Föredetta ledarhunden Fassi har gått vidare. Idag kom ett mail från hennes senaste matte. Fassi fick problem med vätska i hjärtsäcken för någon månad sedan Fassi skulle ha fyllt 12 år den 19:e december i år och fick därmed ändå leva ett långt och rikt liv.
Fassi kom till mig som min fjärde ledarhund i augusti 2007. Jag har alltid sagt att ledarhundsverksamheten som sköts av Synskadades Riksförbund alltid har prickat väldigt rätt när man valt hund åt mig. Denna gång var valet möjligen mindre lyckat och när jag hämtade henne undrade jag vad det var för hund dom givit mig. Jag var och är en person som rör mig väldigt mycket och lever i en tuff miljö i Stockholm med bussar, tunnelbanor och pendeltåg. Det är en väldigt stressig miljö som kräver en tuff hund med mycket driv i. Det var inte Fassi. Jag fick den bestämda känslan av att hon över huvud taget inte trivdes med sitt jobb som ledarhund, vilket är en förutsättning för att det ska fungera. Det kan givetvis också ha varit personkemi eller att miljön hon kom till helt enkelt var för tuff.
När vi flyttade från radhus till lägenhet sommaren 2010 var det en tydlig vändpunkt för Fassi som slutade arbeta helt och hållet. Så fort hon ställdes inför en mindre utmaning stannade hon och sänkte huvudet och såg väldigt olycklig ut. Ingenting kunde motivera henne. Jag beslutade i samråd med ledarhundsverksamheten för att omplacera henne. Jag hittade en privatperson som var perfekt för Fassis fortsatta liv som pensionerad tjänstehund och det blev väldigt bra.
Där har hon levt lycklig sedan sommaren 2011 och jag har regelbundet fått rapporter om hur det går och hur hon mår. Det har känts väldigt bra att hon fick det så bra till slut.
Mina varmaste tankar går till Fassis matte och husse som förlorat en fin familjevän. Jag vet hur det känns och det är ett stort tomrum.
På videoklippet nedan kan man se Fassi och mig i hinderbana från en kurs på Almåsa Konferens i Västerhaninge.
[tags]Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, SRF, Synskadades Riksförbund[/tags]