Blindtarmsoperation del VII

Bild: Joakim Nömell i sjukhussäng med nål i armen

Midsommarfirandet började bra med middag och trevligt samtal hos vänner. Vid midnatt började vi promenera hemåt och väl hemma märker jag att min enorma inflammerade böld på magen har spruckit. Allt innehåll ligger och skvalpar i förbandet och med tanke på hur stor den var, innehöll den en del.

Ett snabbt samtal till Sjukvårdsupplysningen för att höra vad jag skulle göra och snart satt man i en taxi på väg mot Huddinge sjukhus igen… Det gjorde inte ont. Det kändes snarare bättre när trycket lättat och skillnaden var påtaglig.

På akuten var det lugnt och inte mycket folk och det var bara att gå rakt fram till kassan. Det kändes lite komiskt att vara där igen och med alldeles nedgrisade kläder.

Jag fick komma in på ett rum på en gång där det togs blodprover, puls och blodtryck och man tog bort förbandet för att titta på såret. Snart kom 2 läkare, först någon vanlig läkare och sedan en kirurgspecialist. Jag fick veta att min blindtarm faktiskt hade spruckit när den opererades bort, vilket jag inte informerades om efter operationen. Det var inte ovanligt i sådana fall att bakterier läckt ut i huden och skapat en sådan här inflammation.

Såret öppnades ytterligare, utan bedövning men det gjorde inte så fasligt ont. Läkaren klämde ur mer varigt innehåll och spolade med koksalt och lade sedan ett vått, uppsugande förband i det öppnade såret.

Sedan kontrollerades blodproverna som såg mycket bättre ut och jag fick beskedet att det var OK att åka hem. Förbandet ska bytas hos distriktsköterska på måndag och därefter börjar väl läkningen. Ytterligare tre veckor med förband och vila och ytterligare en sort penicillin som komplement till den jag fick hos närakuten i torsdags.

Kirurgspecialisten sa att många allmänläkare som den jag var hos på närakuten, gärna chansar på att sådana här inflammationer lägger sig av sig självt. Jag tyckte själv att bölden var så hård och gigantisk, måste innehålla så stora mängder var att jag undrade hur kroppen skulle kunna ta hand om det själv. Men läkaren på närakuten var tvärsäker på sin sak att medicin skulle räcka. Det gjorde det alltså inte.

Den här gången blev jag sjukskriven i två veckor och det blir fram till semestern börjar. Läkningen måste få ha sin gång nu när det blev en efterföljande komplikation och det är inte omöjligt att det blir regelbundet spring på vårdcentralen.

Efterklokhet: Jag borde sökt hjälp redan i måndags när febern kom och jag tyckte att svullnaden på magen växte. Man ska lyssna på sin kropp, det är helt klart. Jag kände mig även skeptisk till närakutens lättvindiga bedömning. Det besöket tog inte stort mer än 3 minuter. Samtidigt är det störande att man ska behöva vara sin egen specialist, kolla och dubbelkolla allting. Man hamnar hos stressade, uttråkade och trötta sjuksköterskor och läkare och vad som än må ligga bakom det, så utförs ett sämre jobb. På Huddinge känns allt mer seriöst, noga och tryggt, personalen är otroligt lugn och trevlig och jag undrar över vad som är sådan skillnad.

Nu ska vi åka hemåt i natten, eller rättare sagt, det är snart morgon och solen är redan uppe. Det blir väl att sova en stund.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Posted from .

1 reaktion till “Blindtarmsoperation del VII”

  1. Ganska typiskt manligt att inte agera i tid. Hoppas verkligen du blir bättre snart och du bör kontakta närakuten eller patientnämnden och informera om det här! Dels att de på SöS inte informerade dig om att blindtarmen brustit och att du bör vara vaksam på vissa symptom och om de uppstår direkt söka hjälp sen läkaren på näraktuen usch!
    SöS ger jag inte ett vitten för längre!

    Och ja, man ska själv ha en läkarexamen för att vara patient idag för om man inte har en susning om vad man eventuellt lider av skickas man hem direkt!

    Var rädd om dig nu!

Kommentera