Roslagsvåren 2017

Idag var det så dags för Roslagsvåren. Jag och min pilot ”MP”, Patrick och Thomas hade planerat att köra ihop.

Vädret var kanon med sol och måttliga, men lite svala vindar. Vi konstaterade direkt att det definitivt gick att köra barbent men behöll långa ärmar då det kändå kändes lite svalt.

Idag var vi på plats i ovanligt god tid och det kändes skönt. Normalt sätt hatar jag att stå och vänta och frysa, men idag var det bara lugnt och trevligt att vara där. Vi kvitterade ut våra nummerlappar och fixade ihop cykeln i lugn och ro och hälsade på bekanta.

Starterna började kl09:30 och vi ställde oss ihop med ett gäng som skulle köra ca 32klm/h. Vår egen plan var att ta det lugnt eftersom det var första långa rundan för oss alla. Ändå kände jag mig pigg och fräsch efter all inomhusträning.

När vi rullade iväg kom det här lyckoruset över att åter vara ute på vägarna i solsken och varmt väder. Däck mot asfalt och rasslande växlar bakom, framför och bredvid. Glatt prat och varningsrop för dåligt underlag eller trafik.

Samtidigt blir starten en chock i kroppen. Andningen ökar och pulsen stiger och jag undrar hur i hela friden jag ska orka när det känns ”såhär” efter bara ett par kilometer. Låren skriker i första backarna. Men ganska snart kommer kroppen in i flytet. Pulsen stabiliserar sig och värmen kommer ut i benmusklerna och andningen stabiliseras och istället känner jag mig stark.

Klungan som vi uppfattade skulle hålla en snittfart på 32km/h håller en betydligt högre fart. Cykeldatorn visar mil efter mil ett snitt på 35km/h. Det går rasande fort men ändå känns det lätt att hänga med. Min pilot ”MP” berättar efter målgång att det kändes obehagligt att ligga i klungan som körde ganska ryckigt. Tappade fart i uppförsbackarna så vi behövde bromsa även där och stack iväg över krönet så att vi behövde jaga ikapp. Även jag var lite spänd när vi låg i högra ledet med cyklister utanför oss. För oss är det bättre att ligga i ytterled så att vi lätt kan vika ut om det sker snabba inbromsningar framför oss. Nog för att vi har bra bromsförmåga men det är ändå något sämre bromsverkan med karbonfälgarna jämfröt med aluminiumfälgar. Jag kunde känna hur min pilot tog det försiktigt och jag försökte känna noga efter i pedalerna för att inte ta i för mycket i fel tillfälle.

Men allt gick bra fram till strax före 6 mil. Då kände jag hur vi började få genomslag i bakhjulet och jag förstod att det var nära punktering. Den dåliga vägen är inte bra för någon cyklist men ännu sämre för tandem och den dubbla vikten. På 6-milsdepån stannade vi för att fylla på med luft i hjulet och lite energi och kaffe. Jag övervägde att byta bakslang på en gång medan vi ändå fanns i en depå men mina teamkamrater röstade på att luftpåfyllning borde räcka.

Vi kom någon mil innan vi körde över ett gruskorn och då var det slutgiltigt farväl med trycket i bakdäcket. Det var bara att stanna och byta slang. Det har man ju börjat få lite flyt på så det innebar inga stora problem. Vi hade sådan tur att det bara 300 meter längre fram stod en flaggvakt utrustad med en riktig pump. När vi var klara rullade vi fram till honom och fick fullt tryck i bakdäcket igen och kunde rulla vidare. Det kändes bra eftersom det inte är bra att rulla med för lågt tryck på mina fina favorithjul.

Vid 8 mil stannade vi vid nästa depå för kort vattenpåfyllning och en bulle. Där stod flera bekanta, vland annat Peter. Depåerna är väldigt trevliga och kul stämning i. Men det blev ett ganska kort stopp innan vi jagade vidare med bara 5 mil kvar till mål.

Nästa strecka är en av mina favoriter. Rialavägen. Den är kuperad men med små uppförs- och nedförsbackar och kurvig. Det är väl variationen jag gillar, att det inte bara är mil efter mil lång, rak landsväg. Man får utmana sina explosiva muskler lite för att direkt efter bli belönad med en skön nedförsbacke.

Jag satt där och njöt och sa just till min pilot att det var en underbar väg, när vi fick stanna för att kaos utbröt framför oss. Nu såhär bara kort tid efteråt är det svårt att minnas. Vi bromsade in och stannade för att en mötande bil framför oss stannat för den klungan vi hade framför oss. Minst en cyklist rasade i tiket, men nu så här efteråt förstår jag det som att det bara var en vejningsvurpa och ingen kom till skada. Det gick inte heller särskilt fort.

Kort senare, precis när vi stannat, hörs en duns, ett skrapande otäckt ljud, en motorcykelmotor som stannade och ett hjul som snurrade tills det stannade. Sedan kom bensinlukten.

En motrcykel hade kört in i den stillastående bilen och välte på vägen mitt bland alla cyklister som tursamt nog inte blev träffade. Motorcykelns passagerare hamnade på vägen och hade gjort sig illa.

Det som hände sedan kändes väldigt proffsigt och som om allt gick rätt till. Föraren av bilen var samlad och ringde efter hjälp, andra hjälpte motorcykelpassageraren och flera andra, cyklister och motorcyklister gav sig iväg åt båda håll för att stoppa upp bilar och cyklister så att ingen skulle råka fara in i olycksplatsen. en läkare kom tursamt nog i en klunga cyklister. Kort sagt kändes allt under kontroll och passageraren verkade inte vara illa skadad, var i vart fall lugn och vaken.

Vi blev stående vid olyckan en stund eftersom en i teamet agerade trafikvakt, men när ambulanshelikopter närmade sig rullade vi vidare då vi inte kunde göra mer på plats. Självklart kändes det jobbigt att sådant ska behöva händaoch den underbara känslan hade fått sig en kalldusch.

Vid 10-milsdepån serverades korv och då var det bara tre mil kvar hem. Vid 12 mil stannade vi i den berömda ”godisdepån” för att både tanka energi inför sista slutspurten och ta en sväng ut i nturen till närmaste buske för några av oss.

Sedan rullade vi vidare. Den sista 1,5 milen gick snabbt och bra och med 6km kvar började jag och ”MP” trycka lite trots motvinden. Vi fick en klunga framför oss som det tog lite tid att komma förbi på den smala vägen, men sen var det raka rör och det sista benen kunde bjuda på in i mål.

Att rulla förbi målbågen för sluttiden är alltid lika skönt. Pipen när systemet registrerar att man passerat och man kan trycka på stopp på cykeldatorn. Man rullar fram och får sin medalj, ställer av cykeln och hämtar kaffe och korv, . Idag blev vi kvar onormalt länge på grund av det fina vädret, men till slut lastade vi cykeln och rullade hemåt.

Som vanligt att fantastiskt arrangemang av Fredrikshof. Trevlig bana, trevliga funktionärer och ett fantastiskt väder var veställt. Ca 700 cyklister lär ha ställt upp idag.

Hela teamet var nöjda och lite överraskade över vårt tempo som var det högsta någonsin även om tiden blev sämre på grund av något långa depåstopp och framför allt olyckan. Ändå var det ingen som var i närheten av att vara utpumpad vid målgång och vi minnes alla tillbaka på dom första motionsloppen vi deltog i för 5 år sedan, när det tog dagar att repa sig. Visst känner man sig lite mör i benen, lite värk i ryggslut, nacke och rumpa, men ingenting som ens liknar det som var då man började som cyklist på allvar.

Nu laddar vi för Halvvättern och Vätternrundan i juni. :)

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from Upplands Väsby, Stockholm County, Sweden.

Anmäld till Roslagsvåren 2017

Idag anmälde jag mig och min pilot ”MP” till Roslagsvåren 2017 som går nu på söndag. Det är ett av Stockholms trevliga mitonslopp. 134km med start och mål i Upplands Väsby. Loppet går på söndag och vi ser ut att få behagligt väder, varmt och lite molnigt.

Det blir årets första motionslopp. Dom tidigare loppen som vi brukar köra, Skandisloppet och SMACK-rundan blev inte av i år.

Vi har bara hunnit med ett utepass i år, så målet blir en första, trevlig långrunda med gott sällskap av trevliga cyklister och funktionärer.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

KfS Kungsholmen runt

Då har jag genomfört mitt första motionslopp i löpning. Eller mitt andra om man ska räkna med Väsby Duathlon 2015, men det var ändå inte riktigt samma sak.

Idag kom det vackra vädret tillbaka. Solen sken och vinden var måttlig men lite kallt i skuggan. Men vårsolen värmde ordentligt så det blev halvlånga tights och tunn kortärmad T-shirt. Det skulle visa sig sen att det hade gått lika bra med korta tights och T-shirt utan långa ärmar.

Starten gick i Rålambshovsparken på Kungsholmen. Det var tjockt med folk och en kul stämning. Jag hade kanske inte trott att det skulle vara så populärt. Jag funderade över lite hur det skulle gå att springa med ledsggare i trängseln, särskilt i början innan leden glesnat ut.

Vår start gick 11:05. Det gick mycket riktigt trögt i början och det gällde att vara lite försiktig för att inte råka trampa någon på hälarna. Vi och ett litet gäng till vek ur trängseln och sprang en bit på sidan av vilket underlättade. Ändå hände det ett par gånger att jag törnade i framförvarande. Det känns som att det lika ofta berodde på mig som ibland har en tendens att hålla ett halvt steg före min ledsagare för att jag är så taggad, som andra som vinglar och tränger sig in snävt framför.

Men allt gick bra och även om det var många runt omkring glesnade det snart och när vi kom ner längs Karlbergskanalen var det inga problem längre. Det här är en strecka jag sprungit många gånger vid det här laget och tycker riktigt mycket om.

Springa är så skönt. Man kommer snabbt in i det och huvudet rensas snabbt på allt annat och det är bara fokus på känslan i kroppen. Andningen som första kilometern stiger men sen stabiliserar sig och detsamma med pulsen. Idag kände jag mig stark och pigg och ingen tendens till värk i benhinnor som kan vara mitt enda problem vid löpning.

Vi hoppade över första vätskedepån efter drygt 3km och fortsatte. När vi var uppe vid Kristineberg hade vi inte alls lika många runt oss och när vi gjorde ett kort stopp vid nästa depå för en flaska vatten tappade vi det gäng vi sprang med och efter det hade vi bara enstaka löpare omkring oss.

Sista kilometrarna in mot mål gick bra även dom. När vi kom in i Rålambshovsparken på nytt för upplopp hade jag mycket kraft kvar och då kändes det som att det får bli en halvmara nästa år.

Tiden blev den planerade, med trängsel i starten och ett kort depåstopp sprang vi in på 1:01. Jag kan bara konstatera att det här var helt klart lika roligt som motionslopp på cykel. Motion över huvud taget genererar så otroligt många positiva ämnen i kroppen så att jag känner mig nästan hög efteråt. :)

Det här motionsloppet kommer jag definitivt komma tillbaka till.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

Zwift för Apple TV beta

Idag bjöds jag in till betatest av Zwift för Apple TV. Det kändes stort och roligt. När Zwift för iOS släpptes i början av december nådde man otroligt många fler användare. Då krävdes inte längre en kraftfull gaming-dator med bra grafikkort och hög prestanda för att köra Zwift med en bra upplevelse. Nu räckte det med en iPad eller iPhone.

Sedan har nästa steg varit Zwift för TVOS och nu är det alltså dags för betatest för en begränsad skara användare. Det kräver en Apple TV 4 där man kan installera appar och det kräver sensorer med Bluetooth eller en brygga från ANT+ till Bluetooth.

Så jag gick och hämtade dotterns 46-tumspanel och vår Apple TV och monterade i träningshörnan. :) Det blir en ganska mäktig lösning för den som har nytta av stor och bra bild. I och med att Zwift kommer till Apple TV gör man det ännu enklare om man redan har en Apple TV och en storbildsskärm.

Nu är det första betaversionen jag kört ikväll, men allt gick förvånansvärt bra.

Min första förhoppning att gränssnittet skulle vara tillgängligt med skärmläsaren VoiceOver uppfylldes inte. Jag blev inte så förvånad i ett så supergrafiskt interface och en marknad som inte tänker tillgänglighet. Men jag tänkte ändå att chansen fanns i och med Apple TV’s enkla gränssnitt och att det borde gå att kombinera grafik med VoiceOver-funktionalitet. Så jag fick ta hjälp med att para sensorer och välja bana, sedan var det bara att börja trampa.

Känslan i trainern var lite konstig. Det gavs inga större utslag mellan platt och uppför på samma sätt som anslutet till dator. Men efter att vi kopplat isär och ihop sensorerna några gånger gav trainern ändå tydligt utslag i backarna.

Bilden, som jag själv inte är alls beroende av var tydligen bra och grafiken flöt på utan problem. Jag hade valt att slutföra veckans mission på 41km tempo vilket kanske var lite modigt i en betaversion, men allt flöt på bra och jag gick i mål och aktiviteten sparades och överfördes utan problem till Strava.

Jag blev svettig den här gången också även om jag inte var nöjd med min prestation idag, men det var knappast Zwifts eller Apple TVs fel. :)

Hur jag själv kommer göra i framtiden vet jag inte. På vissa områden är jag lite gammalmodig. Jag vill ha en dator vars filer jag har full kontroll över, möjlighet till tangentbord där jag kan ta skärmfoton och skicka glada tillrop till andra cyklister i närheten. Dessutom finns möjligheten på datorn att samtidigt lyssna på musik i samma hörlurar som Zwifts ljud.

Men upplägget med en Apple TV och en stor skärm är väldigt enkelt. Jag kommer köra det nu ett antal pass för att se hur det fungerar.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Första utepasset 2017

Idag bestämde jag och ”MP” för att ta årets första utepass på tandem tillsammans. Senast cykeln rullade var under Velothon Stockholm 2016. Punkteringen vi drog på oss då var inte lagad, nummerlapparna satt kvar och till och med vattenflaskorna med gammalt vatten satt kvar på ramen. Just när cykeln såg ut så kändes det tråkigt, men när allt sådant var ordnat och kedjan rengjord och oljad igen, slangen i bakhjulet utbytt och trycket åter uppe så steg lusten lite.

Idag var det lite svalare än igår med nordliga, kalla vindar men i solen var det skönt.

Vi bestämde oss för ”Segersängsrundan motsols” som är en trevlig, varierande runda på ca 55km. Det fick bli en lagom utmaning för dagen.

Efter timmar och tusentals kilometers inomhusträning kom känslan av cykling ”på riktigt” snabbt tillbaka. Hjulen mot vägbanan, fartvinden och klicket av växlar. Vid en hembygdsgård efter ca 20km tog vi en kaffe i lä i solen och det var underbart. Andra cyklister rullade in för att göra det samma och allt var som vanligt, bara en ny säsong. :)

När vi rullade vidare hemåt igen fick vi vinden emot oss och det blev faktiskt lite kallt om benen och det kändes som om det inte gick så fort. När vi kom hem och sumerade passet slutade snittfarten ändå på dryga 31km/h utan att vi var helt slut.

Det kändes skönt och var roligt. Det är numera helt OK för mig att slita ensam inomhus med mina Zwift-kompisar online, men lite utomhuscykling då och då livar upp tillvaron.

Nu i maj kör vi 1 av 3 planerade motionslopp följt av både Halvvättern och Vätternrundan i juni. Sedan blir det till att träna upp sig inför höstens upplaga av Sthlm Bike och Velothon Stockholm för att försöka göra det ännu bättre än förra året.

Andra bloggar om: , , , , ,

Svenska Zwift-gänget har designat egna kläder

Den svenska Zwift-communityn har växt sig stor på kort tid och är väldigt aktiv vad gäller både gruppcyklingar och race online. Både gruppcyklingarna och racen är väldigt populära även internationellt.

Nu har några i gruppen designat egna kläder både till avatarerna online och på riktiga kläder från Trimtex. Kläderna kommer gå att beställa under en period av några veckor och idag är sista dagen att beställa för den här gången.

Jag som alltid är ute i god tid la min beställning. Det här bara måste man ju ha. Kläderna levereras lagom till Halvvättern.

Nu hoppas jag bara storlekarna passar då man inte kunnat prova och inte heller kommer kunna byta om något blir fel. Men jag har haft Trimtex kläder många år och hoppas på att storlekarna är dom samma. Annars blir det ytterligare en anledning att plocka bort några kilon, vilket ändå är ett måste.

Så, nu är det bara att vänta. :)

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Sweden Bike Expo 2017

En perfekt dag att börja tänka på cykling när solen skiner och temperaturen börjar stiga över 15 grader. Vägarna har börjat sopas lite varstans och jag som säger att inneträning är perfekt, börjar också längta lite efter lite utecykling.

Jag och äldsta dottern, ”MP” och hans äldsta son gjorde gemensam sak idag och åkte till Älvsjö och Stockholmsmässan. Väl inne kändes det som om det var betydligt mindre i år än tidigare.

Vi gjorde ett par varv och tittade på lite landsvägscyklar, downhill och MTB och jag kikade även på trainers. Det var första gången jag såg en Tacx Neo i verkligheten vid ett besök hos Evalds MTB. Egentligen hade jag velat prova en funktion i den trainern där man kan få vägunderlaget simulerat i trainern, men det var inte så lätt ordnat då. Dock hade man 3 trainers inkopplade och igång med Zwift och det var gott om besökare. Jag är väldigt sugen på en sådan trainer även om jag är väldigt nöjd med min nuvarande. Men ljudnivån var imponnerande och det är sådant som familjen klagar på hemma.

I en annan monter såg jag en trainer jag bara läst om tidigare. Den bygger på magnetiskt motstånd. En kraftig magnet på vardera sidan av fälgen som skapar motståndet utan att trainer och bakhjul har någon fysisk kontakt. Det blir såklart otroligt tyst med bara ljudet från drivlinan som hördes, men inget kontrollerbart motstånd från dator eller surfplatta. Det var hur som helst kul att ha sett den också i verkligheten.

Så mycket mer var det inte som intresserade mig. Kläder, skor och andra tillbehör var inget jag kände att jag behövde uppdatera mig på. Vi deltog alla i en tävling för att vinna en cykel, så nu är det bara att hoppas på vinstlycka. :)

Besöket blev så kort att vi inte ens kände oss värda kaffe och bulle

Andra bloggar om: , , ,

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

Stockholm Tunnel Run Citybanan 2017

Bild: Joakim Nömell i löparkläder inför Stockholm Tunnel Run Citybanan 2017

Idag var det dags för Stockholm Tunnel Run Citybanan, ett evenemang där man fick möjligheten att springa i servicetunnlarna till den nybyggda Citybanan som invigs i juli i år.

Starten gick uppe vid Karolinska Sjukhuset. Jag och en kollega hade starttid 10:30 och vi höll tiden perfekt så det bara var raka vägen från tåget in i startfållan med 10 minuter till start. Vädret var OK men lite blåsigt, men i solen och i lä var det riktig vårkänsla i luften.

Första 2km av loppet gick ovan jord i området runt Karolinska innan det bar av ner i underjorden där ungefär 4km tunnlar väntade. I tunneln uppträdde en kör där en annan kollega deltog och en del ljud- och ljusshower under vägen med information om nya Citybanan.

Det var en rätt häftig känsla att springa långt under Odenplan, centralstationen, under vattnet och en bit under söder. Efter några branta stigningar på upp emot 14% kom så upp i dagsljuset igen i Fatbursparken vid Södra Station. Här blev det påfyllning av vatten och energidryck innan vi gick raka vägen till tåget för hemfärd.

Själva löpningen är ingenting att skryta med. Dels tappade min träningsklocka 1km av distansen i övergången mellan GPS-spårning och stegräkning under jord, så den loggade kilometertiden blev inte så lysande. Det var dessutom väldigt mycket folk och inte helt lätt med ledsagning att hålla tempot uppe. Men så var det inte heller någon tävling utan mer en häftig grej. Jag hade rätt hög puls ändå, antagligen för att det var premiär för löpning utomhus för mig i år så det gjorde nog en hel del nytta i alla fall.

Den 10:e juli invigs Citybanan med en ny station för pendeltågen under Stockholms Central och en ny pendeltågsstation vid Odenplan. Karlbergs station läggs ner. Den dagen ska jag ut och nöjesåka pendeltåg, det ska bli häftigt att se. Odenplans nya station har jag sett två gånger nu, men nya centralstationen, Stockholm City har dom inte visat för allmänheten vad jag vet.

Andra bloggar om: , , ,

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

Zwift GPS, följ cyklister i realtid på Zwift

I dagarna publicerades sidan zwiftgps.com där Zwift-användare i realtid kan följa sina vänner på Zwift på en karta. Man loggar bara in med sitt unika Zwift ID och ser då de man valt att följa i realtid cykla i någon av de virtuella världarna Watopia, London eller Richmond.

För egen del kommer jag inte ha så stor nytta av funktionen, annat än att jag älskar tekniken och människor som skapar sådana lösningar. Men tjänsten är väldigt praktisk vid race exempelvis då man kan hålla koll på sina vänner även om dom försvinner ur skärmbilden på datorn.

Jag tycker det är rätt kul att be någon ”syntolka”, dvs sitta bredvid och berätta att ”nu har du Kalle framför dig och Åke är på väg ikapp” och liknande.

Just nu kan man bara se dom man som sagt valt att följa. För att det ska fungera ännu bättre vore det bra om man kunde se alla som är anslutna till samma event även om man inte följer dem. På så vis kan man se alla cyklister vid tävling eller gruppcyklingar utan att aktivt gå in och följa precis alla.

Andra bloggar om: , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Inget bancykel-SM 2017

Förra året var det premiär för paracyklister i grenen bancykel i Sverige. I klassen tandem var vi tre team där jag körde in som segrare. Jag hade bara övat på bana en gång tidigare och körde för första gången med en ny pilot mot landets bästa team, så det kändes riktigt bra. Då körde vi grenen 1000 meter med stillastående start.

I år blir det inget bancykel-SM för mig och tyvärr inte heller för klassen tandem. Det senare känns lite bra för mitt ego för då skulle jag inte kunna vara där och försvara min titel. :)

För mig föll det på att min pilot från förra året är bortrest på semester och att leta en ny pilot som både var inkörd på velodrom och tandem på velodrom kändes ogörligt. När det dessutom är SM kör jag för att vinna och inte för att bara vara där.

Så vinterns satsning kom minst sagt av sig lite. Jag ska inte säga att jag inte blev besviken när man satsat hårt och det bara mynnar ut i ingenting.

Nu blir det till att hämta nya krafter för utesäsongen.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Äntligen ska det bli fiber

Ett glädjande besked från hyresvärden; det ska äntligen installeras fiber i fastigheten! Det blir det öppna nätverket där man kan välja leverantör och tjänster för både bredband, TV och telefoni.

När vi flyttade hit 2010 fanns två typer av anslutningar att välja på, båda från ComHem. Dels en gammal LAN-tjänst från tiden operatören Chello fanns och dels ComHems ”tre hål i väggen”. Vi valde den gamla Chello-lösningen då den inte krävde något modem och erbjöd full duplex 10/10mbit. Det var så smidigt att slippa extra modemutrustning som åtminstone på den tiden behövde startas om var och var annan dag.

För någon dryg månad sedan bytte vi till den andra lösningen för att få mer kapacitet, 50/50mbit då den gamla tjänsten gick ner och skulle ta lång tid att få igång igen. Vi är flera här hemma som kör olika typer av online-spel och träningstjänster som kräver en del bredband och framför allt fungerar mycket bättre om det finns mycket mer bredbandskapacitet än vad man behöver då det lätt hakar sig om det ”laggar”.

Nu blir det som sagt fiber och redan inom en månad. Redan i april ska vi få ett startpaket och kunna välja operatör och tjänster. Antagligen är fiber redan draget in i fastigheten eller finns väldigt nära tillgängligt. Hur man gör upp till respektive lägenhet vet jag inte. Det låter som för kort om tid för att dra nytt, så antagligen återanvänder man dom gamla TP-kablar som finns dragna från den gamla Chello-tjänsten och bara kopplar om nere i källaren.

Jag blev naturligtvis glad. Den tjänst vi nu har från ComHem, måste jag motvilligt erkänna, som inte gillar modemlösningen, fungerar riktigt bra och sällan mäter lägre värden än utlovat. Men att kunna öka från 50/50 till 100/100, 250/250 eller 500/500mbit är inte dåligt. Det innebär att vi överger ComHem som leverantör då dom var bland dom dyraste på dom nya tjänsterna.

Nu blir det otålig väntan, men fortsättning följer. :)

Andra bloggar om: ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Trainercykeln får service del III

Dags för ny service av min inomhuscykel igen. Det var ett år sedan sist.

Det som hände nu var att bakre växelvajern gick av. Det visade sig att den trasat sönder sig inne i reglaget så det blev till att byta hela växelreglaget. Så det blev en lite dyrare historia än enbart ett vajerbyte. Fascinerande nog behövde kedja och kassett inte bytas trots att dom snurrat över 8000km det senaste året.

Så nu är det bara att köra vidare. Hoppas på en tidig och fin vår så att man kan ge sig ut åtminstone lite på vägarna i år.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

Anmäld till Halvvättern 2017

Nu är jag anmäld även till Halvvättern 2017 som går den 11:e juni i Motala. Jag kör även i år med Mattias ”MP” Pålsson. Vi körde tillsammans förra året och gjorde då bra ifrån oss genom att köra på 4 timmar och 56 minuter. Vi var väldigt nöjda med det resultatet med tanke på att vi som tandemteam nästan hela tiden får ligga själva och väldigt sällan ha draghjälp av klungor. Dessutom tog vår energi slut ett par mil från mål förra året.

Men i år blir det bättre träning och målet är givetvis att slå den tiden även om det som vanligt framför allt beror på väder och framför allt vind och turen att få hänga med någon eller några klungor.

Man vill alltid pressa sig lite hela tiden och göra bättre och bättre ifrån sig, men en trevlig tur med glada cyklister och vackert väder är självklart viktigast. Vättern-loppen är bland dom roligare då det är så många cyklister så att man sällan ligger ensam.

Nu är det bara att träna på och hoppas våren kommer tidigt så att vi får lite uteträning tillsammans.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Konsert: Lustans Lakejer

Det blev andra konserten med Lustans Lakejer för mig i år. Av en ren tillfällighet hade jag möjlighet att se dom igen, denna gång i Norrköping.

Första gången var på Nalen i Stockholm för ganska precis en månad sedan. Det var en vansinnigt bra spelning och jag var lycklig.

Idag var det också bra. Något mindre publik och mindre drag. Dessutom tyckte jag det var något vaj med ljudet så att ibland vissa instrument så som gitarr och keyboard försvann ibland. Lokalen var väl inte heller helt optimal. Men bandet gjorde strålande ifrån sig igen. Något mindre mellanprat mellan låtarna.

Fortfarande fascinerande hur starkt sånt här kan vara för mig. En del minnen och upplevelser sköljer över mig så starkt att det blir svårt att hålla tårarna borta.

Nu ser jag verkligen fram emot den utlovade turnén i höst då man firar 35 år för skivan En Plats I Solen. :)

Andra bloggar om: , ,

Posted from Norrköping, Östergötland County, Sweden.

Anmäld till Vätternrundan 2017

Nu är jag anmäld till Vätternrundan 2017. Det blir i så fall mitt femte varv runt sjön. Jag kör med Thomas även i år men ingen annan i vårt lilla gäng hänger med denna gång.

Så nu hoppas jag på vackert väder även denna gång.

Målet för denna gång har vi inte enats om ännu. Förra året körde vi på 9 timmar och dryga 30 minuter och jag själv skulle vilja göra ett försök att pressa ner det under 9 timmar. Det förutsätter givetvis att vi båda hinner med den mängd träning som krävs och att väder, framför allt vind är gynnsamma och att vi hittar stora klungor att köra med större delen av tiden. För som det hittills varit har vi kört mycket själva och tidvis spontant hängt med klungor som vi ofta tappat för att dom varit för starka eller långsamma.

Men det får ge sig med träningsmöjligheterna under våren och resten under själva loppet. Börjar se fram emot lite utomhuscykling även om jag helt och hållet ändrat inställning till inomhusträningen och nu lärt mig uppskatta den till 100%. Riktigt sus från hjulen mot vägbanan, vinden, dofterna och andra cyklister är dock svårslaget.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Konsert: Kajsa och Malena

Ikväll var det dags för ännu en jubileiumkonsert, Kajsa och MalenaW vars album ”Historier från en väg” som släpptes 1986 firar 30 år. Jag missade deras spelning i Stockholm som var samma kväll som Lustans Lakejer spelade på Nalen i Stockholm och firade 35-årsjubileet av skivan ”Uppdrag i geneve”. Det hade varit svårt att välja om det inte varit så att jag redan köpt biljetter till Lustans Lakejer. Och båda banden skulle ändå göra fler konserter. Så ikväll blev det till att ta pendeltåget till Uppsala för lite nostalgikickar.

Tant Strul, Kajsa och Malena och senare Kajsa Grytt har haft en stor plats hos mig. Jag har inte varit på så många konserter, men en minns jag särskilt. Året måste ha varit 1989 eller möjligen 1990. Kajsa hade övergått till solokarriär och spelade på en krog i Stockholm. Jag var 17 år och var där med en kompis. Jag minns att jag och min kompis sprang runt på någon undervåning för att hitta Kajsa och få en autograf. Jag träffade henne med en gallergrind mellan oss och jag fick hennes autograf på en lapp och på armen. Lappen har jag kvar men namnteckningen på armen försvann med tiden även om jag gjorde mitt bästa för att behålla den länge. :)

Deras musik spelas här hemma ganska ofta fortfarande och det var så klart häftigt att se dom igen. Mycket prat och lite poesi mellan låtarna gav en trevlig stämning.

Nu rullar pendeltåget söderut igen och även om det blir sent i säng var det värt det.

Andra bloggar om: , , ,

Posted from Uppsala, Uppsala County, Sweden.

Första veckan på nya jobbet

Första veckan, eller dom första 3 dagarna på nya jobbet har passerat. Det blir ingen lång utläggning just nu, men det känns roligt och bra. Jag känner mig nästan fånigt glad även om huvudet värker och öronen susar av alla nya intryck. Men sådant blir bättre.

Jag har fått mitt arbetsrum, datorn är igång och fungerar, passersystemet öppnar dörren för mig på morgnarna och kaffeautomaten levererar. Det är dessutom samma kaffeautomat som tidigare men mer välskött och mindre skrammel.

Det kommer bli tufft att lära sig alla nya namn. :)

Den sammanlagda känslan nu när det är fredag, är att jag gjort ett bra beslut och haft tur som fått tjänsten och dessutom alldeles i rätt ögonblick.

Det blir säkert någon ny sammanfattning och återblick om något år eller fem. ;)

Andra bloggar om: ,

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

Sista dagen på jobbet

Då var ännu en sådan här, udda dag kommen. Det känns alltid knepigt med sista dagen på ett jobb. Avsked, aldrig mer och allt det där och sedan allt det där nya som stundar runt hörnet.

De sista dagarna har jag ägnat mig åt att avveckla mig själv och packa och köra över det som ska med till min nya arbetsplats. Jag har också varit och fixat ett nytt ID-kort då det gamla går ut inom kort.

Så nu är rummet tomt, nyckeln, kodbricka och telefonabonnemang är inlämnat. Det känns klart konstigt efter 5 år. Det kommer bli tråkigt att förlora några av de kollegor man jobbat mest med och jag kommer sakna vissa delar av att sitta centralt i stan och ha eget arbetsrum.

Imorgon blir allt nytt och det ser jag fram emot. Men just nu känns det vemodigt och som om jag lämnar mina närmaste kollegor i sticket inför den stora förändringen verksamheten står inför. Jag tror nog dom kommer klara sig bra utan mig även om man lite egoistiskt åtminstone hoppas att det ska märkas lite att ”Manpower” försvinner.

Det sista jag bär ut nu är ledarhundens rosa korg och vattenskål. Sedan är det tomt och tillgängligt för någon annan att flytta in så småning om.

Andra bloggar om: