Bara en vanlig fredag i bloggsfären

Fredag igen, en av många i den långa raden av fredagar. Tiden flyger fram. Egentligen finns inget speciellt att skriva just denna specifika fredag. Det ska vara för att berätta att jag inte ska festa ikväll heller, ni får inte se mig på barerna runt Stureplan ikväll heller och jag har inte köpt några nya smycken, bilar eller kläder och jag ska inte dricka latte med någon kändis..

Man skulle tro att jag egentligen skulle vilja göra just allt detta men det är helt fel. Just nu kände jag mig bara lite frustrerad över att man kan få 200000 bloggläsare per dygn av att skriva sådant medan jag en bra dag drar ihop runt 200 besökare och 1kr i annonsintäkter, det är orättvisa :) Men det är skillnad på vad vi vanliga fattiga dödliga skriver med tråkig vardag och vad folk vill läsa i allmänhet tydligen.

Jag började mina trevande försök att blogga någon gång under 1996. Må vara att det var på ett intranät på en egenhändigt uppsatt Linux-server. Bloggen är ganska spretig och periodisk. Ibland skriver jag om ledarhundar, ibland IT och teknik och just nu rätt mycket träning. Jag skriver det som faller mig in och det som livet kretsar kring just nu. Ändå drar jag mindre besökare under ett år jämfört med vad andra gör under någon timme. Ändå verkar de också skriva om samma saker, det livet kretsar runt och det som faller dem in.

Ändå är jag fortfarande inte avundsjuk, bara frustrerad, men över vad? Att jag mår illa över småtjejer som skriver att de gärna skulle resa hela tiden men att de tyvärr inte har så många vänner som har råd. Vännerna har ju vanliga jobb så de har varken tid eller råd att resa stup i kvarten. Så förfärligt!

Själv försöker jag sälja en båt som ingen vill ha, kämpa med att räkningarna ska gå ihop varje månad och samtidigt försörja en stor familj och mitt lilla teknik- och cykelintresse och räkna med att pengarna knappt räcker fram till barnbidraget. Resa är bara att glömma :)

Så många gånger under åren som jag varit på väg att lägga ner hemsida och bloggande men ändå fortsatt mest som terapi. Inläggen är väl mestadels ganska tråkiga och intetsägande och vem bryr sig om vilket kvarter jag sprang runt förra veckan eller att växelvajern behöver bytas på cykeln? Enstaka gånger har jag känt att jag haft något viktigt att berätta och det är detta inlägg bland 100 som gjort att jag fortsatt. Men det känns verkligen som att skrika i rymden.

Men guuud vilken skumpa ska jag välja ikväll och vilket kändishak? Men snälla hjälp mig, vilket av mina guldpletterade kriditkort ska jag välja idag? Vilket passar en fredag när det står den 27:e i kalendern? Kanske borde jag lägga ut en bild på dagens klädsel så man kan matcha vänner, sprit och kreditkort mot det? Jag vet inte hur jag ska göra just idag?!

Så nu tror jag att jag avslutar min sista fikapaus på jobbet — ja jag har bloggat under min rast kära kollegor — och åker hem. Där ska vi äta Tacos ikväll, dricka lite Fanta, avsluta med en kopp kaffe och känna hur misslyckandet rinner över än som vågor för att en tonåring inte kommer komma hem ikväll och dricka en ospecificerad mängd alkohol och kanske göra något dumt och jag kan inte göra ett skit åt det.

Men jag tror jag ska börja blogga mer öppenhjärtigt, bara för att prova hur det känns. För min egen skull naturligtvis.

Andra bloggar om: Blog, Blogg, Blogga, Bloggare, Bloggande, Bloggsfären, Sociala medier, Barn, Familj, Tonåring, Tonåringar, Tonårsbarn, Bortskämd, Misslyckad, Ångest