Huset

I vår familj sker ganska snabba kast. Vi är inte så lika våra vänner som först träffas, gängade ett bra tag, förlovar sig, gifter sig, skaffar hus och sist barn. Inget fel med det, det kanske är vi som är konstiga :-) Men det är ändå en röd tråd som är genomgående i vår familj.

Vi hade inte tittat seriöst på hus, jag tyckte det var för dyrt och husen var alltid för små eller låg alldeles för långt från kommunala faciliteter och färdmedel. Men så en dag hittade Mia annonsen i tidningen, radhus, 190 kvadratmeter — förvisso inklussive ite biytor men fullt användbara och på en adress som inte ens som hon som är infödd Haninge-bo kände till. Så vi tog hunden och letade oss fram till ett lummigt och tyst och trevligt område.

När det väl var dags för visning gick vi såklart dit men utan några förhoppningar om att lyckas lösa det ekonomiska även om vi räknat och kommit fram till att det skulle gå bra med god marginal.

Huset visade sig perfekt för våra ändamål. Stort och rymligt, tre våningar med en helt tom oinredd övervåning med balkong, en stor mellanvåning med 2 rum och ett gigantiskt vardagsrum som hade varit avdelat i ytterligare ett rum, en stor altan med gräsmatta på baksidan. På bottenvåningen fanns kök, biytan i form av matrum och tvättstuga, klädkammare och arbetsrum. Vi var nog sålda allihopa.

Hösten 2005 flyttade vi in, eller snarare intog gatan som det mer kändes som. Det var väldigt mycket människor som hjälpte oss och gatan fick helt plötsligt liv :-) På den här sidan kommer du förhoppningsvis få se bilder och mer fakta vart efter. Håll dig uppdaterad!

Kommentera