Har funderat på det här ett tag. När DVDn bara var barnet började vi köpa film som man ville ha. först hade man fullt upp med att skaffa alla gamla filmer man antingen inte hade, eller hade på VHS som inte dög som format längre. Sedan gick tid och pengar åt att hålla sig uppdaterad med allt nytt som kommer. Numera i och för sig har köptakten avtagit. Dels för att vi ofta har problem med nya DVD-skivor i flera av våra DVD-spelare, dom hackar och hänger sig och det har blivit ett visst irritationsmoment. Sedan har barnen genom åren haft sönder ett icke obetydligt antal skivor som legat på golvet, trampats på och numera är så repiga att man kan använda dom som tvättbräda =)!

Men ändå, alla dessa filmer till trots.. Före jul gick Wallander-filmerna på TV. Några av dem har vi i hyllan, ändå tittar man på dem på TV. Tomtn är far till alla barnen, Göta Kanal och en hel drös andra filmer som går på TV som också står i DVD-hyllan, så väljer man ändå TVn. För att inte tala om alla Beck-repriser som gått och där dom sista 8 nu ska börja gå på TV igen. Alla dom där har vi i hyllan, men genast när man ser teasers om dem att de kommer på TV tänker man genast ”åh dom ska vi se!”

Och jag undrar vad allt detta beror på? Gillar vi reklamen? Duger inte pausknappen för att kissa och hämta mer godis och läsk? Eller är det bara det att man har sån slö fantasi och ingen egen vilja att man inte själv längre klarar av att känna att oj, nu vore det najs med en Beck-film? Nej, dom ska ses på TV, med reklam, i kronologiskt produktionsordning som TV bestämt och på tider som TV bestämt =)?

Andra bloggar om: Film, TV, DVD, Reklam, Reklamavbrott, Reklampaus, Tv-reklam

Egentligen vet jag inte om längtan efter vår och att dreva på och sjösätta behöver stimuleras så värst mycket =) Har redan bokat in båtmässan ”Allt för sjön” 28:e februari till 8:e mars i kalendern.

Men det var ändå det vi använde som kvällens tema när Jenny ställde upp som barnvakt och vi åkte hem till Egge och karin och käkade pizza (nåja, jag åt sallad) och drack pilsner — självklart från Nynäshamns Bryggerier och drack sprit till kaffe och efterrät samt plöjde de två Göta Kanalfilmerna på raken =)

Den första är ju en klassiker och är näst intill uttjatad, men den funkar ändå. Den andra såg vi en gång kort efter DVD-släppet och jag dömde ut den som sopdålig och en rak kopia i modern tappning av ettan — vilket det ju också är =) Men första intrycket ska man passa sig för så jag vlade att se den igen med öppna ögon och hittade fler guldkorn i den den här gången och skulle nog vilja strecka mig till att säga att den också är helt OK.

Och visst stimulerades båtlängtan lite till, längtan efter att åka fort och känna doften av avgaser och salt i den där sjöna blandningen, ljudet av hav mot stränder och fiskmås. Eller som stranden på Rånö en sen kväll med svaga vågpuffar mot stranden och brummandet från Nynäshamns oljesisterner långt borta!

Och glad blev jag såklart när vi konstaterade att huvudrollerna på båtfronten i Göta Kanal 2 innehas av dels en Anytech som ”spelar” Lena 2 och Windy 32 som ”spelar” Fortuna.

Anytech såg jag förr-förra året på båtmässan och om jag får påökt någon dag ska jag inte tveka att köpa en sån och Windy för att det är det vi själva numera kör. Dock inte 32 Grand Tornado men en väldigt liten lillebror. Men den går fort :)!

Dessutom är det ju en Göta Kanal 3 på gång som ska ha biopremiär i december 2009. Först tänker man som dom flesta ”ånej, inte en uppföljare till”. Men jag tycker faktsikt det ska bli intressant att se vilket upplägg dom ska ha nästa gång. Jag är i alla fall inte benägen att hålla med dom som påstår att detta är den sämsta svenska filmen. Långt ifrån!

Andra bloggar om: Windy, Windy 22, Båtar, Film, Göta Kanal, Göta Kanal 1, Göta Kanal 2, Kanalkampen, Göta Kanal 3, Janne Loffe Carlsson, Lena Endre, Magnus Härenstam, Pia Johansson, Morgan Alling

Jag bara älskar böcker o filmer som handlar om vampyrer, vet inte vad de är men de är så häftiga :) Tv serien Angel är ju kanon och den svenaks filmen Låt den rätte komma in är ju underbar, men boken var bättre. Ska nog ta o läsa de andra böcker som den författaren har skrivit.

Men nu såg jag ialla fall att en ny film har premiär idag, Twilight, verkar va skiiit bra :) Den är nog lite mer vampyrig än den svenska filmen.. som mer va ett drama. Så jag längtar tils jag får se denna.. DEn handlar oxå om en kärleks historia mellan vampyr o människa, fast i denna är de en 17 årig kille som är vampyren som träffar en tjej.. o sen händer de massor.,, hon hamnar i fara o han ska rädda henne.. typ.. ha ha.. jag är så himla bra på o utrycka mej,, inte :)

Filmen baserar sej på böcker av Stephenie Meyer, vad jag förstår så finns de tre böcker, ialla fall som jag hittat på svenska , OM jag kunde drömma, När jag hör din röst och Ljudet av ditt hjärta. Rätta mej om jag har fel eller missat nåt :) Men jag som presis satt o funderade på vad jag skule läsa.. nu har jag ju nåt att köpa o läsa. jippie :)

Andra bloggar om: Twilight, Låt den rätte komma in, John Ajvide Lindqvist, Vampyrfilm, Vampyrer, Film, Bio

DN.Se skriver i dag i sin artikel C vill mildra antipiratlag om att Centern vill mildra lagförslaget mot illegal nedladddning. En liten kul reflektion är väl bara hur illa journalister skriver och stavar ibland. Har dom så bråttom att dom inte hinner kontrollera sina texter? Vad sägs om ”Ett ny lag som ska stoppa olaglig fildelning förbereds nu på det samordningskansli i Rosenbad där de fyra regeringspartierna ska prata ihop sig.”

Nåja, egentligen tycker jag det här med nedladdning är en ganska kul diskussion. Jag tycker inte det är kul att betala 200kr för en CD-skiva eller film. Jag är ändå sådan som väldigt gärna har originalfodralen stående i hyllan. Men det här med nedladdning tycker jag egentligen är ganska självklart. Artisterna har det som sina jobb, dom lever på det, en del kan inte ens det. Dom försörjer sina barn som också vill ha mat på bordet, har precis som du och jag en hyra och räkningar att betala. Dom behöver få in pengar på samma sätt som kassörskan på ICA. Om man laddar ner och sprider musik så tappar dom intäkter, får inte betalt av sina skivbolag. Det är så självklart. Argumentet är ofta att det är för dyrt och att för stor del av det man betalar för en skiva går till skivbolagen och en för liten del till artisten. Möjligen är det så men det försvarar ju inte att helt rycka undan möjligheterna för artisterna att få betalt?

Skulle du som laddar ner vilja jobba gratis på ditt lokala ICA, eller få en tredjedel av lönen när du delar ut post, dricker kaffe på ditt IT-företag eller bara betalt på fredagar som pilot? Vem skulle acceptera det?

Det enda goda jag tycker nedladdningen har fört med sig är internettjänsten Spotify för att streama musik. Den tror jag på allvar kommer minska behovet för folk att ladda ner. Om deras gratistjänst inte fylls av reklam som i TV så att den istället blir jobbig. Självklart måste gratistjänsten innehålla reklam som en alternativ möjlighet för artisterna att få in pengar när du som lyssnar inte är beredd att betala för det du konsumerar. Jag skulle också se en liknande streamingtjänst för film, men det tror jag blir svårt kapacitetsmässigt. Jag undrar i mitt stilla sinne hur Spotify löser det när och om tjänsten blir väldigt poppulär. Den snurrar åtmintone i mitt hem och på jobbet mer eller mindre varje dag och kommer få en ännu mer central roll i och med vår HTPC vi håller på att bygga.

Det här med nedladdning har ju blivit så accepterat att nästan ingen reflekterar över att det faktiskt inte är lagligt eller ens tänker på konsekvenserna. Och det här med varningar är ju bara lite barnsligt. ”Om du slår Nisse en gång till blir du åttalad för misshandel, passa dig”.

Argumenten mot det här är ganska sköna:

”Förslaget innebär en kränkning av privatlivet, menar kritikerna” – vet jag inte riktigt vad man ska säga om. Att företag ska få ut IP-adressen och skicka kravbrev är ju tämligen märkligt. I så fall ska ju företagen/upphovsrättsmännen ha rätt att inleda en rättslig process, inte skicka kravbrev.

Andra argument är:

”Med trådlös uppkoppling kan det vara grannen som laddat ner via ditt abonnemang.” Är vi mogna nog att ta reda på hur man gör för att hämta musik så är det väl inte helt rimligt att se till att ens trådlösa LAN är krytperat och skyddat? Det är ju inget orimligt krav att du låser dörren när du går hemifrån?

”En förälder kanske inte har en aning om att barnen laddar ner.” Det är ju en aspekt. Men en förälder har heller ingen aning om ens barn snattar, slåss och rånar andra ungdomar på deras mobiler. Vari består skillnaden?

”Det blir lättare för företag och privatpersoner att få ut identiteten bakom IP-adressen än det är för polisen.” Självklart ska det vara polisen och inte företagen som får ut informationen. Polisen måste först utreda om någon bakom IP-adressen begått ett brott, vem det i så fall kan vara och vilken sorts straff det kan bli tal om. Att lämna ut information till företagen oprövad är ju helt galet.

Så saker jag tycker är självklarheter, som lätt borde kunna jämföras med annan hantering av brott är det tydligen inte. Jag kan inte låta bli att undra vad som finns i ”kritikernas” egna datorer, om det är där skon klämmer eftersom man gör det så svårt och komplicerat när det egentligen borde vara lätt.

Men som sagt, det enda bra är att det växer fram alternativ som jag hoppas ska funka. Jag vill också ha film och musiki min dator vid TVn.

Andra bloggar om: Nedladdning, Illegal nedladdning, Fildelning, Illegal fildelning, Ipred, Fildelningslagen, Musik, Film, Spotify, Artister, Skivbolag, Dagens Nyheter, DN, DN.Se, Centerpartiet, Centern

Idag har vi sett filmen ”Låt den rätte komma in” som baserar sig på boken med samma namn av författaren John Ajvide Lindqvist. När vi fick veta att filmen skulle gå upp på bio den 24:e oktober läste vi genast ut boken. Läs mer.

Boken är en grymt sorglig berättelse om 12-åriga Oskar som är mobbad i skolan. Har han en mamma som inget märker och inga vänner och han har aldrig vågat ge igen men han fantiserar om revansch.

En ung flicka som heter Eli flyttar in i Oskars port och dom blir genast vänner. Samtidigt börjar en del grymma mord inträffa och det visar sig att Eli inte är flicka och inteheller vanlig. Hon är vampyr och egentligen pojke men blev stympad och smittad och lever nu på blod.

Eli uppmanar Oskar att ge igen, att slå tillbaka — hårt. Hon lovar honom att hjälpa honom om det blir värre.

Oskar börjar ge igen och slår tillbaka och han upptäcker snart att han inte längre behöver ”pissbollen” som han haft för att skyla att han kissar på sig.

Det faktum att Oskar börjat slå tillbaka resulterar till slut i att hans plågoandar försöker dränka honom i simhallen. Eli som bestämt sig för att ge sig av, återvänder i sista stund, tar sig in i simhallen, dödar hans plågoandar och ger sig av tillsammans med Oskar.

Filmen liksom boken är grymt sorglig och djup, känslomässig och fin i all sin grymhet. En stark vänskap mellan två ensamma och utsatta barn. Filmen var mycket välgjord och inte så frossig i äckliga detaljer. Trots det är nog 15-årsgränsen väldigt lämplig. Stort plus i kanten för ljudeffekterna av vampyr som dricker blod och liknande. Filmen följer boken väldigt bra och även om en del bitar såklart är utelämnade är det inget man stör sig på. Som en del källarscener med boffande ungdomar som skulle krävas mer bakgrund för att ha någon begriplig betydelse, eller den man som Eli flyttar in med, när han dör och blir en zombie som antagligen skulle bli för smaskigt i äckel eller direkt töntigt.

Mycket bra film med stort och djupt allvar och en tår då och då. En film som berör och väcker tankar och frågor, vad hände sen och så vidare, är en bra film. För att inte tala om barnskådespelarna som var helt enormt duktiga!

Så bortsett från att jag nu avslöjat allt, så uppmanar jag ändå, gå och se den!!

Trailer:

Andra bloggar om: John Ajvide Lindqvist, Låt den rätte komma in, Kåre Hedebrant, Lina Leandersson, Vampyrer, Vampyrfilm, Film, Bio

Idag var jag och Mia på filmpremiären av Riket vid vägens slut på Filmstaden Söder. En lång väntan efter första filmen var nu över. Jag har nog läst böckerna säkert 10 gånger och har fortfarande inte tröttnat och jag blev heller inte så besviken på filmen. För min del hade dom gärna fått dela upp det på tre filmer, för ibland tycker jag man tappar en del detaljer men då hade nog intresset kanske sviktat för tidigt.

Roliga iakttagelser från biosallongen var när Arns häst blev attackerad och Arn tvingades avliva hästen. Tårarna kom, min fru grät men flera i sallongen hade olika sätt att kanalisera sin sympati på. Enman bakom oss började småsjunga, sucka och vända och vrida på sig och man tänkte — gråt istället din mes — klart patetiskt.

Nu längtar man bara tills även den filmen står i DVD-hyllan och kan avnjutas med chips och dipp hemma i soffan.

Andra bloggar om: Bio, Film, Jan Guillou, Arn Magnusson, Arn De Gothia, Tempelriddare, Tempelriddaren, Riket vid vägens slut, Joakim Nätterqvist, Sofia Helin, Michael Nyqvist, Morgan Alling, Stellan Skarsgård, Gustaf Skarsgård, Bill Skarsgård, Valter Skarsgård, Tomas Bolme, Bibi Andersson, Milind Soman, Driss Roukhe

Helt fantastiskt, strålande och alldeles underbart!

Som jag har väntat! Jag vet inte ens hur många gånger jag läst böckerna, ganska ofta selektivt och bara mina favoritdelar i böckerna, dom är ju så gudomigt bra och de väcker en osläckbar törst efter mer kunskap och vetskap om vad i detta som verkligen hände och vad som är dikt. Tänk om jag har dessa fyra böcker om Arn Magnusson och den efterföljande boken om Birger Jarl när jag gick i skolan och kved av fysisk smärta inför varje historielektion!

Vi ville inte gå på juldagen då den första filmen av två hade premiär. Dels var det alldeles för jobbigt precis efter jul och sedan skulle det nog vara hysteriskt mycket folk. Det var nästan fullsatt även denna dag på Filmstaden Söder dit vi alltid väljer att gå för att den är så liten och mysig. Rymmer bara 140 platser tror jag, sallong 1 alltså.

Hade läst en del av kritiken från premiären även om jag inte tog det till mig särskilt mycket. Det stank tidigt av jante-lag och många verkade såga filmen bara för att det var Jan Guillous böcker de grundades på eller bara för att vi små svenskar försökte göra något så stort. Någon kvinlig kritiker sa att det var ”för mycket fantasy”.. Öhh, jag ger mig fan på att det var samma sorts människa som var lyrisk och eld och lågor efter Sagan om ringen-premiären. Där kan man snacka om fantasy, detta är ju åtminstone äkta vara. Efter att ha sett filmen förstår jag kritiken ännu mindre. Våldet tycker jag i jämförelse med böckerna var neddraget till ett minimum och höll sig sakligt till historien och det var som det ska vara och som Jan Guillou själv säger, en kärlekshistoria. Att det blir komprimerat även på två timmar och 20 minuter, att en hel del detaljer och skeenden plockas bort är ju inte så märkligt när det är en så enormt komplex historie i botten.

Ut från sallongen gick jag med ett lyckligt leende på läpparna och den enda frustration jag kände var att det inte skulle vara slut redan, nu ville man precis som i böckerna, se resten. Och jag, lär gå och se den igen på bio innan den kommer ut på DVD och i TV-serieform.

Andra bloggar om: Bio, Film, Jan Guillou, Arn Magnusson, Arn De Gothia, Tempelriddare, Tempelriddaren, Riket vid vägens slut, Joakim Nätterqvist, Sofia Helin, Michael Nyqvist, Morgan Alling, Stellan Skarsgård, Gustaf Skarsgård, Bill Skarsgård, Valter Skarsgård, Tomas Bolme, Bibi Andersson, Milind Soman, Driss Roukhe

Nu kan du kolla vilka filmer eller skivor vi har råkat få dubletter av eller på annat sätt vill bli av med. Klicka på CD/DVD-registret till vänster i navigationen och sedan klickar du på ”Auktion”.

Nu har vårt CD/DVD-register förbättrats med fungerande sökning på allt möjligt och dessutom en lista på senaste månadens inköp till samlingen. Kul va?