Färdtjänsten inför smygförsämringar!

Färdtjänsten har under åren infört små men märkbara försämringar. Taktiken är enkel, att göra många små förändringar för att dölja ett större sammanhang så folk inte ska gnälla så mycket. Så måste det vara. Och det vore väl en god tanke att minska på människors behov av färdtjänst om man samtidigt förbättrade ledsagningsmöjligheterna, gjorde bussar och busshållplatser mer talande och framför allt säkrare tunnelbaneperronger. Men det sker minsann inte alls i samma takt och med samma iver.

Och nu har det hänt igen. I december märktes det först som ett fel. Tidigare har vi med tillstånd att medta ledarhund och således stått utanför samplaneringssystemet haft möjlighet att i de flesta områden få göra en beställning inom 15 minuter. Plötsligt gick det inte. Men det var så varierande så det renderade i felanmälningar som inte besvarades med annat att man jobbade med bokningssystemet, framförallt de automatiska via webben och telefon. Men samma fel hände även hos den manuella beställningscentralen.

Ibland kunde man få 15 minuter, ibland 20 eller 35–40 minuter och ibland kunde man knappa in mindre än 15 minuter. Men till slut stabiliserades tiden till 30 minuter, alltså en fördubbling av väntetiden. Detta trots att bilarna oftast stod och väntade långt före utsatt tid.

Och så kom det ett brev… Som svar på mina felanmälningar och klagomål. I brevet stod att man varit tvungen att i vissa områden revidera förbeställningstiden så att den bättre skulle stämma överens med taxiföretagens möjlighet att leverera i tid. Något som faktiskt aldrig varit problem varesig i stan där jag jobbar, eller på min hemadress. Men man var samtidigt noga med att påpeka att vissa områden faktiskt fått kortare väntetider. Brevet avslutades med att man inte ansett detta vara en så stor förändring för att meddela färdtjänsttagarna utan man har nöjt sig med att ha meddelat handikapporganisationerna.

Av detta kan man notera ett par saker. Dels, att färdtjänsten skickar brev på papper och vanlig text till sina klienter där en icke helt obetydlig del är synskadade eller blinda. Dels att man gör en i deras tycke en liten förändring och bara meddelar handikapporganisationerna för att låta det gå så obemärkt förbi som möjligt. Och man kan också notera, att antingen har ”handikapporganisationerna” fått meddelande om förändringarna och inte reagerat, eller så har de inte fått något meddelande. Och, alla vi färdtjänsttagare som inte är medlem i någon ”hnadikapporganisation” ska alltså inte ha rätt till och möjlighet att reagera på informationen.

När man införde ”samplan” för ett antal år sedan innebar det stora förändringar och försämringar för de allra flesta. Möjligheten att få en bil inom 10–15 minuter ändrades till 3 gånger per timme. Det kan låta som en obetydlig förändring, men det stora med samplan var att man införde denna längre väntetid för att kunna samplanera flera körningar för att spara pengar. För tid, sparade man inte, varesig i beställningssteget eller i själva transportsteget. För betänk en patient som har läkartid klockan 14 på ett sjukhus borde kunna lämna hemmet inom rimligt avstnd 20 till 30 minuter före om färden gick raka vägen till sjukhuset. Nu, vet man inte om bilen ska eller harhämtat andra som ska lämnas av ”på vägen”. Antingen riskerar resenären att komma förent och missa sin läkartid eller fritidsaktivitet, eller att planera och åka i god tid före och istället riskera att bli sittande i väntrummet någon timme, eller att bli stående utanför till exempel idrottsanläggning, i värsta fall i sträng kyla vintertid i väntan
på att det ska öppnas. Så den där lilla förändringen från var 10:e minut till 3 gånger per timme, fick större konsekvenser än vad det lät som.

Vi som har ledarhundar kunde naturligtvis inte införas i samplaneringssystemet eftersom risken fanns att vi skulle få åka med allergiker eller med någon med rullator eller liknande som upptog bagageutrymmet. Vi friställdes därmed och lycklig vare den tid, så länge den varade. Därför är detta nog ett steg för att försämra för alla grupper och minska leverans och kostnader och istället skylla på taxibolagen vilket ju är fel, eftersom de inget hellre vill än att leverera och råder brist på möjlighet, skaffar man fler förare.

Om alternativet att åka kollektivt kan man säga mycket. Men lite av det är bland annat att det är omöjligt att vid en busshållplats där det stannar många bussar, gärna på rad efter varandra är omöjligt att hinna gå och fråga varje buss vilket nummer det är, då har dom åkt för länge sedan. Utropen ibland hörs dåligt eller inte alls, de livsfarliga tunnelbaneperrongerna där förvisso allt fler får tydliga markeringar en bit in från kanten , men långt ifrån alla. Och för att inte tala om den bristande eller i de allra flesta fall helt obefintliga möjligheten till ledsagning. Och då belyser jag bara några av de problem som gäller för synhandikappade och inte övriga grupper så som rörelsehindrade. Och man är inte intresserade att i första hand få ut funktionshindrade i kollektivtrafiken, för det kostar också pengar även om man gör vissa satsningar. Man vill spara pengar. För att inte tala om andra länder med sina helt inbyggda perronger avskilda från tunnelbanespåren som man funnit säkert även för ”vanligt” folk.

[tags]Färdtjänst, Färdtjänsten, Samplan, SLL, Stockholms Läns Landsting, Landstinget, Taxi, Synskadad, Synskadade, Syn, Blind, Blinda, Funktionshindrad, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Handikappad, Handikappade, Ledarhund, Ledarhundar, SL, SRF, Synskadades Riksförbund, Unga synskadade[/tags]