Slut på båtlivet del III

Nu har båten legat ute ett bra tag och resultatet har bara varit 2 svar :( Jag visste att båten lades ut till lite för högt pris med tanke på att det ändå är lite jobb att utföra och förutom en del enklare snickerier invändigt, byte av några rutor och annat smått, så är det ett läckande roder som måste packas om vilket kräver lite mer och kostar lite mer om man inte kan fixa det själv.

Sedan har vi tittat på båtar till salu för att våra vänner vill köpa båt och priserna är inte kul nu, för säljaren vill säga. Man får mycket båt för nästan inga pengar alls och jag insåg rätt snart att jag måste sänka priset ganska mycket för att ha en chans. Tiden för mina lysande båtaffärer är helt klart förbi.

Sedan dess har jag dumpat priset 2 gånger, totalt med 45000kr men fortfarande är det dött som i graven. Att jag kommer sälja med förlust har jag redan förlikat mig med, men att tänka sig halvera priset för en ändå rätt stor båt känns helt galet.

Det värsta och mest oroande är nog att jag inte ens fått ett skambud. Sådana brukar man ju få, men inte ens det. Det tyder minst sagt på dåliga tider. Tyvärr är jag ganska tvungen att sälja den här hösten eftersom jag lyckats göra mig osams med ännu en representant ur det traditionella gardet och jag kanske är dum och inte förstår saker, men jag förstår inte vad jag gjort.

Eländet började i våras när vintersäsong gick över i vårsäsong. Jag betalade min sommarplats punktligt men båten blev kvar på land eftersom jag ville försöka laga rodret. Även om det bara strilar in när man kör och inte mer än att pumpen tar hand om det med jämna mellanrum, så vill man inte köra medvetet med ett läckande roder.

Jag och kompisen Frans försökte titta på det, öppna och se hur man kunde täta om roderhylsan men insåg att det var bortom vår kompetens. Straxt före midsommar, någon månad efter somarsäsongens infallande, meddelar jag båtplatsägaren att jag tyvärr blir kvar på land i år på grund av min roderskada. Jag meddelar också att jag inte gör några anspråk på att få tillbaka pengar för min sommarplats, tvärt om kan jag tänka mig att betala även för platsen på land som jag ju ändå nyttjar.

Svaret gjorde mig trött, ledsen och förbannad. Jag fick svaret att eftersom jag brutit ett avtal, att sommarplatsen inte gick att hyra ut till någon annan så här sent på säsongen, så ombads jag försvinna från området innan 1:a november. Visst, jag hade kunnat inse och meddela tidigare att jag inte skulle klara det, men vi hade dessutom en ganska lång och kall vinter det här året. Jag kan knappast ha varit den enda som hindrats vid vårrustningen.

Jag försökte få ett nytt avtal för sommaren och kommande vinter men beskedet stod fast till en början. Sedan mot slutet av sommaren kom ett brev där jag fortfarande ombads försvinna från området, men i händelse av att jag blev kvar skulle jag debiteras enligt taxa för avtalslösa kunder. Det skulle för mig innebära ca 1200kr per månad istället för ca 2500kr för en hel säsong.

Att bara ta en trasig båt och försvinna skulle vara svårt för vem som helst, men annat för mig som inte ser. Så det var åtminstone bra att jag kan ligga kvar även om jag straffas med priset istället. Jag har svårt att se vad det skulle skada att förlänga avtalet. Båten ska fortfarande säljas men det hade varit bra om det inte varit under press. Chansen att jag ändå skulle vilja ligga kvar där längre än nödvändigt måste anses som rätt liten…

Men eftersom jag under åren har gjort mig osams med tre båtplatsägare av den här kalibern, måste det nog ändå vara fel på mig. För många år sedan hade jag en båt placerad och där kunde man inte ge ett bestämt pris för båtplatsen. Det var väl under ganska oordnade former så det var någon sorts princip jag borde känt till. När båten som var ett gammalt vrak skulle sågas sönder och eldas och jag ville ha ett pris på det fick jag inte heller då någon exakt summa. Däremot ringde man till mina föräldrar och klagade över att jag inte betalade. Helt ovetande om priset, åkte jag dit med 1500kr och allt var frid och fröjd plötsligt.

Historien med den senare färskare händelsen finns här i bloggen under kategorin Loggboken och är för långrandig för att dra här. Man får bläddra lite så finns mer att läsa än man orkar.

Och så nu detta… I morse hörde jag Gert Fylking på Radio1 nämna den gamla sanningen, att de 2 bästa dagarna i en båtägares liv är den dag han köper och den dag han säljer båten. Stämmer perfekt nu och jag hoppas få uppleva dag 2 snart.

Nu ska jag göra ett försök till innan klockan slår 1/11 och den nya taxan börjar ticka. Jag sänker priset igen om någon vecka och finns inget intresse då så går båten inte att sälja. Tyvärr är det säkert olagligt att köra ut den på Mysingen och sänka skiten även om jag inte gör några anspråk på försäkringspengar… Jag bara hatar att känna mig dålig och tycks göra fel stup i ett och ge mig in på saker jag uppenbarligen inte klarar. Det ska bli väldigt skönt när det här är över…

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from .

Kommentera