Har haft svårt att somna ikväll. Kanske sviter av lördagens små utsvävningar eller annat som tynger och gnager, vad vet jag.
Sådana nätter roar jag mig med att bläddra bland Sveriges Radios rikliga arkiv av dokumentärer. P1, P3 och P4 dokumentärerna och Tendens är mina favoriter. Där speglas både enskilda människoöden och stora händelser i samhället på ett mycket gripande sätt.
Senast jag låg såhär och grubblade och lyssnade, var det till P1 dokumentärs program om ”Den fastspända flickan”, en dokumentär i 2 delar. Ser nu när jag skriver att jag även då började en nattlig blogg om känslorna som dök upp då men som jag inte publicerat ännu.
I dokumentären ”De häktade” fick man möta 2 tjejer på häktet i Göteborg som stod anklagade för rån, hot, misshandel och lite sådant. Den ena tjejen var 19 år och ganska hård och som hon själv sa, lite cynisk i sitt sätt att tänka och reflektera tyckte jag.
Den andra tjejen fick man höra lite mer om hennes bakgrund. Hon stod anklagad för rån och fick också ett 6-årigt fängelsestraff som skulle avtjänas på Hinseberg.
Hon berättade lite om sin barndom med en rätt sträng styvpappa som kunde ge henne ett års utegångsförbud när hon var i Lågstadieålder. Under dessa straff skulle hon vara i sitt rum och hon fick bara stå upp invid sängen. Inte sitta eller ligga, utan stå. Gjorde hon något mer fel, skulle det ”diskuteras” som mer beskrevs som gräl från styvpappan och sådana gräl, för ett tappat föremål, kunde pågå i 8 timmar.
Just precis så har jag inte haft det, men jag har inga problem att sätta mig in i känslan och utsattheten. Och ett sådant litet barn gör att jag får äkta fysiska kramper i magen.
När mamman och mannen skiljer sig skaffar mamman en ny, som tjejen i dokumentären beskriver som tyst och tillbakadragen vilket gör att den här flickan börjar reagera allt mer eftersom ingen längre säger ifrån. Det blev säkert som en pendel som slog över från helt galet till kaos, kan jag tänka mig.
Och så begår hon lite brott, är chaufför vid någon sorts rån och får 6 års fängelse.
Det är inte rätt att begå brott, råna, skada andra.. Men jag kan inte komma ifrån känslan av att man straffar en människa 2 gånger. Först lever hon under sådana enormt sjuka förutsättningar, och sedan ska hon sitta i fängelse. Om hon nu ska ta ansvar för vad hon har gjort — vilket jag anser är helt rätt, vem ska då ta ansvar för det hon och många andra utsätts för? Likt dokumentären ”Den fastspända flickan” straffas man om och om igen av vuxenvärlden och ingen verkar kunna ställas till svars på riktigt. Men det känns ganska mycket som om man nu ska statuera exempel med den här unga kvinnan, genom att ge 6 års fängelse för att ha kört en bil vid ett rån. Det är i stort sett värre straff än vad man brukar se vid ett och annat mord.
Kanske borde hon fått ett annat eller kortare straff, jag anser som sagt att man ska på något vis ta ansvar för det man gör. Men när frågorna kommer till myndigheterna om vem som bär ansvaret när barn far illa, kommer de svävande svaren och slingrande löftena om åtgärder, utredning etc, i all oändlighet.
Lyssna på dokumentären här
Lyssna gärna också på ”Den fastspända flickan” del 1 och del 2. De är mycket, mycket värda att lyssna på!
Andra bloggar om: Radio, SR, Sveriges Radio, Dokumentär, P1 Dokumentär, Den fastspända flickan, Samhälle, Barn
Posted from Stockholm County, Sweden.