Nomell.Se

Nu är vi vigda inför gud och församling. Allt gick bra den 15:e i Österhaninge kyrka och snart får du säkert se bilder under bröllopssidan till vänster i navigationen. Samtliga i familjen antar nu namnet Nömell.

[tags]Bröllop[/tags]

Det här med svensexor, tcha vad ska man säga. Finns det någon som är helt nöjd?

Ja några finns det såklart och jag hoppades bli en av dom. Helt missnöjd blev jag inte heller, men ändå tänker man på svensexan som — om det kunde blivit lite bättre. Det säger jag givetvis medveten om att en och annan kan bli besviken, men så är det. När jag var mitt uppe i det ställde jag mig frågan ”känner inte mina vänner mig bättre, eller vill dom bara jävlas eller tröt fantasin?” Så här i efterhand, om man ska va rättvis, var största delen väldigt lyckad och bra. Det är som det heter — dom små detaljerna som gör det hela. Ändå är jag nog en person som borde vara ganska lätt att glädja eftersom jag har så tydliga passioner. Dagen började vid två-tiden på jobbet, onsdagen den 12:e juni 2002. Jag visste att det var då det skulle hända, någon hade försagt sig. Men det kändes ungefär som julen, att det kvittade. Man gjorde några tappra försök några dagar innan att dramatisera en fikarast för att jag skulle tro att det var på gång. Jag måste medge att det var bra men inte tillräckligt :) Dagen D togs min hund om hand och vi tog bilen ut ur huset där vi jobbar. Redan några kvarter bort ringer någon som uppger sig vara polis i Nynäshamn och meddelar att man hittat en stulen båt som man nog kommit fram till var min. En djup suck och skakning på huvet och jag minns att jag tänkte, emdans polisen malde på och försökte övertala mig att jaja, blev den stulen just idag så må de väl vara hänt. I annat fall var det ett dåligt försök. Men jag gjorde en säkerhetsmanöver och ringde mitt varv, båten låg kvar. Det cirkuelrade uppgifter att man försökt få varvet gå med på hela plojen, men att de av naturliga skäl vägrat. Bilen stannade och vi klev av på norra delen av Drottninggatan i närheten av Tegnerlunden. Vi vandrade gatan söderut och landade på centralbadet. Det var en trevlig händelse med bad, bastu, pilsner och glada vänner. Efter badet färdades vi per fots och taxi till Kungsgatan och ner i en skivstudio. Jag som tidigare varit så glad, blev nu helt klart besviken. Mina vänner som känner mig, har slängt ut 12-15 hundra på en grej dom borde veta att jag avskyr. Jag genomförde CD-inspelningen av ”Tainted love” med tanken att ”så mycket pengar i havet, men det är ju inte mina pengar” som enda drivkraft. Jag var inte ens ”full och glad”. Men alla hade hjärtligt roligt. Efter skivinspelningen landade vi på en gräsmatta i Kronobergsparken. Där anslöt min käre ungdomsvän Magnus och jag blev grisigt glad. Vi drack några öl och duggregnet föll men det gjorde inget. Vi väntade på Martin som dessvärre var försenad. Båda mina bröder uteblev även dom av varsina skäl. Tråkigt var det hur som haver. Kvällen slutade på Stakehouse på söder och man specialbeställde en biff åt köttmarodören = jag :) Det var äckligt gott och ölen smakade inte tokigt den heller. Vi hade ruskigt trevligt. När gänget tröttnat och det var hemgång ringde jag min blivande fru som hade möhippa samma kväll. Min tanke var att kvällen skulle sluta bra och försöka få hennes ledsagare att föra henne till ett hotell som jag stod utanför. Men de ”orkade” inte eller ville inte. Så jag fick ta en taxi hem. Slutligen ett tips till dig som tänker anordna en svensexa för en nära vän. Gör det till ett minnesvärt tillfälle, enbart i positiv anda. För även om kvällen bara för mig innehöll ett negativt inslag, minns jag det mesta som trist. Har du inte råd, inga bra idéer, vad är det för fel på en kasse bärs på en filt i en park, kasta lite pil på nån pub eller bada och basta, ett parti biljard, eller precis vad som helst. Förnedring, utspökning och utskämning får dig bara att framstå som en dålig vän i framtiden och risken är att du får dubbelt igen när det är din tur. Tack till alla som var där och som anordnade de bra delarna av kvällen: Magnus, Joche, Egge, Dragan, Per, Martin, Hugge, Uffe, Jale och Wete! Hoppas jag inte glömde någon :)

[tags]Bröllop, Svensexa[/tags]

Ja, jag hade tänkt jag skulle skriva om min möhippa. Den som jag först trodde att jag inte skulle få någon, Och sedan blev nåt som jag känner att jag inte vill tänka på, trist men det är sant!

Jag vill absolut inte såra någon, jag menar de var snällt av alla att fixa en, men, de verkade som att ingan hade någon fanatiasi eller känner mej alls. Jag känner mej mest besvärad av att prata om de tyvärr, men så är det. Onsdagen den 12 juni var en ganska trött och tråkig dag. Jag kände mej lite irriterad över att möhippan inte hade varit än, jag ville liksom inte ha den så nära inpå bröllopet. Min farmor fyllde år denna dag och de skulle fira henne på Häringe slott, min mamma ringde och ville att jag skulle följa med, och jag sa nej, jag va för trött och jag va på dåligt humör. Men hon gav sej inte och då fattade jag att nu va de på G med möhippa. Shit tänkte jag, jag är inte alls på humör. Jag visste att Jocke va på sin svensexa och de kändes lite trist att de skulle va samma dag men men, Jag duschade och gjorde mej i ordning, tog ungarna och gick iväg. På vägen ut stannade jag och pratade med grannarna och sa att nu är jag på väg till Möhippa, inte alls skoj och veta att man va på väg till sin möhippa. Jag vill ju bli överraskad, jag älskar överraskningar. I alla fall, jag kom hem till morsan och ungarna sprang som vanligt i förväg, jag kom upp och där va de tomt förutom morsan. Men så kom de ut ur köket och försökte överraska mej, men de gick ju itne eftersom jag visste de va där. Ja ja tänkte jag och försökte le… gick på toa och så bar de av mot stan på tåget. De hade hängt en plastmugg runt halsen på mej så när vi kom fram till tåget åkte tärnan med vin fram och meningen va väl att de skulle supa mej full, men de gick inte för jag hade inte ätit eller druckit speciellt mycket på dagen så jag ville bara ha lite, man villl ju inte må illa och få ont i huvudet redan innan stan. Kom fram tilll Centralen, där släpade de mej in på Åhlens till en provhytt, där fick jag jätte vackra kläder, en hel dress i lila frotte, oeverhört snygga stövlar en lila skjorta sen satte de upp fem tofsar i håret, jag vart jätte vacker. Jaha tänkte jag, iinte mer utspökningar och alla garva så klart, Men jag brydde mej inte för de stör mej inte för fem öre att se lite pucko ut ett tag. Ut på gatan gick vi och de va knappt några som tittade på mej för de är ju inte SÅ ovanligt med sånna här möhippor om jag säger så. Några gick iväg för att inhandla lite saker, de kom tebax med en låda, banarner, gurka och kondomer. De gjorde en låda som skulle hänga om min hals med en prislista va alla dessa saker skulle kosta. Och meningen va att jag skulle trä kodisarna på gurkorna eller bananerna, oerhört skoj! Jag skulle gå runt och gapa och försöka sälja de här, men jag vägrade öppna munne, hatar att gå runt och gapa som en idiot. Så de gjorde de andra istället, Men ingen brydde sej. Sen gick vi in på SF för att gå på toa, när jag kom ut va Jockes brors fru och Jockes syrra där, de va ju kul. Sen gick vi vidare och de andra gapa och försökte sälja, men de gick inge vidare måste jag säga, Folk har väl ledsnat på sånt här nu mera. Och dessutom va klockan typ fem på eftermiddan, då är ju folkk på väg hem från jobbet och har väl itne tid, ork och lust med sånt här. I allafall, sen gick vi iväg till tåget igen, jag va tvungen att bära den för bannade lådan hela tiden. Hur tung och jobbigt som helst. Jaha tänkte jag, vart ska vi nu då. Jo SKOGÅS!! Jaha, va gör man i Skogås, jo man studsar inet på en Karaoke-ställe och käkar, Jävlgit got mat visserligen, och vi hade jätte trevligt ändå tills klassiker nummer tåv kom in, en strippa!! Shohej, jag lovar de hade bokat honom för deras skull, för jag tyckte de bara va jobbigt. Han va nästa intill äcklig. Så närgången, nä de va jobbigt . Och de andra hade oerhört kul åt min chockade reaktion, inte så kul kanske men men, va gör man itne för sina vänner J Sen när han va klar och jag hade hämtat mej så gick vi in till Karaoke-delen och de nästan tvingade mej att gå upp och sjunga, och jag vägrade så klart för jag HATAR att sjunga!! Men då kom Sandra till min hjälp och sa att e de nåt Mia hatar så är de att sjunga kariåki, tack Sandra!! Ja nä, där slutade kvällen vid ett snåret, jag drack ett par ragnar och vi pratade och hade rätt kul. I slutet till lät de mej i alla fall att byta om, tack för de. Sen åkte vi hemmåt. Jocke va på väg hem då han med, så de vart ju en rätt tidig kväll. Sen efteråt fick jag höra att Jocke försökte få in mej till stan för att ta in på ett hotell, men de gick inte. De som körde mej hem hade ingen lust eller ork, jag vet inte så tyvärr blev de inge, för de hade varti så himla kul och överaskande tycker jag, jag hade blivit sååå glad, men men, nu blev de inte så tyvärr och jag fick träffa min blivande hemma istället. Sen fick jag även reda på att Jocke försökt få med min ny förvärvade vänner från gården, han hade gett telefonnummer och allt, men ingen hade ringt dom, trist tycker jag, för de är super trevliga människor och jag hade blivit välidgt glad om de kommit med. Jag fick alltså en myycket klassisk möhippa, med många inslag som jag inte gillar, jag uppskattar inte stripptease, han va dessutom ful. Och jag hatar att sjunga. Hade jag fått välja hade jag velat göra nåt mer kreativt, eller gått på SPA eller ja, de finns massor man kan göra med mej , jag är ju inte tråkig liksom. Men ett stort tack till er som va med, och tack för att ni fixade en möhippa och jag hoppas ni inte blir altl för ledsna efter/om ni läst detta: Sandra, Carina, Kicki, Liza, Mikaela, Karin, Lotta, Camilla, Nina. Hoppas jag inte glömt någon, för har jag de så vet ni ju att jag är senil :)

[tags]Bröllop, Möhippa[/tags]

Hej dagboken. Efter en lång och ganska arbetsmässigt trasig höst och vår känns det nu helt OK när semestern närmar sig. Jag är inte säker på att den kommer göra att det blir roligare att gå tillbaka till jobbet, men den ger än lite andrum och tid att tänka på annat. I år blev det bara 3 +3 veckors ledighet med 3 veckor jobb emellan. En vecka i skärgården är given i år igen. Och nu är det bara 5 dagar kvar till bröllopet. På lördag händer det och vi är mycket nervösa. Vi tror att allt är klart, bara lite inhandling och själva matlaget kvar samt köpa allt vin och öl. Det är i och för sig inte så bara. Men det ska nog gå bra. Sedan är vi man och hustru och det kommer nog kännas mer än märkligt, men underbart!

Det mräks att man börjar bli nervös för vad som komma skall vad gäller svensexa. Idag kom plötsligt min kollega Mia och tog hand om min hund och mina närmaste kollegor ledde iväg med mig, väldigt tysta och förtegna enbart med lite kommentarer i stil med ”du har väl inget för dig på ett tag?”

Så det är klart man anade oro. Men allt var en skenmanöver för att skapa skräck :) Färden ledde bara ner till kaffeterian där jag trodde vi väntade på något eller någon. Men sedan gick vi tillbaka till våra platser och hunden levererades tillbaka och man kunde blåsa faran över för denna gång :)

Nu har vi fått ”problem”! Vi kan inte bestämma oss för hur själva festen ska genomföras. Med bara 102 dagar kvar idag, känner vi att vårt ursprungliga arrangemang inte ”är vi” riktigt. Värst är matlagningen och allt jobb före som vi helst vill slippa. Vi vill vara ett brudbar och helst inte tänka på något annat. Parallellt med vår plan nu, letar vi nu andra, mer färdiga alternativ vilket också innebär att vi bara kommer bjuda in de allra närmaste. Vi får se hur det går. Vi är ju lite sent ute om man så säger.

[tags]Bröllop[/tags]

Nu är hindersprövning och namnbyteblanketter beställda och hemskickade. Känns liksom mer definitivt när det börjar närma sig.

[tags]Bröllop[/tags]

Nu va de ett tag sen jag skrev.. så jag tänkte uppdatera lite. Egentiligen har de inte hänt så mycket mer sen sist. Jag har hämtat min klänning o bokat tid för inprovning, den 5 mars, så får jag pris förslag för mina ändringar. De jag nu inte kan bestämma mej för är om jag ska ha kvar min axelband eller ta bort dom helt….klänningen är underbar hur jag än gör :) Inbjudningskorten är i full färd att bli klara….vi tänkte att de skulle va utskickade tilll den första mars. Men de är lite pul.. min mamma hjälper till hon är så himla duktig på sånt !!! Ja annars är de stilla…. jag drömmer mardröm efter mardröm om misslyckade fester o håruppsättningar.. Tänk,,,, hur ska de gå.. jag kommer ju inte kuna sova sen när de närmar sej :)

[tags]Bröllop[/tags]