Jag blir så besviken när saker inte blir som planerat och när det dessutom bara är roliga saker som skiter sig… Jag hade sett fram emot Halvvättern så sjukt mycket! Som en liten uppvärmning inför riktiga Vätternrundan nästa helg.
Det var så mycket som var roligt med det här loppet. Patrick ställde upp som pilot för andra gången på ett långt motionslopp och det verkar som om han också tycker det är kul. Dessutom skulle en grupp paracyklister, två tandempar och ett gäng handcyklar starta tillsammans kl08:02 i en egen startgrupp imorgon. Dessutom älskar jag som kanske bekant, äventyr, även dom lite mindre och att packa, lasta cykel och fara till en annan stad, hotell, stämningen i Motala, att stå där på startlinjen, cykla ett antal timmar, gå i mål och känna sig trött men bra och hänga på sig medaljen…
När vi körde omkull under SMACK-rundan 2014 och jag bröt nyckelbenet förstod jag att jag inte skulle kunna köra Gran Fondo Stockholm 2014 och jag befarade att de båda Vätternloppen låg i farozonen när ortopeden sa 4–6 veckors avhållsamhet från träning. Även om jag skulle kunna köra Vättern så skulle det bli svårt att hinna träna till dem.
Men dagen före det första loppet nere vid Vättern, Halvvättern 2014 vaknar jag, nyckelbenet känns rätt OK. Det är bara vissa rörelser jag gärna undviker. Däremot väcks jag vid 4-tiden av en mage som smärtar något vansinnigt och det är allt för välbekanta smärtor…
Trots att jag vet, försöker jag ändå med allt, mild och lättsmält mat, värktabletter, hårdbröd och vatten men inte mycket blir bättre. Hela nedre delen under naveln skär som knivar, det är svårt att gå upprätt och svårt att sträcka ut benen.
Ända fram till någon timme innan vår planerade avfärd vägrar jag acceptera att det är kört. Rör mig så mycket det går, men det vill inte ge med sig. Jag packar cykelväskan, laddar kamera och GPS, plockar ner kläderna från tvättställningen…
Till slut hinner ändå förnuftet ikapp på något vis. Jag kan knappt gå, vet att det inte går över som i ett trollslag, det är inte så troligt att jag ska klara att cykla 15 mil om lite drygt ett halvt dygn. Nu kan vi avboka hotellet och jag kan få tillbaka startavgiften på min försäkring, men försöker jag starta imorgon så skulle det bara bli en kostnad. Magen är tyvärr ganska central när man cyklar.
Det var ett nederlag faktiskt. Nu är det bara att försöka bli hel igen, både nyckelben, magvärk och den förkylning som ligger och stör i bakgrunden.
[tags]Halvvättern, Vättern, Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Svenska Cykelförbundet, SCF, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion, Motionslopp[/tags]
En kommentar till “Det blir ingen Halvvättern 2014”