Halvvättern 2019

Jag och Egge anmälde oss till årets upplaga av Halvvättern och det blir för mig första motionsloppet och faktiskt årets första tur på cykeln utomhus i år. Vi hade bestämt att köra med en grupp för diabetes som Egge är engagerad i och tempot skulle bli måttligt.

Det har inte blivit så många mil på trainern för mig i år. Jag har haft en svacka och i övrigt valt att fokusera mera på löpningen för att kanske springa något riktigt långt lopp nästa år. :) Men inför Halvvättern har jag legat i några veckor extra mycket för att åtminstone vara i någon sorts form inför dagens 15 mil.

Vi åkte ner till Motala igår eftermiddag och kom fram runt 18-tiden. Vi installerade oss i lägenheten vi bott i ett antal gånger nu och tog oss sedan ner till starten för att hämta ut nummerlappar samt äta middag med gänget vi skulle cykla med. Vädret var inte så toppen och det regnade en del och till idag utlovades starka vindar.

Starten var planerad till 08:12 och vi infann oss i god tid för lite gruppfoto, enklare strategiprat samt få ordning på all teknik i god tid till start.

När vi ställde upp oss kändes det bra som alltid. Vinden var mitt största bekymmer och jag säger alltid att om det är något jag hatar mer än regn, så är det kyla och vind. Kallt var det inte men det blåste ordentligt och vi skulle komma att få motvind hela första halvan av loppet.

Hela vägen ner till första depån gick bra och vi höll ihop. Gruppens samspel var väl lite trevande som det ofta blir när det är människor som inte cyklat ihop eller känner varandra.

Upp för Omberg splittrades vi och den planerade återsamlingen var lite oklar och när vi kom upp fann vi oss ensamma, antagligen med gruppen både bakom och framför oss. Vi valde att rulla på för att komma ifatt de snabbare som vi trodde låg framför oss. Planen var nog att gruppen skulle dela sig efter en stund då de fanns de som ville köra lite långsammare.

Strax före andra depån kom vi mycket riktigt ifatt en del av vårt gäng och de hängde vi med resten av loppet. Vi stannade kort i alla depåer och ungefär vid 8 mil ändrade vi kurs och fick istället med-/sidovind resten av rundan. Det var mycket trevligare. Ibland fick vi motvind kortare sträckor och det märktes. Det lär ha blåst upp till 15m/s i byarna idag. Jag tycker motvind är så tröstlöst. Det känns som man trampar som en galning utan att komma någonstans. Men medvind är fint. :)

Vi höll bra hela vägen i mål och det var ingen större utmaning. All energi i kroppen räckte till och det var bara rumpan som påminde mig om att det inte blivit så mycket tandem i år.

Traditionell avslutning med mat och dryck i parken i Motala innan vi på lite stela ben rullade tillbaka till vårt boende där vi packade ihop oss och for hemåt med lika traditionsenligt fikastopp längs vägen.

Nu känns det ganska bra. Jag har äntligen fått lite omväxling från trainer och fläkt i vardagsrummet till lite ryktig landsväg med alla dess ljud, dofter och friska luft. Nu lär det inte bli så många mer mil utomhus förrän nästa planerade motionslopp i form av Sthlm Bike första helgen i september. Visst har vi nu medan endorfinerna pumpar i kroppen pratat om att även köra långa Vätternrundan nästa helg, nu när det känns som man har flyt och det gick bra idag, men jag tror vi sansat oss när vi kommit hem. Det är lite dyrt med resa, boende och startavgifter. Värst vore såklart att avstå om det blir toppenväder.

Andra bloggar om: , , , ,

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.