Maj 102013
 

Sådär, då var vi hemkomna från Nynäshamn, ganska trött :) När de andra gick för att fylla på sonens energikonto vid ett gatukök för att sedan ta tåget hem, satte vi oss åter på cykeln och började cykla hem. De andra skulle vara hemma om ca 1 timme och vi skämtade lite om att möta upp de hemma. I själva verket hade jag kanske räknat med 1,5 till 2 timmars cykla innan vi kom hem. MP löptränar men har aldrig cyklat så långt tidigiare vad jag förstår.

Men iväg bar det och vi började köra ikapp med en moped längs gatorna i Nynäshamn. Vi lyckades aldrig riktigt köra om den men tempot var högt och jag tänkte det här orkar vi aldrig hela vägen hem :)

Men väl ute på gamla motorvägen igen ökade vi tempot. Rak fin väg och ganska flack terräng utan några vansinniga backar. Vi låg och snittade mellan 35–45km/h och tog bara en paus för att dricka och stretcha benen, men sedan bar det av igen :)

Som vanligt måste man sänka farten när man kommer in i tätbebyggt område och i Väster Haninge kom rödljus, gångvägar och avtagsvägar som markant drog ner farten. Vi försökte ändå stå på så gott det gick och när vi passerade Jordbro ringde jag resten av gänget för att kolla vart de var och det visade sig att de skulle gå av tåget några minuter senare.

Så vi höll vårt löfte och mötte upp dem vid stationen. Drygt 37km på 1,08 måste ändå ses som ganska godkänt med ett hastighetssnitt på runt 34km/h :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,



Posted from .

Maj 102013
 

Idag planerade vi att cykla på tandemcyklar från Handen till Nynäshamn, en strecka på runt 4 mil. Jag och MP cyklade på min racer och Maria och UP på vår gamla touringcykel. Vi lyckades också få med sonen på en lånad mountainbike.

Ner till Nynäshamn är det väldigt fina och raka vägar mestadels längs den gamla motorvägen. Det är inte mycket trafik där längre och det känns konstigt att tänka sig att all trafik till och från Nynäshamn gick här för inte så länge sedan.

Cyklingen ner gick ganska långsamt men vi hade inte bråttom. Tjejerna slet ganska mycket på sin cykel, men den som fick jobba mest var helt klart sonen. Det var inte helt lyckat att försöka hänga med oss på en MTB. Han fick stå och trampa ganska duktigt hela vägen trots att vi höll igen ganska mycket. Jag tyckte synd om honom eftersom det inte blev någon njutning utan ett konstant slit att hänga med.

Men efter 2 timmar och 22 minuters aktiv cykling med ganska många och långa pauser rullade vi äntligen ner i hamnområdet. Vi intog fika på strandtrappan och vädret är verkligen kanon även om det blev lite ruggigt av stillasittandet.

Nu bär det snart hemåt och de andra tar tåget, men för mig och MP väntar en powercykling hem.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,



Posted from .

Apr 072013
 

I helgen åkte vi ut till föräldrarnas landställe ute på Muskö. Det var ganska skönt att komma hemifrån lite.

Barnen fick träffa några av kusinerna och umgås lite. Vädret har varit vackert men kallt, förutom idag då det mulnade på under eftermiddagen och till och med började snöa lite.

Här ute ligger fortfarande isen och igår kändes den trygg och stabil men igår och idag har solen och vinden verkligen legat på och det har börjat öppna sig och isen började kännas lite ”kexig” på ytan.

Pappa har sågat upp en vak från land och ca 4 meter ut som det har badats i, både med och utan kläder :) Några har provat på att ta sig upp ur vattnet med hjälp av isdubbar, väldigt lärorikt även om vaken nog var för grund för att det egentligen ska bli helt verklighetstroget. De mindre barnen bottnade. Men ändå oerhört nyttigt.

Sedan har det bastats och nöjesbadats både 3 och 5 gånger för somliga. Bland våra barn vågade sig de 2 minsta i flera gånger. Som tur var finns vedeldad bastu i närheten :)

Jag och sonen plockade fram min gamla radiostyrda bensindrivna båt som jag skaffade 2007 och som varit stående sedan dess. Varför den egentligen blev stående vet jag inte. Jag krockade med en boj så fören fick lagas lite med silvertejp och jag blev kanske aningens besviken, men huvudorsaken till att vi lämnade den där var nog att det var där vi hade mest tillgång till havet. Sedan att vi inte varit där ute så mycket är så klart tråkigt.

Nu har vi i alla fall tagit fram båten och alla tilbehör och ska ta hem den för översyn. Allt fungerade fint när vi senast använde den för ett antal år sedan och förutom lite damm, döda spindlar och en och annan rostfläck på avgaslimpa så ser den helt OK ut. Silvertejpen är så klart kvar men skadan var mindre än jag minns den :)

Sedan har det suttit batterier i båt och radio sedan dess. De har märkligt nog inte oxiderat, men man får se om allt elektriskt fungerar som det ska.

Men nu är det dags att åka hem. En alldeles för kort helg och imorgon är det skol- och arbetsdag…

Andra bloggar om:



Posted from .

Mar 312013
 

Så var det vårens första långhelg och det känns riktigt skönt! Det ger mig lite tid att ladda om, slipa vapnen och vila ut. En vanlig helg hade det varit söndagskväll vid det här laget och dags att jobba imorgon, men nu är det två hela lediga dagar kvar :)

Något direkt påskfirande har vi inte i år. Svärföräldrarna som vi brukar äta påskmiddag med har flytt norrut och det har inte känts aktuellt och nödvändigt att engagera sig i någon alternativ sysselsättning. Så under långfredagen var jag bara hemma, löptränade och latade mig.

Igår var jag och sonen för att komplettera med lite tillbehör till min fjärrstyrda quadrocopter som jag fick i födelsedagspresent förra helgen. Den har redan ”landat hårt”, inte störtat och därför fått repareras lite :) Sonen och jag skruvade ihop den och resultatet blev perfekt. Det blev en provflygning utomhus i kvällsmörkret igår under hundpromenaden.

Idag har hela familjen varit på bio. Jag vet inte när det hände senast. Jag tror faktiskt hela familjen aldrig varit på bio samtidigt och sett samma film någon gång. Det gäller ju att hitta en film som fungerar något sånär för alla i åldrarna 7 till 40, så det fick bli Sune i Grekland. Några av oss var väl inte komplett fängslade hela filmen men det funkade och så är det ju ofta, alla får anpassa sig lite och det är oerhört kul när det funkar.

På måndag ska vi på ettårskalas och det är väl i princip det som händer här i helgen. Sedan börjar allvaret igen även om det blir en kort arbetsvecka.

Annars undrar jag som många andra vart våren tagit vägen.. Jag har en båt som behöver vårrustas som jag skulle vilja kunna använda för ett tillfälle i början av maj och jag vill komma igång med cykelsäsongen. De stora vägarna är ganska fina nu men gångvägar och trottoarer är ganska isiga fortfarande.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,



Posted from .

Mar 132013
 

Mitt i livet, en milstolpe, gubbe… Värst att fylla 40 är nog alla ”glada” tillrop från alla människor runt omkring. Om man inte hade tendenser till åldersnoja redan innan, så är det en bra hjälp på traven :)

Hur det känns på riktigt? Absolut ingen skillnad. Kroppen känns OK, lätt otränad igen men det går att göra något åt. I huvudet känns det exakt likadant, samma tankar, samma känslor och samma drömmar.

Det som känns riktigt konstigt är att säga min ålder, ”jag är 40 år”. Fast så har det varit ett tag. Det kändes skapligt fram till 35 innan folk började sjunga ”du kan alltid lita på pojkarna över 35″ runt omkring mig :)

Men nu lägger jag ner åldersnojan. Jag är 40 nu och har en jädra massa livserfarenhet som andra snorungar och småttingar under 25 inte har ;)

Födelsedagen har hur som helst varit bra! På jobbet brukar vi ha ett officiellt firande av födelsedagsbarn men det har inte drabbat mig ännu. Däremot var det några kollegor som spontant fångade mig i en korridor och släpade in mig i personalrummet och sjöng, trots att jag försökt smyga längs väggarna hela dagen :)

Hemma blev det en liten överraskningsmiddag med lite kompisar och väldigt enkelt men trevligt.

Så, 50 nästa!

Bild: Joakim Nömell skär tårta med machete

Bild: Skapande av födelsedagstårta

Andra bloggar om: , , , , , , , ,



Posted from .

Mar 132013
 

Idag fyller världens bästa pappa år. 40 år, helt sjukt att han redan börjar bli gammal. Men detta märks verkligen inte efter hans utmaning i Mot Alla Odds och i vår vardag. Så sjukt! Idag så är det planerat att vi ska fira honom lite. Fast han inte vet om det ännu. Jag och mamma planerade att några nära vänner till familjen skulle komma på middag hos oss, utan att pappa vet om det. Det ända han vet är att han sak komma hem tidigare för att bara vår familj ska fira honom.

Förberedelserna börjar redan direkt efter min praktik, jag möter mamma och Miranda och vi går direkt upp till Haninge Centrum och handlar till kvällen, det ska bli Chilli kon Carne till middag, en rätt min kära far verkligen gillar. Vi köper hem läsk, mat och ingredienser till tårta. Jag fick stå för bakning av tårta och mamma för maten. Jag gjorde min special tårta som är en jordgubstårta med Vanilj kräm och sylt i och maränger.

Maten fick stå och puttra på spisen väldigt länge, vilket bara gjorde det godare. Det gjordes väldigt mycket mat och vi var tvungna att komma på en förklaring för pappa om varför maten var försenad. Vi sa att riset blivit försenat, det gick han på. Lite kul! Sen vid 18:00 ungefär kom Familjen Pålsson till oss, dem ringde på dörren och som vanligt sitter pappa i fåtöljen och säger ”Öppna dörren någon” Men vi fick honom att gå och öppna. Han blev väldigt överraskad när familjen stod och sjöng i trappern för honom.
Dem kom in och han förstod nog allting nu, varför maten var försenad och varför vi varit så hemlighets fulla. Han fick öppna presenter och den första var den största, en biljett till Lars Winnerbecks konsert i höst. Till både mamma och pappa. Såklart blev han väldigt glad och överraskad, vi hade pratat om att vi skulle gå på den men ekonomin stoppade. Så det var en väldigt bra 40 års present tycker jag. Sen fick han en Tupperware, chockad. Han är nog den mest Tupperware hatade människa jag känner. Så det var lite roligt. Sen fick han godis, och en toblerone. Jag tror att han vart väldigt nöjd. Efter det dukade vi upp för middag för 10 personer, vi satte oss och åt den goda maten. Efter det så serverades min hem gjorda tårta och kaffe och lite smått och gott.

Kvällen vart väldigt lyckad och avslutades runt 20:30 ungefär. Alla var glada och inga sura minner där inte. Tror nog inte att han kunde haft en bättre 40 års dag en denna. Med familj och nära och kära vänner.
Avslutnings vis vill jag säga ett STORT grattis till min pappa, han är verkligen den bästa som finns och jag älskar honom. Han är verkligen min förebild. Grattis pappa!

Bild: Joakim Nömell skär tårta med machete

Bild: Skapande av födelsedagstårta

Andra bloggar om: , , , , , , ,



Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

Mar 092013
 

Idag så gjorde jag min andra håltagning i naveln, och denna gång lyckades dem. Det blev ett hål med ett smycke i. Jag är grymt nöjd med resultatet och nu är det bara att låta såret läka och hålla det rent.

Den här gången gjorde det sjukt ont, det stramade upp i hela bröst korgen. Men det var nog bara för jag har en ärr bildning innan för så det var därför. Jag bet ihop och låg och var tyst. Miranda som var med idag var väldigt nyfiken och stod helt fascinerad över hur hålet togs och hur resultatet blev.

Hon ska själv gå till samma salong om några månader och ta hål i öronen. Men det är först hon är redo och det är varmt och våren är här.

Bild: Navelpiercing

Andra bloggar om: , , , , ,



Posted from .

Mar 082013
 

Jag kom på att det nästan var 2 år sedan jag skrev något på den här bloggen, vilket jag tycker är lite synd. Så tänkte berätta lite om vad jag gör idag och hur det går för mig i skolan.

Idag så går jag i Gymnasiet vilket är en väldigt stor förändring jämfört med högstadiet och lågstadiet. Inprincip allting vi gör görs via datorer vi fått ifrån skolan och lärarnas bedömning sker via en sida som heter Vklass. Där har vi kontroll på våran närvaro och hur vi ligger till i varje ämne. I sig är det väldigt praktiskt att bara kunna klicka sig in för att se vad man har för betyg i ett ämne exempel vis.

Snart så har jag gått i Gymnasiet i 1 år vilket är sjukt, känns som om det var igår jag började där och var ny elev och så vidare. Jag går på Barn och Fritids programmet, Och när jag utbildat mig klart så är det förskole lärare jag ska bli. Jag har alltid älskat att befinna mig med barn och kunna lära dem en massa. Så tack vare min praktik jag hade i åttan på Vikingaskolan så ändrade jag inställning till min framtid. Från att vilja bli kok och laga mat hela livet så valde jag i stället att jobba med barn.

Nu under det första året på Gymnasiet så är det väldigt mycket att man testar på och lära känna programmet och skolan, men nu under vår terminen så kommer alla dessa val vi ska göra till år 2 i skolan. Det är allt ifrån att välja högskola förberedande eller Yrkes förberedande. Skillnaden mellan dessa val är inte så speciellt stor, men om man väljer högskola så väljer man att utbilda sig till antingen förskole lärare eller grundskole lärare. Yrkes förberedande är när man väljer att bli barn skörare och sedan har man inte tillgång till högskola. Detta är väldigt komplicerat men man förstår det när man haft genom gångar och förstått det mer.

Det är väl i princip det som händer just nu, mitt liv går ut på att gå i skolan och lägga ner all tid jag bara kan för att få bra betyg och klara min utbildning.

Detta är väl i princip det jag gör nu för tiden, men på fritiden så försöker jag att plugga så mycket som möjligt och vara med kompisar, och även Träna, vilket inte går så bra.
Min plan i framtiden är att jag ska försöka blogga här på familjens gemensamma blogg och berätta om min fritid, skola, träning med mera… Eller helt enkelt bara blogga om helt olika saker, det jag känner för.

Jag tycker det ska bli jätte kul och hoppas att ni som läser också kommer tycka om att läsa mina inlägg och tycka det är kul att följa en 16-årings liv.

Andra bloggar om: , , , , , , ,



Posted from .

Feb 232013
 
img_8205_5129f88d9606ee67d989cfb2

Jag har väldigt länge velat pierca mig i naveln. Till en början tyckte mamma och pappa att jag var för liten och inte var riktigt mogen till det. Sedan har det inte funnits en tanke på det först nu i höstat då det kom tillbaka. Så jag började planera när jag skulle göra det och hur och jag kollade vad det kostade. Sen så stoppades allting på grund av alla undersökningar jag var tvungen att göra på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Jag gjorde en magnet röntgen där man inte får ha några smycken över huvud taget så det gick inte att ta någon piercing.

Efter alla undersökningar och jag fått klar tecken att jag var frisk och inga fler undersökningar skulle komma så bokade jag en tid på en Salong 5 minuter här ifrån. Jag fick en tid 10:45 lördagen den 23 Februari. Jag och mamma och Miranda och min kompis gick dit.

Tjejen som skulle ta mitt hål började med att tvätta naveln och sedan mäta ut en prick där pircingen och hålet skulle sitta. Där efter fick jag lägga mig på en brits och hon började sätta dit en massa tänger och sådant, jag såg faktiskt inte vad hon gjorde. Sen så togs hålet och det gjorde inte så ont, det sved till lite gran sedan var smärtan över. Hon började koppla bort alla verktyg och jag såg på hennes ansikts utryck att allting inte stod rätt till. Men jag frågade inte om något gått fel. Sen så berättade hon att mitt utgångshål (där pircingen ska komma ut) hade kommit alldeles för nära ingångshålet (Där piercingen ska gå in) . Det innebär att jag var tvungen att låta detta läka i cirka 2 veckor och sen komma tillbaka och göra ett nytt hål. Jag blev väldigt besviken och kände att det var meningslöst att ens komma tillbaka och göra ett hål.

Jag slapp betala denna gång och jag skulle få det 100 kronor billigare för detta misstag, och det är alltid bra att man får lite kompensation. Så nu var det bara att vänta som gällde och hålla såret rent och se tills å det inte blev någon infektion.

Andra bloggar om: , , , , ,



Posted from .

Feb 192013
 

Bild: Denise Nömell i datortomografi

Idag var det dags för läkarbesök för att få svar på den senaste månadens prover. Först var det en datortomografi av huvudet och igår dubbla synundersökningar. Så klart är också blodprov tagna för att kontrollera blodvärden och njurfunktionstest.

Jag själv kände mig faktiskt helt lugn i kroppen men jag tror Denise var lite nervös för svaret. Och visst, när det gäller hennes och min ögonsjukdom som är en ärftlig ögoncancer, så finns en viss risk för återfall om man har genomgått strålbehandling vilket vi båda gjort i unga år. Nya tumörer kan poppa upp och tydligen mest vanligt inom strålningsområdet, alltså huvudet. Så visst ska man ta det på allvar.

Jag sökte själv vård 2008 för knölar jag upptäckt på mig själv i nacken. Jag har en lite större och hittade flera små. Någon sa fettknölar och allt vad det var och jag ignorerade det länge innan jag blev remitterad till Huddinge sjukhus för att göra tester. Lyckligtvis var det inga tumörer. Oklart dock vad det var, men säkert någon sorts fettbildningar.

Men alla prover och röntgen såg bra ut. Det enda man kunde se på röntgen var — och nu ger jag mig in på okänd mark, att benväggarna i högra delen av huvudet var något tjockare än andra sidan. Vi fick ingen bra förklaring till varför men vi har hört det förr men jag minns inte om det har med strålningen eller något annat att göra. ”Högre belastning” sa läkaren men det förstod jag inte. Men jag vet att man sagt så om mig och jag vet att vi hört det när Denise var liten att det kunde bli en följd men som ska sakna betydelse och i vart fall inte generera någon huvudvärk.

Så samtalet övergick till att handla om träning, avslappning och överansträngning. Och det är det jag trott och sagt hela tiden. Jag som är helt blind har inte samma problem som Denise har. Hon har vissa synrester, på pappret väldigt små. Men de synrester hon har har hon lärt sig utnyttja maximalt. Hon läser, orienterar, sitter vid datorn men allt detta får till följd att hon måste titta nära och anstränga sig väldigt mycket för att se och jag tror att det kommer igen på något sätt. Pressen att hänga med i skolan är ju också en sådan faktor som inte är obetydlig.

Nu vet vi inte riktigt hur vi ska gå vidare. Hon måste själv känna sig inspirerad att röra på sig och förstå kopplingen och hon måste själv lära sig att utnyttja de hjälpmedel som finns lika maximalt som de synrester hon har, allt för att underlätta.

Men vi vet åtminstone att hon är frisk! Det blir nytt och sista besöket om två år. Sedan tillhör hon inte gruppen barn längre och får förlita sig på den vanliga vården.

Om RetinoblastomW på Wikipedia.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Feb 182013
 

Bild: Denise Nömell i datortomografi

Idag var en riktig sjukhusdag. Denise och mamma åkte först till Astrid Lindgrens Barnsjukhus för att genomföra en komplett synundersökning för att se om Denises huvudvärk hade något med synen att göra. En väldigt bra ögonläkare tydligen som kände väl till ögonsjukdomen Denise haft. Det gjordes synfältsundersökningar och kontroll av hur mycket syn hon har kvar på sitt enda öga. man mätte upp 0,07 med bra synfält och mörkerseende. Ögonläkaren tog även foto av ögat och konstaterade på något vis att synen inte orsakade huvudvärken direkt och det fanns inget man kunde göra just med synen för att få det bättre.

Sedan bar det av mot Syncentralen där egentligen samma synundersökning gjordes. Där kom man fram till samma synstatus, alltså 0,07 på ögat och man lyckades få upp synen till 0,08 med glasögon vilket inte var speciellt stor skillnad. Denise kommer få glasögon för att förbättra synen åtminstone vid arbete framför datorn men jag är väl själv tveksam till om de kommer användas eller göra så stor nytta när det rör sig om så lite. Jag är själv ganska säker på vad allt det här handlar om. Vi får se om morgondagens läkarbesök då vi ska få svar på proverna styrker min uppfattning.

Om RetinoblastomW på Wikipedia.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,



Posted from .

Feb 082013
 

Idag är det ju fredag och inte så svårt att välja mat. Det står antingen tacos eller kött och pommes på menyn. Idag blev det det senare alternativet :)

Men annars är mat riktigt tråkigt, eller snarare att välja mat som åtminstone hjälpligt passar alla. Vi har försökt med allt så som fasta veckomenyer, men det som fungerade bäst och längst var att varje barn fick en dag var att välja en rätt och då fick de andra lova att inte klaga. Det fungerade riktigt bra tills det slutade fungera av oklar anledning.

I Apple App Store finns många appar för recept och matlagning men det jag skulle behöva nu har jag inte lyckats hitta — ska jag väl säga hellre än att säga att det inte finns där :)

Appen skulle innehålla något tusental maträtter sorterade A-Ö och på kategorier. Vid klick på en maträtt fick man upp receptet. Så långt inga konstigheter.

I appen skulle jag vilja kunna bygga veckomatsedlar genom att öppna en maträtt och lägga till den i en matsedel och man borde kunna ha flera matsedlar för kanske upp till 4 veckor. Vidare skulle man kunna få ”dagens matförslag” slumpat fram, kanske baserat på tidigare matvanor eller status som barnfamilj med barn i åldrarna X–Y och var man inte nöjd med dagens matförslag skulle appen kunna slumpa fram en ny rätt.

I appen kunde det gärna också få finnas inköpslistor som givetvis synkade informationen via iCloud till flera enheter.

Den sista funktionen jag önskar mig av en sådan super vardagsapp skulle vara möjligheten att inventera skafferi, kyl och frys, mata in i appen vilken sorts råvaror man har, till exempel köttfärs, kycklingfilléer eller fiskblock, vilka grönsaker och basvaror man råkar ha hemma just för dagen och få appen att plocka fram de recept som matchar mot valda ingredienser.

För ett problem är när det ska väljas mat är just att man inte orkar gå och handla för att få ihop något.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,



Posted from .

Feb 052013
 

Bild: Denise Nömell i datortomografi

Idag var det dags för Denise att göra en ny CT, eller datortomografiW. Det är en sorts röntgenundersökning av huvudet. Riktigt vad skillnaden är mellan CT och MR, magnetröntgenW kommer jag inte längre ihåg. det var ett tag sedan det där var vår vardag — tack och lov…

Senast hon gjorde en CT tror jag var 2003 när hon skrevs in på Asttrid Lindgrens Barnsjukhus för att genomgå en cellgiftsbehandling i preventivt syfte efter sin ögoncancer RetinoblastomW som hon föddes med.

Anledningen är hennes sista kontroller innan hon skrivs ut om två år och att hon klagat över huvudvärk och man vill utesluta att grunden till det är något dåligt.

Det gick bra idag. Först upp på mottagningen Q84 för att sätta nål och ta lite prover, bland annat ett sådant som visar om levern kommer orka med kontrastvätskan i blodet. Därefter fick vi vänta nästan tre timmar innan det blev vår tur. Proverna tog lång tid och då kom andra före och det blev lunch.

När det väl var denises tur gick det fort, kanske 15 minuter för att ta en serie bilder och sedan var det klart att åka hem och invänta svaren.

Även om det är ett fint sjukhus med underbar personal så är det lite jobbigt att sitta där. Små barn i barnvagn med droppställningar, små barn som gråter hjärtskärande så man bara vill rädda dem och föräldrar som sitter och snyftar av medlidande. Jag vet precis, en gång var vi också där och kände precis likadant så man förstår precis vad de går igenom. I alla fall en del av dem. Vårt barn svävade aldrig i livsfara.

Om RetinoblastomW på Wikipedia.

Om RetinoblastomW på Wikipedia.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jan 262013
 

Emilia fick läxa i hemkunskapen förra veckan att laga frukost till sin familj. Så igår preparerades bakmaskinen och idag när man släpade sig ur sängen var frukosten framplockad :) Kaffe, te och nybakat honungsbröd direkt från bakmaskinen. Det var riktigt mysigt!

Så nu ska hon ha ett omdöme från familjen med sig till skolan och foton i mobilen. Kommer säkert bli kanonbetyg!

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,



Posted from .

Jan 262013
 

Bild: En massa människor i SRFs pub

Hemkommen efter en trevlig pubkväll med mat, dryck och goda vänner. Huset var först tyst och öde så jag ställde mig vid diskbänken och brädde mig ett par leverpastejmackor. Men jag fick snart sällskap av tre pratglada och vakna barn :) Vi pratade spel, film och preparerade bakmaskinen för morgonens frukost.

Andra bloggar om: ,



Posted from .

Jan 242013
 

Idag är vi på Astrid Lindgrens Barnsjukhus för ett årligt läkarbesök. Det var nog tänkt att Denise skulle bli kallad fram emot sommaren men vi bad om att få komma tidigare.

Denise har under längre tid klagat över huvudvärk. En släkting ställde direkt diagnosen migrän medan jag mer lutade åt överansträngning med den lilla syn hon har kvar. Men har man haft cancer så duger inte hemmadiagnoser och gissningar. Man kollar hellre ordentligt.

Har man haft retinoblastomW inns en viss risk för nya tumörer i strålområdet, dvs huvudet. Dessa följdtumörer ska vad jag förstått, vara godartade men är viktiga att hitta i tid.

Nu känner jag mig åtminstone väldigt lugn och inte orolig. Karaktären på hennes huvudvärk tycker jag tyder på spänningshuvudvärk. Den kommer ofta senare på dagen efter lunch i skolan. Ser man dåligt behöver man ofta sitta nära och därmed inte alls särskilt ergonomiskt och har man små synrester använder man dem maximalt vilket fungerar i korta stunder men kan bli rejält jobbigt i längden.

Så nu blev det en remiss till ögonläkare och en ny CT, eller datortomografiW för att undersöka huvudet ordentligt. Det kändes bra att be om det och möta full förståelse och få en sådan remiss utan minsta diskussion.

I år är det också dags för en kontroll av sköldkörtelW som tydligen också kan påverkas av strålbehandling eller cellgifterW.

Så nu är vi klara här för idag och kommer göra minst tre besök till inom loppet av en månad. Men ett trevligt, varmt och välkomnande sjukhus så i alla fall jag har verkligen ingenting emot att vara här. Att ledarhunden är välkommen här behöver man inte ens nämna :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,



Posted from .

Jan 192013
 

Sonen som länge spelat World Of Warcraft har haft en stående kortbetalning för sitt spelabonnemang. Det har fungerat bra och tickat på under en tid.

Men nu har han tröttnat och vill inte spela längre och när vi skulle logga in efter en tids inaktivitet visar det sig att spelkontot är hackat och låst och går inte att komma åt. Epost-adressen som var knutet till spelkontot var en hotmail-adress som även den var hackad och inte gick att logga in på. Så det lönade sig inte att begära ett nytt lösenord till den registrerade epost-adressen :)

Vi hamnade i en återvändsgränd där en av två möjligheter var att ringa spelleverantören i USA för att få dem att ta bort kortbetalningen. Men det kändes enklare att ringa banken och be dem spärra transaktioner från en viss nätbutik.

När jag ringde upp dem visade det sig att det inte gick. Banken kunde inte blockera en specifik transaktion. Enda lösningen var att spärra VISA-kortet i fråga och beställa ett nytt. Just det var i och för sig gratis men man blir utan kort och betalningsmöjligheter några dagar. Men hellre det än att låta hundratals kronor ligga och ticka varje månad.

Så nu är det löst i alla fall! Omständigt och bökigt!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,



Posted from .

Jan 062013
 

Bild: Tupperware-gryta och riskokare

Jag vet inte exakt när jag började vara anti mot TupperWare, kanske har det mest bara varit en grej som motvikt till alla gränslösa entusiaster, eller ska man säga nördar? :)

Jag har tyckt att ”plastburkar” för många hundratals kronor känts meningslöst när man kunnat köpa liknande på exempelvis IKEA.

Och det är inte bara hundratals kronor. Riskokaren som syns till höger i bilden kostar runt 300kr. Men grytan i plast till vänster, som förvisso både tål att stå i ugnen och frysen, kostar närmare 2000kr. Vi har lånat den och ägarinnan är inte helt villig att tala om det exakta priset :) Så visst är det galet? Och extra roligt blir det när dessa ”Tupperware-tanter” gnäller över när andra tillverkare tar betalt för varumärket även om det råkar vara förenat med hög kvalitet.

Första gången jag tvingades erkänna att det faktiskt var bra grejer, var när jag träffade på deras lökhackare. Den heter säkert något fint, men man lägger i löken i en rund burk med två knivar och i den gamla versionen snurrade man locket fram och tillbaka ett par gånger och när man åter öppnade den kom det faktiskt väldigt väl hackad lök ut. Nu har våra knivar kommit bort och att skaffa nya kostar tydligen lika mycket som en ny lökhackare så då får det bli en ny.

Riskokaren fick min fru i julklapp och den måste jag också motvilligt erkänna att den var bra. 4DL ris och 8DL vatten och sedan in 13 minuter i microvågsugnen så är riset klart!

Vad jag ska säga om grytan för ca 2000kr vet jag inte. Vi gjorde kyckling i den och det blev mört och gott. Men om det var Tupperware-grytans förtjänst kanske är mer tveksamt. Att ha lock på något i ugnen tror jag på när det gäller smaken i och för sig. Och att plastgrytan var ganska lätt att diska ur måste också upp på pluskontot. Men här har vi nog en produkt som lite väl kostar för namnet kan jag tycka :)

Men en ”riktig man” måste kunna erkänna fel och ändra sig och ja, det finns bra grejer som är värda sina pengar :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,



Posted from .

Dec 312012
 

Då var det dags för det årliga nyårsfirandet. Jag tycker nyår är en betydligt ljusare och mer positiv högtid än julen, nästan i klass med midsommar :)

Sedan säkert snart 10 år tillbaka har det blivit en tradition att fira med våra vänner familjen Pålsson, midsommar och nyår. Och så blir det även i år. Nytt för i år är dock att vi går hem till dem istället för att vara hemma hos oss, en väldigt crazy förändring :)

I övrigt är allt sig likt. På nyårsmenyn står så klart oxfilé med potatisgratäng och som förrätter blir det lite lax och kex med något specialklet på som är skitgott :) Efter maten så finns glass och varma hallon, ost och kex i flera slag och vid 12-slaget blir det fyrverkerier :) Förra året skaffade vi inga raketer. Inte av någon speciell anledning annat än att det är dyrt och ingen orkade köa. Men i år blev det en låda och ett gäng klassiska raketer samt en del småplock som kan skjutas av med barnen.

Jag råkade hamna i en fyrverkeri och djur-diskussion på Facebook tidigare idag. Jag ska inte ge mig in i någon utläggning nu annat än att konstatera att jag är hundägare och gillar fyrverkerier. Dock uppmanar jag alla pangartokiga att visa respekt mot hundar och deras ägare. Även en nyårsafton måste våra hundar ut och rasta även om de flesta av oss håller det till ett minimum just idag.

Till alla kända och okända, ha ett underbart nyårsfirande och ta vara på er och ta det lugnt med fyrverkerier och alkoholen!

Gott slut på 2012!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,



Posted from .

Play
Dec 262012
 

Jag brukar ju skriva några dagar när julen är över, men den här gången känner jag mig verkligen tom på ord och inspirationen är på botten. Någon julkänsla eller julefrid infann sig inte i år heller men det var ett lugnt firande i ett begränsat sällskap med lite mat och julklappar och en tidig kväll. Så på så vis var det perfekt. Inte alla blev helt nöjda med sina julklappar så inte heller på den punkten skedde någon avvikelse :) Mina tankar kring meningen med julen försöker jag hålla tyst om så gott det går :)

De här dagarna tycker jag bara skapar en konstig känsla i kroppen. Trött och vill vila, men en rastlös känsla i kroppen trots att det inte finns något jag känner att jag vill göra. Allt jag skulle vilja göra med barnen kostar pengar och just nu skulle jag helst av allt vilja resa bort till värmen eftersom jag fryser så förbannat och bara gå ut och gå känns jobbigt.

Maria sa en väldigt bra sak nyss, att det känns som om man väntar på något men man har ingen aning om vad man väntar på. Kanske bara att något roligt ska hända, vad det nu skulle var.

Nu är det två arbetsdagar innan nyårshelgen. Jag har bränt all min ledighet så jag får vara en av få som går till jobbet i morgon känns det som.

Nytt år brukar kännas bra tycker jag. När man går ut på nyårsdagen och det är alldeles tyst och tomt och resterna av gårdagskvällen ligger utspridda över marken och en svag doft av krut och frisk luft så brukar det kännas som början på något nytt. Jag hoppas att det känns så även den här gången för den här orkeslösheten, tröttheten och lusten att göra ingenting och samtidigt vara rastlös är ganska frustrerande. Jag vill att löpbandet, skivstången och hantlarna ska kännas lockande och renande igen. Och framför allt längtar jag till cykelsäsongen kan börja.

Det är en spännande vår som ligger framför mig och jag vill kunna glädjas åt allt som ska hända då.

Andra bloggar om: , , , , , , ,



Posted from .

%d bloggers like this: