Familjens första student

Tiden går så vansinnigt fort och det känns, som tur är, att det är mest runt omkring tiden går men inuti är man densamma. Ungefär densamma som en gång fick sitt första barn som åkte runt baklänges på rumpan och hade konstigt språk och jäll röst. :) Nu plötsligt så stor och en helt egen individ med ett liv framför sig.

Och lika fort som det första barnet fyllde 5, 10, 15 och 18, så är hon nu student. Jag tänkte just på det där hur det känns inuti när vi stod där med plakaet utanför skolan och väntade med bilden på den där lilla tjejen. Jag ska inte säga att det var en dålig känsla i kroppen, men lite skärrad känner jag mig nog. Har man verkligen lyckats fånga varje sekund av livet, utnyttjat allt som går? Självklart inte, det är omöjligt.

Idag på morgonen invaderades huset av en klass tonårstjejer som skulle ha champangefrukost på vår innergård. Det var skratt och poppande champangekorkar, musik och fotografering. Jag minns min egen student och champangefrukost ganska bra. Jag var den enda som bodde i egen lägenhet nära skolan så vi var 25 personer i min etta på 32 kvadratmeter och alla ute på den pyttelilla balkongen. :)

Vid 9-tiden försvann tjejerna iväg till skolan. Släkt kom från Västervik och vi gjorde oss alla iordning för att gå till utspringet kl13. Det var självklart mycket folk och glad stämning.

När dörrarna till skolan öppnades och skriket av hundratals elever som rusade ut var härligt öronbedövande. Som min storebror sa, en känsla i kroppen som om man inte visste om man skulle skratta eller gråta, väldigt stort. På ngåot vis en väldigt välbekant känsla från när det var vi som sprang ut. En glädje över att allt var över och att man klarat det men en lika stor oro inför framtiden, ett tvärt slut och att redan kommande vardag skulle vara tom och obokad.

Efter någon timmes fotograferande och ombyte lastade klassen och medhavda vänner upp på lastbilsflak och så bar det iväg ut i Haninge. Vi gick sakta hemåt för att förbereda mottagningen och lyckades möta dotterns flak en gång och få med det på film. Jag var väldigt sugen att åka med. :) På vår tid var inte flak riktigt uppfunnet än tror jag. Då var det mer snygga, coola bilar som gällde.

Festlokalen förbereddes och dom första gästerna kom, men studentskan dröjde lite då tidsplanen spruckit lite där utanför skolan. Men när alla väl kommit åt vi gott och öppnade presenter och jag tror Denise var mycket nöjd.

På kvällen var tanken att klassen skulle gå ut, men Denise och ett par till valde att stanna hemma hos sina familjer vilket vi uppskattade så klart.

Sammanfattningsvis har det varit en stor och trevlig dag. Jag förvånas lite över att det ändå kändes så starkt fortfarande inom mig.