ann till ganska direkt när vi kom ner till Nicaragua. Vi började samarbeta ganska direkt och jag fastnade för hans sköna stil och självklarhet och positiva inställning till livet. Historien som lett honom dit han är idag är otroligt gripande och ett människoöde värt att lyssna och lära av.
Jag kan inte säga att vi förberedde oss särskilt väl tillsammans. Han hade sin inkörda historia och jag hade ett enbrio till upplägg som jag bara provat en gång tidigare. Niclas föreläsning handlar om hela hans liv, ungdomsåren, största kärlek och olyckan som gjorde honom rullstolsburen och fram till idag och Mot Alla Odds. Min föreläsning har bara handlat om Mot Alla Odds. Jag gjorde ett aktivt val att inte prata om min uppväxt i TV. Jag har ju skrivit om missbruk och bristande vård här i bloggen, men det vore en helt annan sak i TV med dess genomslagskraft. När vi satt där vid lägereldarna i djungeln och jag hörde de andras historier, kändes min lite torftig och jag kände mig lite för glättig och snål med detaljer. Jag visste ju inte då hur mycket av mig själv jag ville blotta just då och valde att bara vara stark och positiv. Det är förvisso en äkta bild av mig men inte hela.
Niclas upplägg har fått mig att fundera en del under våren och inte minst nu när vi skulle göra en föreläsning tillsammans. Hans olycka och strävan fram till idag hänger ihop, liksom mitt liv också gör det. Det jag växte upp med har gjort mig till den jag är idag i styrkor och svagheter och lite av det kände jag att jag ville stoppa in i min föreläsning, klart stärkt av Niclas och Rickards livsöden som förvisso mer bara rör dem själva medan min historia påverkar en massa andra människor. Så balansgången blir inte lätt.
Men utan bilder eller anteckningar som stöd försökte jag prata om mitt liv ihoptryckt på 15 minuter. Vi hade totalt en timme ihop och jag vet inte om det blev speciellt bra. Men efter rådande omständigheter gick det inte att göra mer men jag kände att det är något jag vill bygga vidare på till nästa gång. Hur djupt jag ska gå får jag väl fundera på. Men att bara stå och säga att livet inte bara är en lek utan även en dans på rosor, är definitivt inte sant och äkta.
Timmen gick fort och vi drog till och med över utan att det såg ut som om någon hade särskilt bråttom iväg. Frågor och presenter fick vi också och känslan i kroppen just nu när jag straxt ska bege mig hem är mycket bra.
Håll koll på bloggen och gå gärna in och gilla min Facebook-sida.
SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida
Andra bloggar om: TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Realityserie, Dokumentär, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Teckenspråk, Handalfabetet, Amputerad, Amputerade, Tillgänglighet, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten, Föreläsning