För ungefär en vecka sedan provade jag spinning med jobbet och idag var det dags att köra igång skarpt. Jag har känt mig ganska låg under sommaren och hösten när det gäller det här med träning. Under våren och försommaren hade jag en duktig föredetta proffscyklist som åtog sig att träna mig inför Vätternrundan 2013 och jag hade flera hundra mil cykling i benen när den genomfördes. Under sommaren sedan avtog möjligheterna att träna med någon och när höstens motionslopp Roslagshösten 2013 kördes, hade jag kanske 20 mil cykling i benen allt som allt efter Vätternrundan i juni. Jag hade så klart kompenserat med löpning men inte tillräckligt och det är ändå inte samma sak. Så mot slutet av loppet tog krafterna slut och det mentala påverkade också misslyckandet så klart.
Så tankarna på hur jag ska kunna träna trots den ojämna tillgången till piloter har för mig bland annat till spinning, en sport som jag halvt på skämt hånat och kallat ”kärringsport” :)
Men den är ingen man som inte kan erkänna att man haft fel och ändra sig. Så idag löste jag och en kollega ett engångspass till spinning för att testa. När jag körde med jobbet förra veckan i Farstahallen kändes det väldigt roligt och inspirerande, klart mycket bättre än att sätta sig ensam på motionscykeln hemma vilket inte händer.
Dagens pass var jobbigt men inte lika perfekt som det i Farstahallen förra veckan, där personalen utbildat sig att instruera deltagare med synnedsättning. Egentligen är det inget konstigt, bara att vara mer verbal med positionsbyten, om man ska sitta eller stå.
Jag ville se om det skulle gå lika bra på en annan sporthall, men det gjorde det inte riktigt. Instruktören sa inte så mycket och jag blev ibland sittande när andra stod och tvärt om vilket får mig att känna mig dum samt också faktiskt gå miste om delar av träningspassets upplägg.
Jag hade inte pratat med instruktören före, delvis ett medvetet val för att testa, men nu har jag skrivit ett mejl till Huddingehallens chef med lite synpunkter att framföra till hallens spinninginstruktörer så får vi se hur det blir i fortsättningen. Jag avvaktar lite med att lösa ett träningskort tills jag vet om det ger resultat så att jag känner att jag kan delta på lika vilkor.
Men träningsformen som sådan är jag mycket nöjd med och jag kommer helt klart fortsätta. Detta är ett sätt att kunna träna kondition och benmuskler utan att vara beroende av andra på samma sätt. Det ska bli kul att se hur det känns i vår när det är dags att plocka fram cykeln igen, om spinningen givit något.
[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, SCF, Svenska Cykelförbundet, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Spinning[/tags]