Inspirerad av söndagens erfarenheter gav jag mig ut till min egen skuta efter arbetsdagens slut. Enda sedan hon besiktades 2003 har elskåpet hängt över mig som en skugga. Men det går ju alltid att sätta för luckan så ser man inte eländet =). Men igår tog jag mig äntligeni kragen och inhandlade relän och tändningslås för att förverkliga planerna. Den förre ägaren hade som hobby att klaga på mina ”tattarkopplingar” som förvisso inte alltid var utan substans. Det blir lätt så, dit med plus och minuskablar och få det att funka. Men tittar man in i elcentralen på vår båt ser man att även den som sitter i glashus kastar sten ibland. Men nu var det alltså dags att ta tag i det. När jag plockat fram kabelskor, ny kabel, tänger, multimeter och skruvmejslar och satte igång kände jag samma motstånd som hindrat mig de senaste två åren. Så jädra mycket kablar, kors och tvärs, en del avklippta, dragna runt och bakom styrkedjor som ger än rysningar av blotta tanken på vad som kan hända om en pluskabel sliter sig och landar på något olämpligt ställe. Mitt första mål var att avlägsna uppenbart oanvänt kablage. Därefter började jag koppla in ett nytt tändningslås. Hittills har hela instrumenteringen slagits på så fort huvudströmbrytaren slagits till vilket dragit onödig ström. Nu skulle alla instrument gå via startnyckeln. Oljelampan har tidigare slagits till med två lösa tåtar som stuckit upp ur instrumentbrädan så att man ska kunna koppla isär dem när motorn inte går. Helt vansinnigt. Min uppgift var också att koppla ett relä på startläget på tändningsnyckeln som drar igång startmotorn. För att göra det extra komplicerat har man både 12 och 24 volt i båten. Till slut fungerade start, och oljelampa och bränslemätare var flyttade till startnyckeln. När klockan slog 21 och ryggen värkte packade jag ihop och åkte hem. Tre instrument återstår att flytta till startnyckeln. I det arbetet blir det att dra om kablar och på så vis skapa mer ordning. När detta är klart får vi se hur råttboet ser ut och vad jag ska ta tag i härnäst.