För en kort sekund hann jag bli riktigt rädd, eller sådär när man spänner sig inför att något farligt ska hända. Att sonen ringer från en kompis telefon när batteriet är slut är inget ovanligt, men att det är kompisen som ringer och säger att något har hänt är inte lika ovanligt. Stim och stoj i bakgrunden, lite nervösa röster, fredagskväll. Ja ni kan ju tänka er själva vilka tankar som fladdrade förbi under några sekunder. Fredagskväll, alkohol, badplats, mopeder… Och alltid tänker man det värsta.
Men sonen var nykter men hade lekt i en kundvagn med en kompis och ramlat ur och landat olyckligt på huvud och axel. Nyckelbenet var brutet men operatören på 112 hade ändå tyckt att han skulle ligga kvar på marken tills ambulans kom. För mig kändes nyckelben och ambulans lite motsägelsefullt och jag undrade så klart om något mer hänt och om det där med kundvagn bara var en körare för att dölja någon mopedolycka eller liknande.
Det blev ett snabbt besök på akuten på Södersjukhuset för röntgen och mitella och sedan hemskickad.
Så nu är vi två rörelsehindrade i familjen och vi som snart ska ut i skärgården med mycket packning, det ska bli intressant :)
Andra bloggar om: Sjuk, Sjukhus, Södersjukhuset, Ambulans, Akuten, Nyckelben