Äntligen ett litet framsteg

Bild: Zwift-cyklist från sidan vid vägkanten

Bild: Zwift-cyklist längs banan Figure 8 i Watopia

Efter en lång helg ute på jobb med stillasittande och alldeles för mycket god mat, så kändes det verkligen skönt att kunna träna igen. Målsättningen var först ett längre pass, men jag ändrade till till ett normalt pass på cirka en timme istället. Det kändes mer lagom en söndagskväll vid den här tiden.

Idag var det banan på Watopia som stod på schemat. Jag gillar den av någon anledning bättre än rutten i Richmond. Kanske är det för att det händer mer rent akustiskt på banan i Watopia. I Richmond passerar man bara tre sträckor med kullersten, medan man i Watopia passerar både under vatten, förbi vägarbeten, grusvägar och både broar och tunnlar. Det blir helt enkelt mer stimulerande. Sedan gillar jag den nya rutten i Watopia som omfattar båda banorna vilket ger 30km per varv och en flack del och en mer kuperad del.

Idag kände jag mig väldigt taggad och det kändes också direkt i benen. Jag hade höjt sadeln lite och försökte aktivt tänka på ”tryck och dra”-tekniken hela tiden.

Den sista kuperade milen kändes tung. En brant uppförsbacke i tre etapper på runt 3 minuter bet bra i låren, men den var bra för att få utlopp för det som måste ut.

Vid målgång kände jag som ofta att jag kunnat ta i lite mer. Ändå blev jag riktigt glad efteråt när jag tittade på mina data. Äntligen är jag nästan uppe i en medeleffekt på 200 watt igen och det var ganska länge sen. Jag tror att sadelhöjningen gjorde sitt till självklart, men även benen kändes bra idag. Med min viktkurva händer inte så mycket, det går i vart fall inte åt rätt håll så det krävs mer skärpning. Men jag kostar ändå på mig att känna mig grymt nöjd idag. Snart är jag över 200 watt i medeleffekt och snart en bra bit över förhoppningsvis så det kan börja bli som gamla tider igen.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Kommentera