Laziz Sharifov utvisas efter 6 år i Sverige del V

Bild: Skolelever lämnar protestlista hos Migrationsverket

Igår skrev jag om att jag hört att man gjort ett utvisningsförsök av Laziz Sharifov. Flera av hans vänner hade fått information via SMS om att han skrikit under boardingen så att piloten beslutat att inte ta med honom på flygningen.

Igår kväll hittar en av passagerarna som var med på flyget, hi till bloggen och berättar om det inträffade. Jag bad henne skriva ner sin vittnesskildring och låta mig publicera den här på bloggen.

Så här skriver Malin Gemzel om händelsen:

”Snälla folket, hjälp mig!”

SAS flygning från Stockholm till Göteborg klockan 17.20 onsdagen den 30 oktober. Ett plan fyllt av män i kavaj och kvinnor med laptops. Längst bak en ung man som skriker med skräck för sitt liv.

”Snälla folket, hjälp mig! Vägra ta på er bältena! Jag är 18 år och ska utvisas till mitt hemland. Jag har inte begått något brott. Min familj och mina vänner är kvar här i Sverige. Snälla, hjälp mig!”

Mitt bland kabinväskelyft och mobilpillande blir helt plötsligt livet närvarande. Det verkliga livet. Det blir obekvämt tyst och ingen vet hur de ska reagera. Jag önskar innerligt att jag hade rest mig upp och gått bak till pojken. Sett honom i ögonen med respekt och sagt: För mig får du stanna.

Hans desperata röst skär under några minuter genom kabinen. Jag spänner inte på mig mitt bälte – som en slags kompensation för min verbala flathet.

De två biffiga männen som håller pojken på plats konfererar tyst med flygvärdinnorna och just innan dörrarna stängs för de bryskt honom av planet.

När jag kommer hem hittar jag honom på internet. Han heter Laziz Sharifov och är en lovande boxare. Han har många vänner som kämpar för honom. Jag hoppas han fortsätter krångla tills han får stanna.

Och jag, som inte gjorde något där och då, får ta mitt ansvar som medmänniska och påverka för en human flyktingpolitik.

Malin / med hjärtat till vänster och blicken mot framtiden

Relaterade länkar

Ett Youtube-klipp med Laziz i boxningsringen

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

12 reaktioner till “Laziz Sharifov utvisas efter 6 år i Sverige del V”

  1. Så fint o bra ni skriver allihop!
    Jag har skrivit på så många andra ställen att
    orden försvinner från huvudet, men det spelar ingen roll.
    Hjärtat skriker, ögonen gråter, jag skakar av frustration.

    Varför tar inte denna mardröm slut NU!! :-( :-(

    Till dig Laziz. <3

  2. Stackarn! Förstår inte hur Sverige kan va så jävla idiotiska som utvisar bra folk när landet är fullt av idioter.

  3. Tack Joakim och Malin för detta inlägg, så fint skrivet. Jag kan inte förstå Migrationsverkets agerande, speciellt inte eftersom de går emot sina egna regler, dels om hur personer som sökt asyl skall behandlas men också att man alltid ska få slutföra en påbörjad utbildning i Sverige. Och varför försöker de skicka honom dit ensam, utan sin familj och utan någonstans att ta vägen? Vid 18 är man myndig men långt ifrån vuxen och självförsörjande, speciellt när det kommer till att kastas iväg till ett i princip främmande land där man inte har något eller någon. För att inte tala om det våld han riskerar att utsättas för om han skickas dit. Det är INTE OK att utvisa en person som växt upp i Sverige när han inte har gjort något fel. Det är så sjukt att jag har svårt att finna orden.

  4. Tack Joakim för det du skrivit om det Malin berättat. Bra att det blev detta resultat. Hoppas Laziz får stanna i Sverige. Allt annat är FEL.

  5. Inte lätt att agera i en sån oväntad situation. Du ska ha tack för att du delade med dig av det du bevittnade iaf. Just det där med bryskt osv, det strider mot REVA:s regler! Alla såna brott kan vi nog daska till dem med för det är en UNG människa de handskas med… En ung, skör människa som kastas ut i det okända tvi fan!

    1. Nej det är verkligen inte lätt att ingripa i situationer när det händer saker. Jag har flera gånger i livet suttit nära när saker hänt och hela kroppen har skrikit ”GÖR NÅGOT” och efteråt ångrar man sig.

      Men skriva är också ett vapen och det gjorde du Malin vansinnigt bra! Ett stort tack!

    2. Absolut! Man skulle önska att fler som bevittnade det hela hörde av sig.

Kommentera