Dags för nya ögon

Jag föddes med en form av ögoncancer vid namn RetinoblastomW. Det är den första genetiskt ärftliga cancerformen som upptäckts. Jag kan inte detaljerna, det finns mycket information på Wikipedia-länken ovan. Hur som helst behandlas sådan cancer då, på 70-talet med strålning och idag både med strålning och cellgifter. I mitt fall fanns inte sjukdomen tidigare i släkten och upptäcktes ganska sent så jag förlorade båda ögonen i strålningen.

Jag vet faktiskt inte när jag fick mina första ögonproteser. Jag har bara klara minnen från 6–7 års ålder och Linköpings Lasarett där Müller Söhne hade sin mottagning. Trots den stirila sjukhusmiljön, mestadels tyska män i rockar och ljudet från gaslågorna som man blåste ögonproteserna med, kände jag inget obehag. Sven var en av protesmakarna som tyvärr har gått bort för en tid sedan och han måste ha ingivit trygghet.

Man byter ögonprotes en gång om året och ett stående skämt som nästan måste uttalas är ”vilken färg får det lov att vara idag?” Det är väl en galghumor som både vi patienter och yrkesfolket lider av :) Och ett tydligt minne och en historia från mina unga år var att jag på en sådan fråga hade svarat att jag ville ha samma färg som vår Schäferhund Monja :) Det sägs att jag då bytte från blå till bruna ögon men just det tvivlar jag på :) Möjligen valdes nyans efter hundens ögon. Jag är inte säker på om själva hunden var med in för utprovning och val av färg, eller om bedömningen överläts till de vuxna :) En lite kul historia är det hur som helst.

Min äldsta dotter ärvde ögonsjukdomen och ser idag bara 6% på ena ögat och har en ögonprotes. I hennes fall visste vi att det fanns stor risk för ärftlighet och hon kontrollerades direkt efter födseln. Möjligen gjorde den tidiga insatsen att åtminstone lite synrester kunde räddas.

Hur som helst besöker vi Müllers mottagning varje år för byte och ovan kan man se lite bilder på råmaterial och hur arbetet går till.

Idag kan man välja mellan proteser i emalj eller plast. Jag har nog själv valt emaljen av bara farten och för att det var det som gällde då på 70-talet. Men när det var dags att välja för vår dotter var det inte så svårt. Plast fanns att välja på men vi tyckte att processen med plast var på tok för lång. 4 besök på 40 minuter vardera där man gjuter former av ögonhålan och sedan skapar protesen. Ett besök hos Müller tar ca 45 minuter per öga och inga uppföljande besök och de som kunnat se båda alternativen tycker att de i glas är finare :)

Här finns information om plastproteser.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from .

2 reaktioner till “Dags för nya ögon”

  1. Kan jag få följa med å kolla nästa gång? :D Det ser ut ungefär som när man gör glaspärlor =)

Kommentera