Nu har vi på allvar börjat söka efter ett nytt hem åt ledarhunden Fassi Fassi kom till oss 2007 och hon är nu 7½ år gammal. Redan när jag fick henne tyckte jag hennes temprament var ganska lågt. Det var kort sagt svårt att få henne att gå och hon sjönk snabbt ner i en långsam lunk. Hon var väldigt exakt i sitt arbete och tydlig i sina signaler men drivet framåt var inte så högt. Om hon ställdes inför ett hinder eller en situation som var svår eller tråkig stannade hon upp och hade svårt att lösa uppgiften.
Däremot har hon ett vansinnigt bra bildminne liksom många ledarhundar och känner igen platser och situationer som hon besökt senast för kanske flera år sedan.
Under hösten märktes det extra tydligt hur hon ytterligar tappade arbetslusten och i vår började det begränsa min vardag och beslutet att låta henne bli vanlig sällskapshund togs.
Många frågar om det inte är svårt att skiljas från en så speciell följeslagare som en ledarhund och den frågan är inte helt lätt att svara på. Den ”kalla” sidan av det är att det är precis som för jägaren som inte kan arbeta med en hund som inte jagar. Det är hans arbetsredskap och levebröd liksom polishunden som inte vill fånga bovar eller spåra knark. Och när man märker på en hund att glädjen inte finns och att arbetet mer liknar tvång då är det inte svårt att bestämma sig. En hund måste tycka att arbetet är roligt för att det över huvud taget ska fungera. Vissa moment kanske inte är så jädrans roliga precis som för oss människor men huvuddelen i det måste vara glädje.
Jag vill så klart inte tvinga min hund att arbeta eftersom hon då gör ett dåligt jobb och jag blir begränsad och kan inte använda henne som det är tänkt. Och sunda förnuftet säger att om en ny hund ska träda i hennes ställe kan jag inte ha kvar henne. Mitt ”vilkor” var att Synskadades Riksförbund inte skulle placera ut henne i tjänst igen hos någon annan. Men efter att en av deras hundinstruktörer tittat på henne var vi helt eniga och jag får själv om jag kan, finna ett nytt hem åt henne och om jag behöver hjälp, har de såklart resurser.
Så samtidigt som vi kanske kommer närmre våra fyrbenta vänner än vad en vanlig privatperson kanske skulle göra, så har vi en del sakliga grunder också. Men det viktigaste för mig är att hon ska få det bra, annars skulle jag aldrig lämna iväg henne.
Så nu ska vi göra vårt bästa för att det ska bli så. En ”bit bort” i pereferin bland bekanta men ändå tillräckligt nära så att jag hela tiden kan få veta hur det går och hur hon mår!
Se ledarhundar i arbete
Ledarhunden Fassi i hinderbana:
Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal
[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Omplacering[/tags]