Den 13:e november skrev jag inlägget Kommande boken ”Mia – Sanningen om Gömda” där journalisten Monica Antonsson ska visa att böckerna Gömda och Assyl om Mia Eriksson är påhittade. En vild diskussion och många inlägg och kommentarer har publicerats på Monicas blog och den 12:e december kommer boken ut.
Idag skriver Monica i sitt inlägg Liza Marklund erkänner lögn och skyller på Mi att Liza Marklund genom Piratförlaget erkänner att böckerna inte är äkta. Läs fakta och annat intressant i Monicas blog och framför allt i den kommande boken.
I hennes blog ställer man också frågan Hur ska det gå för alla misshandlade kvinnor? och den funderingen hade även jag i mitt första inlägg den 13:e november. Jag anser ju att man genom att ljuga om att en sådan här story är sann skapar ett mansförtryck och det finns tillräckigt med svin bland oss män, behöver inte göra det värre. Men värst är nog ändå lögnen mot alla kvinnor som idag faktiskt lever under liknande förhållanden. I böckerna visar man ju på det som vi tror ett verklighetsbaserat sätt hur samhället är maktlös eller ointresserad av den här typen av brott. Vad ger det för signal till de som står i begrepp att söka hjälp? Tänker man inte då som utsatt kvinna — eller för den delen också man — att titta hur det gick för Mia, som hon kämpade och ingen hjälp fick. Hon var ändå tuff och hade vänner, det är inte jag — och så lever man vidare i något som kanske bra nog liknar helvetet?!
En annan tråkig effekt den här typen av lögner kan få är det vanliga ”vargen kommer!” problemet. Nästa gång en flicka gråter ut i media och vill ha hjälp så kommer Mia och Liza för all framtid ha väckt vår skepsism och tvivel och det är farligt och väldigt onödigt!
Jag vet inte, jag är varken kvinna, utsatt, journalist eller författare, eller ens en kombination. Men om jag ska uttrycka mig något sånär jädrans försiktigt: är det ändå inte väldigt dåligt omdöme av en person i sådan maktställning som Liza ändå har?
Hade hon velat göra sig själv lite mer förmögen och ge Mia en bra ekonomisk grund som hon kanske inte hade, hade det väl räckt att skriva böckerna som romaner? Det hade kanske inte berört så många som ”den sanna” historien gjorde. Men vi kan väl ändå de flesta av oss enas om att böckerna är väldigt bra? Eller var kanske jag personligen kan tycka. Nu, skulle jag aldrig kunna läsa om dom igen oavsett hur bra dom är.
[tags]Monica Antonsson, Mia Eriksson, Maria Eriksson, Liza Marklund, Kerstin Weigls, Piratförlaget, Gömda, Asyl, Mias hemlighet, Emma Mias dotter, Mias systrar, Mia sanningen om Gömda, Trossen, Paradiset, Kvinnomisshandel, Misshandel, Förföljelse, Boktips, Böcker[/tags]
Monica Antonsson bok ”Sanningen om Gömda” bevisar att innehållet i Lizas och Mias böcker är 100% mytoman-bluff (är det nåt litet enda som stämmer överhuvudtaget?!!) – även om Liza hävdat i mängder av intervjuer, artiklar och reklamtexter att bokens berättelse är helt sann är det i själva verket en romanhistoria. Och Mia själv har ställt upp i intervjuer i TV och press och bekräftat sanningshalten, anklagat människor som psykopater, anklagat Sverige att inte kunna ta hand om misshandlade kvinnor osv, osv…Skänk royalty-intäkterna för bluffen till Kvinnojourerna i Sverige. Beloppet lär vara 25-30 miljoner som Mia och Liza själva delat på.