Här är mitt nya kontor

Bild: Kontorsbild 1

Bild: Kontorsbild 2

Bild: Kontorsbild 3

Senast jag hade eget kontor var på mitt första riktiga jobb, också det inom landstinget mellan hösten 1995 och våren 1998. Det kändes otroligt lyxigt. sedan dess har jag suttit i kontorslandskap och dom senaste åren delat rum med en kollega.

Nu är det dags igen. Ett stort eget rum, med eget skrivbord för arbete, ett för datorutbildningar och en liten konferensmöbel där fyra personer kan sitta. Fönster mot Fleminggatan nästan mitt i hjärtat av Stockholm. :) Allt är inte riktigt uppackat ännu, men det mesta är under kontroll.

I torsdags sa jag farväl till min gamla arbetsplats och under helgen har flytten skett. Det var ganska lugnt när jag kom 07:30 i morse, men under förmiddagen for folk runt som yra höns och letade efter saker som var på vift. Jag förstod att flytten inte gått helt smärtfritt vilket kanske inte är så konstigt med en så stor flytt. Hissarna på nya stället hade strejkat alla på en gång och flyttkillarna hade drabbats av sjukdom. Tydligen var det många från vår enhet från Sabbatsberg som inte ens fått sina saker ännu.

I mitt rum fanns alla grejer förutom min extra skrivbordsstol som kom runt lunch. Däremot stod det lite för mycket möbler och kartonger i mitt rum som någon hade etiketterat fel. Men med några kollegors hjälp flyttades dessa saker till rätt utrymme och det var snabbt avklarat.

I övrigt fanns allt dator, bord, stolar, datorer, skärmar och hundsängen. Det enda som nu fattas är klädskåpet som är beställt men ännu inte levererats. För mig var dagens absolut största problem att kaffemaskinerna inte hade installerats som utlovat förra veckan. :) Så när läget blev för akut var det bara att gå ner i Västermalmsgallerian och handla kaffe. Det är så jobbigt när man är sugen och bestämt sig för att ta en kopp härligt kaffe det första man gör på morgonen och så upptäcker man att det inte går. Då blir det nästan som tortyr. Jag tror andra kollegor upplevt betydligt större problem idag :)

Det jag saknar nu är bara en RIKTIG telefon. Enheten bytte till enbart mobiltelefoni för några år sedan och alla använder smartphones. Trots att jag gillar teknik och speciellt iPhone, finns det inget som är så värdelöst som en smartphone när man ringer mycket. Då vill jag ha en bordstelefon, möjlighet till telefonistheadset och knappsats. På den punkten känner jag mig väldigt ålderdomlig. :) Det är så surt så att jag överväger att leta upp en butik som säljer bordstelefon för mobiltelefoni eller en sådan mobiltelefonidosa man ansluter en vanlig hederlig telefon i, om sådana finns kvar fortfarande. Gud vad jag längtar efter en gammal hederlig kopplingston när man lyfter luren! :)

Bild: Kontorsbild 4

När jag står här i dörren till mitt nya kontor känner jag att här kommer jag att trivas!

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

En kommentar till “Här är mitt nya kontor”

  1. Hej Jocke! Jag kommer ihåg när du jobbade för oss i Nacka. Den första datasnubben så långt ner i verksamheten, åtminstone i vår del av landstinget. Och du var verkligen behövd!

    Jag håller med – långa telefonsamtal sker bättre med sådan. Fast det är klart, ett headset är det kanske inte fel på. Jag har gamla knapptelefoner på vinden. Vill du ha en av dem så kan du få. Du borde väl också kunna ha IP-telefoni? För gammaldags telefon? Fast när jag sökte hittade jag mobilbordstelefoner för simkort (tvillingkort) eller för I-phone.

    Jag har ett mångårigt projekt, och det är att besluta hur jag ska göra med min bordstelefon som är uppkopplad via telenätet. Byta till IP och spara 1000 kr per år? Ta bort helt och bara använda mobilen? Byta ut den mot mobilbordstelefon? Köpa en modern bordstelefon med moderna funktioner? Eller inte förändra alls?

    En av fördelarna med bordstelefonen är att den står där den står, man behöver inte leta efter den. En annan är att den aldrig laddar ur. Knapparna är stora och tydliga, ljudet bra. Den är tom utrustad med r-knapp så man kan växla mellan flera samtal (om man kommer ihåg hur man gör, det händer så sällan numera). Ack ja …

    Ingrid

Kommentera