Grundkurs 1 med Pepsi del I

Idag är det dagen D och Pepsi har kommit! Det har varit några veckor av otålig och nervös väntan. Trots att jag har varit med om det här så många gånger förut, är det lika nervöst och spännande varje gång.

Jag har haft SMS-kontakt med instruktören som är på väg hela vägen från Göteborg. Förutom att instruktören är mycket kompetent och har rykte om sig att ta fram bra hundar så är det extra roligt att samma instruktör tränade in min frus hund för snart två år sedan. Hon bör således känna till miljön där vi bor och arbetar ganska väl vilket underlättar inträningen av nya hunden.

Jag hade förberett genom att köra iväg familjen ganska tidigt på förmiddagen för att jag skulle vara ensam när nya hunden kom så familjen fick gå över till vår dotter och roa sig så länge.

När det äntligen ringde på dörren så var väntan över. En ivrig stor svart Labrador stretade in genom ytterdörren och vi bekantade oss med varandra. Sedan släpptes hunden lös och fick springa runt hemma och nosa in sin nya miljö. Han var glad och sprang fram och tillbaka och kände in lukterna av resten av familjen och den andra hunden.

Instruktören och jag slog oss ner i köket med en kopp kaffe för att planera och prata ihop oss om de närmaste fem dagarna som vi ska jobba ihop. Inträningen är totalt 10 dagar men delas oftast upp på två tillfällen. Vårt andra tillfälle kommer ske någon gång i juli när vi fått jobba ihop en tid.

När vi satt och fikade så lugnade Pepsi snart ner sig och la sig på köksgolvet vid mina fötter. Han verkar redan ha förstått att han håller på att få en ny husse. :)

Under detta första samtal brukar också instruktören berätta mer om hunden och just Pepsi har egenheten att stjäla kökshanddukar om de hänger åtkomliga (vilket de gör i vårt kök där det oftast hänger en handduk på ugnsluckan). Sedan bär han runt på den och ylar och gnyr när han blir glad. I övrigt presenteras Pepsi som en aktiv och plikttrogen ledarhund som tar sitt jobb på stort allvar. Vi får se om jag håller med. :)

Denna första dag har vi tagit promenader i koppel och promenerat några av de rundor vi kommer börja med. Viktigast är så klart rastrundorna, dels den vanliga och sedan längre promenadrundor.

Alltid med ny ledarhund börjar man att gå rundorna i koppel. Man börjar aldrig med att ta på selen på en gång. Det är viktigt att hunden får promenera och ta in miljön i lugn och ro först. Det kommer man märka sedan när selen tas på, att hunden redan då vet vart vi ska. Redan idag kan man märka att han känner igen när vi går sträckor igen. Trots att jag haft hund sedan 1993 så slutar jag aldrig bli imponerad och fascinerad.

Hunden har så klart också introducerats för familjen och min frus ledarhund. Allt detta har så klart gått utan problem.

Jag vet sedan tidigare att den här dressören gärna rekommenderar klickerträning och det togs givetvis upp idag också. Jag har inte varit negativ till metoden i sig. Jag har ingen erfarenhet men av det jag kan om metoden så har jag varit skeptisk till om man som synskadad verkligen kan förstärka träningen med klicker. Det gäller ju att klicka precis i rätt sekund när hunden gör det man vill och det tänker jag kan vara svårt om man inte ser.

Men mer skeptisk än så är jag inte och jag har lovat dressören att försöka låta mig övertygas så får vi se om hon kan visa om och att det kan fungera även för mig. Jag ser helt klart vinsterna med det om det fungerar. Jag får rapportera i slutet av kursen.

Kvällsrastningen gjorde vi tillsammans och nu väntar Pepsis första natt i hans nya hem.

Ny ledarhund – när beskedet kommer

Jag har varit utan ledarhund i nästan tre år nu. Sommaren 2019 gick min femte ledarhund Flinga i pension efter sju år i min tjänst. Sommaren 2020 gick hon bort 11 år gammal. Hon var en fantastisk hund som älskade att jobba och desto stökigare miljö desto roligare tyckte hon det var.

Sedan den dagen har jag väntat på ny ledarhund. Jag visste att jag skulle få vänta länge eftersom jag den här gången bestämde mig för att stå i kö för en Schäfer. Jag är uppvuxen med Schäfrar och har alltid velat arbeta med Schäfer, men har inte förrän nu tyckt att det varit värt att vänta så länge. Men dels ville jag ta en paus för att analysera om jag verkligen skulle ha en hund till och dels är livet ganska lugnt och statiskt just nu vilket gör det enklare att vänta än tidigare. Och jag visste att väntetiden är lång, flera år.

Men under sommaren 2023 bestämmer jag mig efter samtal med ledarhundsverksamheten att lägga ner förhoppningarna på att de ska hitta en Schäfer. Miljön jag bor och arbetar i är alldeles för stökig och rörig för en Schäfer som ofta är lite känsligare för den påfrestningen. Man hade redan tittat på 4–5 tänkbara hundar till mig men varje gång kommit fram till att det nog inte skulle fungera.

Så jag tog det ganska kloka beslutet att låta dem leta efter en Labrador istället.

Så kom äntligen samtalet. I början av året flyttades ledarhundsverksamheten från Synskadades Riksförbund till Myndigheten För Delaktighet och jag hade lagt in de nya numren i adressboken och kopplat ringsignalen som låter som en skällande hund till just det numret.

Så när det verkligen ringde och en skällande hund hördes i min telefon hände det verkligen. Rösten i andra änden känner jag väl igen. En glad, kvinnlig röst med kraftig isländsk brytning. Vi har känt varandra i många år. Hon är en av de som matchar hundar med förare och hittills har det aldrig blivit dåligt och det finns bara en anledning till att hon ringer mig i det här läget. Jag vet redan att hon ska tala om att hon har en hund hon tror kan passa mig, men jag vet inte mer än så.

Den pirriga känslan i magen genom vårt inledande kallprat om att allt är bra så där som man gör innan beskedet kommer. Hon meddelar at hon har hittat en hund som hon tror kan passa mig, en hund som är tränad i storstad och har visat att han klarar det, för det är en hanhund.

Hans namn är Pepsi och jag gillar namnet genast. Han är svart och ganska stor. Sedan försöker hundkonsulenten beskriva hans egenskaper så gott det går, både sådant som givits av dressören som tränat honom och vad man sett i slutprovet.

Det låter fantastiskt bra och jag tackar omedelbart ja. Jag känner att man lagt ner mycket energi på att hitta rätt hund den här gången och det känns genomtänkt och bra.

Samtalet avslutas med viss planering. Inträning kommer påbörjas om ca tre veckor då dressören som tränat hunden kommer hem. Det borde bli någon gång i slutet av maj, efter den 20:e eller något sådant.

Dressören känner jag väl sedan tidigare. Vi har aldrig jobbat ihop med någon av hennes hundar förut så det ser jag fram emot extra mycket. Lite extra roligt är att min fru har fått sin första ledarhund som också kommer från samma dressör.

Nu börjar nästan en ännu jobbigare väntan, väntan på att Pepsi ska komma så att vi kan börja jobba ihop och lära känna varandra.

Ledarhundens dag 2023

Fjärde onsdagen i april firas ledarhundens dag. I år är det också mitt trettionde år som ledarhundsförare.

Det är förvisso en liten sanning med modifikation, för i skrivandets stund har jag varit utan ledarhund i snart fyra år. Min senaste ledarhund, Flinga som var en gul Labrador gick i pension 2019 då hon fyllt tio år. Efter ett år som pensionär gick hon bort 2020. Hon var min femte ledarhund och precis som de andra fyra, den absolut bästa. :)

Varför jag nu varit utan hund i fyra år är ett eget val som beror på flera saker. I första hand ville jag äntligen förverkliga en gammal dröm om att få arbeta med en Schäfer åtminstone en gång i livet. Jag har alltid köat på Schäfer men inte varit beredd att vänta. Det går ut någon enstaka Schäfer som ledarhund per år och av dessa otroligt få är det inte många som klarar av den tuffa miljö vi har här i huvudstaden. För det krävs en tuff och stabil hund. Tidigare har jag inte varit beredd att vänta den tid det kan ta att hitta en sådan hund åt mig. Behovet av ledarhund har helt enkelt varit för stort.

På senare år har jag upplevt den bristande tillgängligheten för oss ledarhundsförare som allt mer besvärande. Det har alltid varit besvär att kunna ta med ledarhunden på restauranger, gym, mataffärer och liknande trots att det enligt lag är tillåtet. På senare år har det dessutom börjat uppstå situationer på pendeltåg och framför allt bussar vilket i princip aldrig varit ett problem tidigare.

Trots att jag och många andra ledarhundsförare anmält sådan diskriminering till Diskrimineringsombudsmannen DO så har aldrig något ärende gått till domstol.

Så när min senaste hund togs ur tjänst på grund av ålder, kombinerade jag mitt försök att vänta på en Schäfer med en välbehövlig paus för att fundera över om jag över huvud taget skulle ha en ledarhund igen eller om det var mer begränsande än till nytta.

Nu i sommar har jag väntat fyra år. Det har gått ut ett antal Schäfrar som ledarhundar, men bara någon enstaka till Stockholm och ingen som passat mig eller gått till någon som stått före mig i kön. Eftersom livet är mer statiskt nu då jag mest reser till och från jobbet så har det ändå funkat. Jag har förvisso varit helt beroende av färdtjänst då jag inte åker med kommunala färdmedel utan ledarhund. Jag har insett att jag blivit beroende av andra på ett annat sätt också. Jag har inte så enkelt kunnat hämta och lämna barn i skola, hämta paket på posten, ta mig till vårdcentralen eller bara något så enkelt och självklart som att ta en skön promenad på egen hand. Att vara utan hund har gjort mig fegare och avstått från allt mer saker utan att jag direkt tänkt på det. Nu överväger jag att släppa på mitt hittills absoluta krav på en Schäfer och tacka ja till det som erbjuds men ha Schäfer kvar som ett förstahandsönskemål.



Invigning av Citybanan

Egentligen skedde invigningen av detta fantastiska projekt igår med pompa och ståt, men jag valde att viga in Citybanan på första resdagen då tågen rullar för allra första gången genom den nya, 6km långa tunneln från S´ödermalm till Tomteboda.

Bygget har pågått ett antal år nu och jag har besökt bygget i olika omgångar, allt ifrån när det bara var en tunnel med sprängsten och arbetmaskiner till färdiga perronger. I våras avslutades visningarna för min del med Stockholm Tunnel Run där vi fick springa igenom en av servicetunnlarna före förseglingen av dessa.

Jag har faktiskt sett fram emot den här dagen. Pendeltåg och tunnelbana har legat vitt åtskilda på Stockholms Centralstation, det har varit långt att gå med mycket trängsel. Nu blir det klart lättare när de båda färdmedlen är i nära anslutning till varandra.

Det blir en liten spännande känsla när vi rullar ut från Södra Station och tågvärdinnan meddelar att vi nu rullar igenom den nya tunneln och mot den nya stationen Stockholm City. Tåget går långsamt och det är helt klart nya ljud utifrån än vad jag är van vid.

Första stoppet blir att utforska nya Stockholm City. Där har jag bara varit innan spåren var lagda och platsen där rulltrapporna skulle gå uppåt, bara var branta backar som slutade i en vägg högt, högt där uppe. Allt luktade då berg, blöt betong och damm. Nu var det rent och fint och luktade nytt.

Först öppnas tågets dörrar och kort efter öppnas glasdörrarna utanför på perrongen. När tåget stängt sina dörrar igen, ljuder en varningssignal och glasdörrarna åker igen och man knappt hör när tåget lämnar stationen.

Ljudnivån är helt annorlunda. Nu är det förvisso väldigt lite folk på grund av semestrar, men glasväggarna bidrar verkligen till en underbar akustik.

Det här med perrongväggar är nog det som gör mest intryck på mig. Som vi har önskat oss detta i Stockholms tunnelbana och pendeltåg, både för säkerheten, ljudnivån och klimatmiljön. Nu har vi äntligen fått våra två första stationer med sådana väggar och det är verkligen ett lyft.

Dagens besök på Stockholm City blir inte så långt. Vi går upp i några av uppgångarna för att se vart man hamnar. Att komma direkt upp i tunnelbanenätet kommer göra underverk i rusningstrafik tror jag.

Eftersom stationen ligger 45 meter under jord, är det bara rulltrappor och hissar upp. Det kommer göra att vi med ledarhund givetvis här hänvisade till hissarna som jag hoppas både ska få förbli hela och rena så att min hund slipper kliva runt i massa gammalt piss och annat mänskligt avskräde man annars tvingas till i kollektivtrafiken. Just nu är hissarna givetvis rena.

Färden går vidare mot Stockholm Odenplan, en ny station som ska ersätta Karlbergs station. Här har jag varit på två visningar efter att stationen blivit färdigställd. Vi provar uppgången mot tunnelbanan. Även här finns dom nya perrongväggarna monterade.

Min vän Joche har också besökt den nya stationen Stockholm City och haft lite synpunkter på tillgängligheten. Jag kan skriva under på några av punkterna och ändå känna mig nöjd med att man ändå nått mycket längre och en mycket högre standard med dom nya stationerna. Varför man gjort taktila markeringar i golvet framför alla nya dörrar på Stockholm Odenplan men bara satt vita plattor framför dörrarna på Stockholm City kan jag inte förstå. Man borde göra lika naturligtvis. Det skulle det göra det lättare för någon med vit käpp att hitta dörrarna innan dom öppnats. Sedan kan man tycka att hissarna kanske är lite få och kanske knepiga att hitta i början. Men med allt sammantaget, ledstråk, punktmarkerade hissknappar, pipande glasdörrar och väl placerade högtalare för utrop gör att jag ändå tycker att tillgängligheten fått en stor plats. Allt kan alltid bli bättre samtidigt som det är mycket som ska vägas in. Jag vet också att hur tillgängligt vi än bygger det, kommer det ändå finnas klagomål och dom som inte utnyttjar kollektivtrafiken.

Under semestern ska jag åka in igen och utforska mer de olika uppgångarna och alternativen så att man lätt hittar. Men det kommer ta sin tid. :)

[tags]Pendeltåg, Citybanan, Stockholm City, Stockholm Odenplan, Tunnelbana, Kollektivtrafik, Tillgänglighet[/tags]

Citybanan visar Stockholm Odenplan

Idag visades den nya pendeltågsstationen Stockholm Odenplan upp, som är en del av den nya Citybanan. Sträckan som består av två nya stationer invigs om ett knappt år.

Jag har besökt bygget av Citybanan vid två tillfällen. Första gången var 2013 då man visade tunnelbygget under Södermalm. Andra gången besökte jag bygget av den nya stationen för pendeltåg under Stockholms Centralstation. Båda gångerna var bygget i ett tidigt stadie där det mest var grus och sprängsten och inte mycket känsla av att det skulle vara färdigt 4 år senare. Nu när vi besöker Stockholm Odenplan är det i princip en färdig pendeltågsstation.

Besökarna köar i långa led över torget vid Odenplan, men kön ringlar sig snabbt framåt. Efter ca 15 minuter träder vi in genom ingången och färden nedåt börjar. Man hamnar först på ett mellanplan där man också kan ta sig till tunnelbanans gröna linje. Biljettspärrarna finns inte på plats ännu, men man förstår var dom ska finnas. Färden fortsätter ned för ännu en lång rulltrappa och så är vi på perrongen. Hissarna är ännu inte installerade men alla rulltrappor är igång.

Även perrongen känns färdig. Jag slås av ljudnivån. Även om vi är många människor där, ekar det inte som på äldre stationer.

Dom nya stationerna ska vara utrustade med så kallade perrongväggar som gör att man inte längre kommer åt spåren. Glasdörrar kommer att öppnas när ett tåg stannat. På ena spåret står ett tåg och glasdörrarna öppnas och stängs och då för att demonstrera.

Dessa perrongväggar är faktiskt det som gör mig mest lycklig och imponnerad. Annars är det för mig bara en ny perrong, vilken som helst. tystare, fräschare men annars ingen skillnad. Men just dom nya väggarna gör mig faktiskt direkt lycklig. Här kommer man kunna känna sig helt trygg i framtiden.

Framför varje glasdörr i väggen finns markeringar i golvet som gör det lätt för människor med synnedästtning att känna var dörrarna finns med den vita käppen och det går också att följa glasväggen med handen utan minsta rädsla för risken att ramla ner på spåret längre.

annars går vi över en perrong vilken som helst och i andra änden finns nya rulltrappor som bär upp mot en ny biljetthall och utgång på Vanadisvägen och besöket är över. Utanför bjuds vi besökare på kaffe och kanelbullar innan vi inleder promenaden för att åka hem.

Invigningen av den nya citybanan kommer innebära att stationen Karlberg läggs ner. För mig innebär det längre väg att gå för att nå pendeltåget från min nuvarandre arbetsplats. Det kommer också innebära att jag behöver åka hiss med min ledarhund eftersom rulltrapporna är långa och några vanliga trappor finns inte. det är bara att hoppas att hissarna kommer vara snabba som utlovat, fräscha och får vara fungerande, för annars blir det jobbigt att ta sig ner.

Men i övrigt kommer de nya stationerna innebära en enorm lättnad och trygghet för oss med synnedästtning som åker pendletåg.

Nu ser jag fram emot en visning av den nya perrongen vid centralstationen.

[tags]Stockholm, Citybanan, Pendeltåg, Odenplan, Stockholms Central[/tags]

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del VII

Bild: Joakim Nömell och ledarhunden Flinga vid restaurangbord

Idag kom beslut från Diskrimineringsombudsmannen gällande min anmälan om diskriminering mot Friskis&Svettis i Stockholm. Ärendet har pågått ett tag och det har varit flera möjligheter att lämna kommentarer och Diskrimineringsombudsmannen var dessutom på ett platsbesök i mitten av december. Det fick mig att börja hoppas att denna gång skulle sluta på annat sätt än det brukar då det i mina fall avslutats ganska direkt.

Men idag kom alltså avslutet. Jag är inte förvånad, arg eller besviken. Det var väldigt väntat.

Jag tolkar beslutet som grundar sig på den lagstiftning som finns, att det inte går att kräva tillgänglighet i samhället på lika villkor vilket faktiskt är det man skriver.

Någon liten förändring åstadkom jag ändå. Nu får besökare med ledarhund träna på Friskis&Svettis samtliga anläggningar och hunden ska kunna förvaras i något utrymme. Det är fortfarande oklart om detta även gäller den anläggning jag egentligen krävde att få träna på, där man både hade hundredd personal och väldigt allergiska besökare. Men det har redan gått ett halvår sedan detta inleddes och jag har som vanligt fått lösa mina behov på annat sätt under tiden. Nu före sommaren känns det inte meningsfullt att utreda om detta verkligen fungerar i praktiken.

Jag tror jag här och nu vågar ge ett löfte: detta blev min sista DO-anmälan vad gäller ledarhundar och tillgänglighet. Det känns helt meningslöst att slösa energi på även om det som i detta fall kan ge något positivt även om det bara känns som eftergifter från Friskis&Svettis och inte en tydlig markering från samhället. Någon ny lagstiftning där ledarhundsförare omfattas lär vi inte få under överskådlig tid. Hela samhällets syn och invanda ”kunskap” om allergi lär förhindra sådant.

Det är ändå tänkvärt att jag utan problem kan besöka vårdcentraler, tandläkare och dom stora sjukhusen med min hund utan att allergiker faller döda ner som käglor omkring mig. Men på en restaurang eller träningsanläggning går det inte. Där löper jag stor risk att ta död på eller skrämma bort halva min omgivning och samhällets samtliga näringsidkare i dessa branscher skulle bli utan kunder på grund av förare med ledarhund.

När kunskapen och synen på allergi ändras och när det inte är så överdrivet och så mycket skrämselpropaganda, kanske det kan bli en förbättring.

Slutligen vill jag ändå skicka en massa positiva tankar till alla er företagare och institutioner av olika slag som inte begränsar människor i samhället. Men träna, det får jag fortsätta göra hemma. Det är dessutom gratis. :)

Beslut 2016-02-03 Sida 1 (3) Ärende ANM 2015/1845 handling 24 Handläggare Maria Stensson Anmälare Joakim Nömell joakim@nomell.se Anmäld Friskis och Svettis Gåvtegatan 22 Box 6347 102 35 Stockholm Beslut Diskrimineringsombudsmannen (DO) avslutar ärendet. Anmälan ombudsmannen Joakim Nömell har anmält Friskis & Svettis Stockholm för diskriminering som har samband med funktionsnedsättning. Utredningen Vad Joakim Nömell gör gällande

Vad Friskis & Svettls gör gällande Friskis & Svettis har uppgett i huvudsak följande. Enligt föreningens regler ska pälsdjur inte vistas på träningsytoma då det skulle kunna utgöra en risk för medlemmar med allergi. Friskis och Svettis har emellertid upplyst Joakim Nömell om att alla medlemmar som har behov av det är välkomna att ta med sig en ledsagare utan extra kostnad. Joakim Nömell har också erbjudits att träna på Friskis & Svettis anläggning på S:t Eriksbron samt på anläggningen i LindhageiL LedaAunden skulle där kunna vila i ett anslutande utrymme under den tid som Joakun Nömell tränar. Att den möjligheten inte har erbjudits på Friskis & Svettis Kungsholmen beror på att en medarbetare är hundrädd. Under utredningens gång har Friskis &Svettis uppgett till DO att föreningen nu har fattat ett beslut som innebär att ledarhundar ska få vänta i ett personalrum eller i ett konferensrum på alla Fnskis & Svettis anläggningar i Stockholm under tiden som ledarhundsföraren tränar. Detta beslut har föreningen gått ut med internt. Friskis & Svettis har också uppgett att personalen eller de instruktörer som arbetar ideellt i verksamheten har möjlighet att efter överenskommelse ledsaga Joakim i lokalen, beroende på vilken tid han vill träna och förutsatt att han är beredd att vänta ibland. Rättslig reglering Diskrimineringslagen (2008:567), DL, förbjuder diskriminering vid

person med en funktionsnedsättning ska kunna få del av den aktuella verksamheten i sig, inte att det måste ske på exakt det sätt som är möjligt för andra. Av kriteriet att situationen ska vara jämförbar följer dock att skillnaderna inte bör få vara större än vad som är sakligt påkallat Av förarbetena framgår också att skäligheten av vidtagna åtgärder ska avgöras efter en helhetsbedömning i varje enskilt fall. Då det saknas krav på tillgänglighet i speciallagstiftning kan det för de flesta verksamheter endast bli aktuellt att genomföra enklare åtgärder. Som exempel på sådaaa åtgärder nämns stöd och personlig service, information och kommunikation samt vissa åtgärder i fråga om den fysiska miljön. Enligt Friskis & Svettis har föreningen nyligen fattat ett beslut som innebär att alla ledarhundsförare ska erbjudas möjlighet att låta hunden vänta i ett anslutande utrymme till träningsytoma när de tränar på någon av anläggningarna i Stockhohn. Personen kan sedan träna med ledsagare utan extra kostnad. Viss möjlighet till ledsagning kan också efter överenskommelse erbjudas av personalen eller de ideella instruktörerna. Under förutsättning att Joakim Nömell erbjuds ett visst sådant personligt stöd torde kravet på enklare åtgärder för tillgänglighet vara uppfyllt DO finner därför imte skäl att fortsätta utredningen utan avslutar ärendet. Beslut i detta ärende har fattats av Rickard Appelberg efter föredragning och förslag från Maria Stensson. Detta beslut går inte att överklaga. En enskild person som vill driva sitt ärende vidare kan väcka talan i tingsrätt.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Allergi, Diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen[/tags]

Intensivkurs för Mac-användare med synnedsättning

Helgen har jag spenderat hos Synskadades Riksförbund Öst i Linköping där man haft en intensivkurs för Mac-användare med synnedsättning. En grupp på 6 deltagare som hade vissa förkunskaper på lite olika nivå och som ville lära sig mer.

Det blev min första lite större grupp med Mac-användare, så det kändes som en liten utmaning, men det gick riktigt bra och jag hade god hjälp av framför allt en seende och duktig Mac-användare som kunde gå runt lite och hjälpa till om någon körde fast.

Lördagen pågick mellan 09–18 med avbrott för lunch, så det blev en ganska tuff dag för deltagarna. Det blir mycket information och många kommandon på en gång att memorera. Även jag var lättvaggad igår kväll.

Idag körde vi från 09–13 och avslutade. Vi hann under helgen gå igenom grunderna i Mac OS X med VoiceOver, hantera mappar och filer samt gå igenom standardapplikationer så som ordbehandlaren, epostprogram samt webläsare.

Deltagarna verkar väldigt nöjda och det är jag också. Alla lyckades behålla fokus trots de långa dagarna med mycket information.

Nu ska det bli skönt att sätta sig på tåget och åka hem.

[tags]Apple, Mac, VoiceOver, SRF, Synskadades Riksförbund[/tags]

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del VI

Bild: Joakim Nömell och ledarhunden Flinga vid restaurangbord

Idag kom en fortsättning från Diskrimineringsombudsmannen angående min anmälan mot Friskis&Svettis Kungsholmen. Två jurister från Diskrimineringsombudsmannen var på platsbesök hos Friskis i mitten av december och idag kom anteckningarna från detta möte. Dessa anteckningar kan läsas längre ner.

Jag ombads meddela om jag hade några kompletterande kommentarer på vad som framkom på detta möte. Jag känner mig mest trött och undrar varför jag gör det här när det ändå inte spelar någon roll.

I mitt tycke tydliggörs diskrimineringsgrunden ännu mer under detta möte. Det är en massa om och men kring min möjlighet att träna hos Friskis&Svettis. Hunden kan inte vara på träningsytorna och man skyller fortfarande på hundens välmående och eventuella allergiska besökare. Hunden ska läggas i ett konferensrum eller personalrum. Detta gör att det tar tid för mig att komma igång med träningen vid varje tillfälle och att avsluta träningen då hunden ska lämnas och hämtas och någon ska ha tid med detta. Man påpekar att beroende på belastning kan jag få vänta ospecifiserad tid.

Ledsagning av personal inne på anläggning kan man eventuellt erbjuda under vissa tider och under vissa förutsättningar. Jag kan alltså inte gå och träna när det passar mig, utan måste i så fall komma när så få andra som möjligt tränar. Här inskränks valmöjligheten ytterligare.

Vidare hänvisar man till att jag alltid kan boka en personlig tränare för ledsagning men detta innebär en extra kostnad, något som tydligare än något annat är diskriminering. Det ska alltså bli dyrare för mig att träna hos friskis&Svettis än för andra besökare.

Den anläggning som bara ligger knappt hundra meter från min arbetsplats hävdar man fortfarande är olämplig. Nu har man plötsligt ett konferensrum där hunden skulle kunna vara, men hänvisar till att anläggningen är otillgänglig på grund av många trappor. Jag vet inte om dom missat att jag är synskadad, inte rörelsehindrad? Men hur som helst så har jag varit på nämnda anläggning och kunde då bara identifiera en halvtrappa för att komma till löpbanden. Däremot, den anläggning man hänvisar till istället, har oerhört mycket fler trappor och är o allmänhet betydligt mer svårorienterad. Men helst vill man att jag tar mig ett par kilometer bort och tränar på en tedje anläggning där alla förutsättningar sägs vara optimala. Här är ytterligare en diskrimineringsgrund, jag kan inte gå och träna vart jag vill. jag måste ta mig längre bort och dessutom o okänd miljö för att få träna. Olägenheten med att lämna och hämta hunden kvarstår dock.

Man kan säkert tänka mer kring dessa anteckningar, bland annat hänvisningen till att man skulle förlora kunder om en ledarhund vistades i träningslokalen och att många skulle bli sjuka eftersom man konditionstränar och då kan man inte ha en hund i nära anslutning. Det som stör mig mest är att det är oå ovetenskapligt grundat. Jag kan lika gärna säga att dom kommer få mer kunder för att dom visar sin inställning till allas lika delaktighet, men vem ska veta vilken teori som är mest riktig?

Det måste ändå anses som positivt att Diskrimineringsombudsmannen ändå varit på ett platsbesök och att ärendet fortsätter än så länge. Det tolkar jag som att DO också anser att det finns något att utreda. Annars hade man lagt ner det tidigare som man gjorde med mitt andra ärende med min dotters skola. Det lades ner direkt utan minsta åtgärd. Däremot skulle det förvåna mig mycket om jag hade framgång i detta ärende. Oavsett är det bra att företag och föreningar får känna av att det ändå reageras och det kanske kan starta ett internt arbete och tänk som kanske kan leda något steg framåt. Ledarhundsförares totala frihet i samhället är nog en utopi.

Ärende 2015/1845 handling 19

Minnesanteckning från möte med Friskis & Svettis

Stockholm den 14 december 2015

Närvarande Ann-Katrin Norberg, operativ chef, Maria Lundgren,
områdeschef, Maria Stensson, jurist DO och Cecilia Asklöf,
jurist DO

Kommentar:
Ann-Catrine Norberg (stavningen). Maria Lundgren är tf Verksamhetschef (ej områdeschef)

Plats Friskis & Svettis Kungsholmen, S:t Eriksgatan 54

Maria Stensson redogör för bakgrunden i ärendet, Diskriminerings-ombudsmannens (DO) handläggning av anmälan och syftet med dagens möte.

Ann-Katrin Norberg uppger att Friskis & Svettis i grunden är en medlemsägd förening. Alla medlemmar betalar 100 kr per år och har då rätt att rösta på
årsmötena. Friskis & Svettis består också av många separata föreningar. Friskis & Svettis Stockholm har en egen styrelse med ett dotterbolag. De lokala
föreningarna hyr sina lokaler av dotterbolaget. Det finns totalt 16 anläggningar i Stockholm, med fem områdeschefer. Varje områdeschef ansvarar för sitt
område och rapporterar till Ann-Katrin Norberg. Det finns också ett kansli med anställda som stöd för anläggningarna. Alla instruktörer och ledare är ideella
funktionärer, medan personalen i receptionen är anställda.
Maria Lundgren tillägger att de är vana att ta in medlemmarnas synpunkter och att de ofta agerar på medlemmarnas förslag. Hon betonar att de vill lösa
den uppkomna situationen så bra som möjligt.
Maria Stensson konstaterar att det är Friskis & Svettis Stockholm (Friskis & Svettis) som är den juridiska person som berörs av Joakim Nömells (Joakim)
anmälan.
Ann-Katrin Norberg berättar att det vid det senaste årsmötet gavs in ett par motioner angående Friskis & Svettis tillgänglighetsarbete. Motionerna bifölls
med tillägget att Friskis & Svettis skulle börja inventera enklare hinder. Nästa steg ska bli att åtgärda det föreningen kan och har råd att göra. Inventerings-fasen
ska vara klar innan nästa årsmöte i april 2016. Varje områdeschef är ansvarig för att en inventering görs på respektive anläggning.
Varje anläggning erbjuder numera möjligheten att få duscha enskilt. När nya anläggningar byggs följer man de krav som framgår av plan- och bygglagen. Friskis
& Svettis skulle däremot behöva vägleda sina medlemmar bättre på webben. Friskis & Svettis Kungsholmen är till exempel en dålig anläggning för synskadade,
eftersom den är ett lapptäcke av trappor och utrymmen. Detta borde framgå av webben.
Man har tidigare löst frågan om ledarhund lokalt på varje enhet. Nu har man bestämt att ledarhundar ska kunna vila i ett personalrum eller i ett konferensrum
på varje anläggning i Stockholm under tiden som föraren tränar. Detta har man gått ut med internt och gått igenom med personalen på personalmöten. I Friskis
& Svettis Kungsholmen ligger personalrummet lite längre bort från träningsytorna än på de övriga anläggningarna.
På fråga om Friskis & Svettis bemanning svarar Ann-Katrin Norberg att
Friskis & Svettis Kungsholmen är den största anläggningen de har. Där brukar
de ha 7-8 anställda i varje team. Det finns ett receptionistteam och de är i
praktiken låsta vid kassan. Om det finns två till tre personer i receptionen
samtidigt kan det dock hända att någon av dem kan gå ut i lokalen. Ideellt
verksamma funktionärer finns sporadiskt på träningsytorna. De brukar oftast
finnas på plats mellan kl. 17-20 på vardagar och därutöver på helger. Friskis &
Svettis försöker lägga ett schema för denna del av verksamheten, men det ser
väldigt olika ut beroende på när funktionärerna kan ställa upp. När de leder
träningspassen är de inte tillgängliga. Inte heller är de personliga tränarna
tillgängliga för att hjälpa synskadade, eftersom de är upptagna med sina
kunder.
Typewriter-kommentar

Typewriter-kommentar
Obs, teamet avser anläggningens totala personalgrupp, ca 1 – 3 personer jobbar samtidigt, är schemalagda, beroende på tid på dagen. Peaktid är 17 – 21
vardagar och frukost samt lunchtid.
På fråga av Maria Stensson uppges att lokalen städas varje kväll efter stängning.
Ann-Katrin Norberg säger att det finns möjlighet att ledsaga Joakim till spinninglokalen eller löpbanden, förutsatt att han kan vara beredd att vänta några
minuter. Hur länge han skulle behöva vänta beror på vid vilken tidpunkt han kommer. Det är som mest medlemmar på lunch och kvällar. Det är däremot värre
när det gäller att kunna hjälpa Joakim från löpbandet eller spinning-lokalen. Vad som helst kan hända som kräver personalens uppmärksamhet. Förutsättningarna
för att kunna hjälpa Joakim är som bäst dagtid mellan kl. 9-11 och kl. 13.30-15.30. Det finns inga funktionärer på plats då, men det är lugnare.
Om Joakim skulle vilja träna under en tidpunkt då det är mycket medlemmar och vara garanterad ledsagning på utsatt tid skulle man behöva schemalägga en
person som skulle tas från den personal som står i kassan. Schemaläggning av personal sker med sex veckors intervaller. Organisationen är därför inte särskilt
flexibel. Friskis & Svettis vågar inte lova att de kan ledsaga Joakim under dessa förhållanden.
Maria Lundgren tillägger att det alltid är möjligt för Joakim att boka en personlig tränare som då skulle kunna ledsaga honom till och från träningsytan,
men det innebär naturligtvis en högre kostnad för honom. Det kanske också
skulle vara möjligt att hitta en funktionär man kunde boka in på den tid Joakim önskar träna, men detta system skulle vara mer sårbart. Det här är en fråga
som bör lösas med hjälp av anställda.
Ann-Katrin Norberg säger att om det etableras ett visst mönster, med fasta träningstider för Joakim så skulle det antagligen lösa sig av sig självt med
hjälp av funktionärerna. Joakim är välkommen att ta kontakt med dem och prata om detta.
Maria Lundgren menar att det är möjligt att lösa detta i dialog med Joakim, förutsatt att Joakim har lite tålamod. Om han kan tänka sig att vänta några
minuter på att få hjälp så kan frågan nog lösas. Det finns också andra anläggningar, till exempel Lindhagen eller anläggningen vid S:t Eriksbron på andra
sidan gatan. Det är en mycket lugnare anläggning. Den har dock inga löpband och ingen spinningsal. På Lindhagen finns däremot allt. Lindhagen ligger ca
1,5 kilometer från Friskis & Svettis Kungsholmen.
Ann-Katrin Norberg uppger att det inte finns någon möjlighet att ta med sig en ledarhund in på träningsytorna. Det är en hård miljö och det känns ogästvänligt
för hunden, även om ledarhundar är tränade. Framförallt skulle nog de övriga som tränar reagera starkt på att det fanns pälsdjur i lokalen. Medlemmarna
betalar för att få tillgång till träningsytan. Det här är motstridiga intressen och frågan är svår att lösa.
Maria Lundgren säger att de har ständiga diskussioner om allergi i anslutning till parfymer, starka dofter m.m. Det finns ingen avskild del på träningsytorna
där en ledarhund kan vistas. Det är inte möjligt att stänga av en del av spinningsalen för en person. Spinning innebär hård konditionsträning. Om någon
då skulle vara allergisk mot pälsdjur kan det sluta väldigt illa. Friskis & Svettis måste i sådant fall meddela att det finns pälsdjur i lokalerna. Det
skulle i sin tur antagligen leda till att många medlemmar skulle välja att inte träna där.. Det skulle sannolikt uppstå diskussioner på medlemsstämmorna.

Friskis & Svettis kommer att ta hjälp av funktionshindersrörelsen när de utformar sina riktlinjer för tillgänglighet. Det här är en fråga där Friskis &
Svettis behöver hjälp.
Ann-Katrin Norberg och Maria Lundgren visar runt i lokalerna. Därvid framkommer bland annat följande. Spinningsalen har 30-35 cyklar som står mycket tätt.
Om det inte finns något pågående pass går det bra att gå in i salen och träna ensam. I närheten av spinningsalen och på samma våningsplan finns ett konferensrum
där Joakims ledarhund skulle kunna vistas medan han tränar. Eftersom det finns en dörr i anslutning till ytan så skulle Joakim inte behöva gå igenom hela
gymet, utan endast en mycket kort sträcka, med hunden för att komma dit. Löpbanden finns en trappa ner.
Under synen framkommer det att det finns en synskadad person som brukar träna på anläggningen. Hon har dock alltid en ledsagare med sig.
Mötet avslutas med att Maria Stensson förklarar den fortsatta handläggningen av ärendet.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Allergi, Diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen[/tags]

Anmälan om diskriminering mot Fredrika Bremer-gymnasierna del II

Idag kom svar från Diskrimineringsombudsmannen angående vår anmälan om diskriminering mot Fredrika Bremer-gymnasierna. Ärendet läggs ner utan någon fördjupande undersökning. Man anger egentligen ingen anledning annat än att man får in många ärenden per år och att man väljer dom som är strategiskt viktiga. Så kommunal särbehandling av elever med funktionsnedsättning anses inte som strategiskt viktiga.

[tags]Diskriminering, Funktionsnedsättning, Skola, Haninge[/tags]

Anmälan om diskriminering mot Fredrika Bremer-gymnasierna

Idag har jag lämnat in ytterligare en anmälan om diskriminering till Diskrimineringsombudsmannen – DO. Denna gång handlar det om Fredrika Bremer-gymnasierna här i Haninge där min dotter varit elev på Barn och Fritidsprogrammet med pedagogisk inriktning.

När hon började första året hösten 2012 fick alla elever en dator, en Apple MacBook Air med 13-tumsskärm. Efter avslutade studier fick man möjlighet att köpa sin dator till ett restvärde på 2500kr.

Eftersom min dotter har en svår synnedsättning, sökte skolan extra pengar hos kommunens utbildningsförvaltning och fick också det för inköp av en dator med större skärm då det var utanför det vanliga valet av dator. Datorn krånglade mycket på grund av värmeproblem och inför sista terminen bytte man datorn mot en ny. Även för denna dator fick man pengar från kommunen för att täcka dom extra kostnaderna.

När min dotter sedan tar studenten vill skolan antingen ha tillbaka datorn eller så får hon lösa ut den till restvärdet 20000kr eftersom den fortfarande är så ny. Det har förekommit att andra klasskamrater fått byta sina datorer under sista läsåret men ändå haft möjlighet att köpa ut dom till samma låga restvärde. Men den möjligheten får alltså inte min dotter, trots att skolan fått ersättning för den extra kostnaden. Vår anmälan handlar om att hon inte fått samma möjligheter och förutsättningar som andra elever till följd av sin funktionsnedsättning.

Det ska bli intressant att se hur DO bedömer en sådan här sak. Efter sommaren lämnade jag in ett klagomål till kommunens jurist på Utbildningsförvaltningen men svaret blev att man bedömde att skolan gjort rätt.

[tags]Barn, Skola, Diskriminering, Haninge, Diskrimineringsombudsmannen[/tags]

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del V

Nu har jag lämnat in mitt svar på Friskis&Svettis yttrande till Diskrimineringsombudsmannen. Jag har även gjort en rundringning till 16 av de 17 anläggningar Friskis&Svettis Stockholm har för att kontrollera tillgängligheten med främst ledarhund eftersom Friskis&Svettis hävdar att just den anläggningen jag ville träna på inte går men att man erbjudit flera andra. Rundringningen visar minst sagt på en bristfällig tillgänglighet.

Så här ser mitt svar ut. Jag är inte helt nöjd då det finns mycket att säga och en hel del påståenden är inte speciellt objektiva och därmed svåra att bemöta tycker jag. Min nästan hundraprocentiga vetskap att jag dessutom inte kommer vinna sänker motivationen en smula.

Svar på yttrande avseende ärende ANM 2015/1845 handling 4

Kommentarer lämnas efter varje punkt.

  1. Vad har Friskis för regler/policy beträffande pälsdjur i träningslokaler och anslutande utrymmen?

Våra regler idag är att pälsdjur inte ska vistas i träningsytorna och inte heller i anslutande utrymmen. Miljön i våra träningsytor är förhållandevis intensiv med mycket besök och hög trängsel. I gymmet hanteras tunga vikter i såväl maskiner och fritt (t ex hantlar och skivstänger). Vidare möter medlemmar en relativt hög ljudnivå från musik och ljud från utrustning. Vår bedömning är att djur inte ska vistas i en sådan miljö, både med hänsyn tagen till våra besökare som till djurens egen säkerhet.

Svar: När det gäller tjänstehundar, i det här fallet ledarhundar är dessa tränade och utvalda för att klara tuffa miljöer. Jag och min ledarhund vistas dagligen i Stockholms kollektivtrafik och rör oss dagligen i Stockholms innerstad. Den ljudnivå och det tempo våra hundar möter är ingenting som påverkar dem negativt.

Den miljö jag mött på tre av Friskis&Svettis anläggningar i samband med löpning och spinning har haft en ytterst rimlig ljudnivå. Åtminstone på ett ställe har man en ljudmätare på väggen som under de pass jag varit på konstant visat grönt för en acceptabel ljudnivå för besökare.

Vad beträffar hundens säkerhet gäller samma sak. Våra hundar vistas ofta dagligen i en tuff miljö och specifikt vad gäller Friskis&Svettis anser jag det vara betydligt säkrare både för mig och övriga besökare att jag navigerar i miljön med hjälp av min hund då jag inte löper minsta risk att göra mig illa på något i huvud- eller ansiktshöjd eller riskera att råka komma åt någon som lyfter tungt och som därmed istället råkar göra sig illa.

Jag anser att Friskis&Svettis bedömning möjligen är mänskligt känslomässig snarare än proffessionell baserat på vad som är en bra eller dålig miljö för våra tjänstehundar. Jag som hundförare måste ha den rätten att avgöra detta och det är beslut jag är van att fatta i mitt vardagliga liv.

  1. Regler beträffande ledarhundar specifikt?

Vår hållning när det kommer till ledarhundar är att de ej ska vistas på träningsytorna, men att de kan vänta på sin husse/matte i anslutande utrymmen, t ex personalrum. Den möjligheten erbjuder vi i det fall anställd personal på anläggningen ej är allergisk.

Svar: Problemen med dessa regler vad gäller tillgängligheten är flera. Men huvudproblemet är att det visar sig vid en rundringning till Friskis&Svettis Stockholms samtliga 17 anläggningar att endast ett par anläggningar kan erbjuda den lösning Friskis&Svettis hänvisar till (se bilaga).

  • Om en specifik anläggning där det hittills gått bra att använda sådana utrymmen plötsligt anställer en person som säger sig vara allergisk eller hundrädd upphör besökares med ledarhund möjlighet att träna. Det gör att Friskis&Svettis inte kan garantera en varaktig lösning. Jag som har en synnedsättning kan inte utan vidare byta anläggning då det kräver en större omfattande inlärning av väg till och från samt i anläggningen.
  • Ledarhunden är ett orienteringshjälpmedel. Mitt behov av orienteringshjälp upphör inte bara för att jag kommit innanför entrén. För många tar det en viss tid att lära in hur lokaler är uppbygda och det är också svårt att orientera med vit käpp och hörsel i miljöer med mycket ljud i. Med vit käpp är man vidare endast skyddad i brösthöjd och nedåt, något som jag upplever som ett särskilt problem i den här typen av anläggningar.

  • Tillgängligheten begränsas på detta sätt av att någon måste ha tid att öppna och släppa in ledarhunden i ett sådant utrymme inför ett träningspass samt släppa ut hunden efter avslutat pass. Det kräver uppsökande av personal som är försvårande om man har en synnedsättning.

  • Vid en eventuell utrymning av anläggningen kan jag som hundförare inte garantera min hunds säkerhet och att den omfattas av utrymning.

  1. Har Joakim Nömell nekats att träna på Kungsholmen?

Joakim har nekats att ta med sin ledarhund på träningsytorna och vi har istället föreslagit träning med en ledsagare. Vilket idag är ett sätt som andra medlemmar med synskada anammar. Då en personal på Kungsholmen är hundrädd har vi dock i nuläget inte erbjudit att ledarhunden väntar på Joakim i anslutande utrymme (personalrum). Med
anledning av det har vi erbjudit möjlighet att träna på närliggande anläggningen F&S Lindhagen och på andra sidan gatan på F&S S:t Eriksbron med möjlighet att låta ledarhunden vänta i anslutande personalrum.

Svar: Tillgängligheten brister bland annat på grund av detta. Jag har enbart erbjudits träningsmöjligheter på Lindhagen. F&S S:T Eriksbron har ej diskuterats eller erbjudits men denna anläggning har heller inte varit aktuell för mig då man ej erbjuder spinning och löpband på denna anläggning. På F&S S:T Eriksbron finns heller inget utrymme för ledarhund. Vid min rundringning erbjuder F&S Lindhagen möjligheten till personalrum efter tvekan och kontroll med F&S centralt.

I diskussion med F&S rörande just anläggningen Lindhagen, ställde jag frågan om vad som händer om en hundrädd eller allergisk person anställs på denna anläggning. Då skulle det enligt F&S resonnemang resultera i att jag åter får byta anläggning. F&S meddelade då att man i det fallet skulle neka en sådan person anställning med hänsyn tagen till att man har ledarhundsförare som tränar just där. Det känns för det första inte som särskilt troligt och för det andra som en åter igen lösnings om riskerar att inte bli långvarig.

Tillgängligheten brister även för mig som besökare då jag jobbar nära anläggningen Kungsholmen och ej hittar till erbjuden anläggning Lindhagen. Det skulle kräva en extra insats för mig och berörd personal för inlärning av vägen förutom att det skulle innebära en större omväg till en annan anläggning för att få möjlighet att träna. Detta skulle F&S inte utsätta någon annan besökare för.

Alla dessa inskränkningar innebär att ett årskort för mig inte kan utnyttjas fullt ut som en fullvärdig medlem.

  1. Vad skulle krävas för att Joakim Nömell skulle kunna träna på Kungsholmen?

Att ledarhunden kan ges plats i ett konferensrum (ej personalrum) samt att Joakim kan vistas på träningsytorna med ledsagare. Att tillåta ledarhund på träningsytorna ser vi inte är görbart då den träningsutrustning som Joakim vill använda (löpband och spinningcyklar) är på ytor där många andra medlemmar rör sig. Medlemmar med allergi skulle då vara exkludera från dessa ytor. Enligt Astma- och allergiförbundet finns allergener kvar länge efter det att djuret är borta. Allergi mot pälsdjur är den vanligaste luftburna allergin. Vi ser att det blir särskilt problematiskt att ha pälsdjur i ytor där våra medlemmar
tränar kondition såsom vid löpband och spinningcyklar.

Svar: Det är vetenskapligt bevisat att stora mängder allergen även finns kvar i djurägares kläder. Något sådant förbud har inte F&S. Det är inte heller förbjudet att använda parfymer eller parfymerade tvålar och champo även om man rekommenderar att inte använda det. Det är inte heller förbjudet att vara helt luktfri från rök.

Det är också stor skillnad på en ledarhund som ligger stilla på för hunden anvisad plats en kort tid jämfört med pälsdjur i hemmiljö som vistas där under lång tid och med stor rörlighet och mindre regelbunden städning och där pälsdjur ofta vistas i soffor och på mattor etc.

Ur tillgänglighetssynpunkt hänvisar jag till den överenskommelse som finns mellan Synskadades Riksförbund och Astma- och Allergiförbundet rörande ledarhundar (lämnas som bilaga). Enligt denna överenskommelse ska inte ledarhundsförare begränsas med hänvisning till att någon kan vara llergisk någon gång. Problem ska lösas om och när dom uppstår. Min närvaro utan hund sprider med stor sannolikhet liknande mängd allergen. Den person som är så allergisk att vederbörande inte kan vara i ett stort ventilerat utrymme samtidigt som en stillaliggande hund har sannolikt problem även på andra sätt, bland annat att ta sig dit.

Det är långt ifrån alla synskadade som har tillgång till ledsagare. Detta styrs kommunalt och kommunernas olika regler är väldigt varierande. Att ha möjlighet att träna med ledsagare som går med kostnadsfritt är ett bra komplement. Men det gör möjligheterna betydligt färre för mig att träna och därmed inte samma möjlighet att utnyttja ett årskort som övriga besökare.

  1. Redogörelsen korrekt?

Joakims redogörelse avviker från vår bild av det inträffade i följande delar:

• Vi har inte påstått att vi skulle förlora stora mängder medlemmar.
• Vi har inte påstått att alla blinda har ledsagning. Vi har upplyst om att alla medlemmar som har behov av det, är välkomna att ta med sig ledsagare utan
kostnad.

Ingen ytterligare kommentar.

  1. Inställning till anmälan om diskriminering?

Vår inställning är att vi visar på möjligheter som gör att Joakim kan träna och samtidigt tar hänsyn till andra medlemmars behov i en träningsmiljö. Med
hänsyn tagen till många medlemmars olika särintressen så tycker vi att den möjlighet vi erbjuder (att ha ledarhunden i angränsande ytor) är en fungerande
lösning.
Vi utvecklar löpande vår anläggningsmiljö och gör i nuläget en inventering av tillgänglighet och användbarhet i våra miljöer för att därefter kartlägga
åtgärder för ökad tillgänglighet på våra anläggningar samt ta fram en tillgänglighetsguide som kan vägleda personer med funktionshinder.
Friskis&Svettis är en medlemsförening där varje enskild person väljer om de vill bli medlem och träna på våra anläggningar. Vår idé är att erbjuda lustfylld
och lättillgänglig träning som tilltalar många människor. Vår utmaning är att tillse att vi motsvarar våra medlemmars olika behov och önskemål, även när
dessa ibland krockar.

Svar: Min rundringning till Stockholmsföreningens samtliga enheter tycker jag visar att det inte finns någon lösning förutom enstaka anläggningar. Man skriver att ledarhundar kan vistas i konferensrum, ej personalrum, men ingen anläggning jag kontaktat har sådana utrymmen och endast ett par anläggningar erbjuder personalrum eller biutrymmen bakom reception. Det är däremot ingen anläggning nära mig eller på min väg till eller från jobbet.

[tags]Friskis&Svettis, Träning, Hälsa, Motion, Tillgänglighet, Diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen[/tags]

Kontroll av tillgänglighet för ledarhundsförare hos Friskis&Svettis Stockholm

Efter min anmälan av Friksis&Svettis Kungsholmen hos Diskrimineringsombudsmannen efter att man nekat mig och min ledarhund tillgång till träningsmöjligheter, fick jag här om veckan ett svar på yttrande från Friskis&Svettis Stockholm. Där skriver man bland annat att jag erbjudits möjlighet att träna på andra anläggningar då just Kungsholmen inte kunde låta mig vara där på grund av allergier och hundrädd personal.

Egentligen är det ointressant att jag erbjöds träna på andra ställen. Det skulle innebära nya platser för mig att lära mig hitta till och från och det skulle innebära en ganska omfattande omväg till min träning vilket en icke funktionsnedsatt besökare aldrig skulle acceptera. Man vill gå till den anläggning som passar bäst och i mitt fall ligger Friskis&Svettis Kungsholmen mindre än 100 meter från min arbetsplats. Anläggningen är dessutom extremt lättorienterad inomhus vilket kändes bra. Därtill var det en bra miljö för min hund i de delar jag tänkt utnyttja.

Men mest för sakens skull bestämde jag mig för att ringa runnt till Stockholms anläggningar för att kontrollera hur det egentligen förhåller sig med tillgången för oss ledarhundsförare. Några anläggningar ”hajade till” när jag ringde och ställde flera frågor, bland annat om ledarhund. Man hade självklart hört om mitt ärende internt men jag nådde ändå förväntat resultat. Av de 17 anläggningar som finns i Stockholm, nådde jag 16 och det fick räcka. Samtliga fick samma frågor och trots att ledarhund står som första punkt, ställdes den frågan på slutet som en bisak för att det inte skulle framgå som det centrala, vilket det givetvis var.

Så här blev resultatet:

Förklaring till ställda frågor:

  • Ledarhundsutrymme: Finns någon möjlighet att över huvud taget ta med ledarhund till anläggningen? Frågan omfattar så väl konferens/personalutrymme som träningsytor.
  • Orienteringshjälp: Finns någon möjlighet att få hjälp att lära sig lokalerna några gånger av de första besöken.
  • Ledsagare: finns möjlighet att ta med ledsagare kostnadsfritt?
  • Eget omklädningsrum: finns möjlighet att byta om och duscha enskilt om man kommer ensam eller har ledsagare med annat kön som ej kan följa med in i omklädningsrum.

Friskis&Svettis Abrahamsberg

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: nej
  • Ledsagare: Ja med intyg
  • Eget omklädningsrum: ja, handikapptoa med dusch

Friskis&Svettis Orminge

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Ja, bestämma tid
  • Ledsagare: Ja, med intyg
  • Eget omklädningsrum: Draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis City

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Om tid finns
  • Ledsagare: Ja, intyg
  • Eget omklädningsrum: Nej

Friskis&Svettis Ringen

  • Ledarhundsutrymme: Nej / kanske ”egen lösning”
  • Orienteringshjälp: Ja, bestämma tid
  • Ledsagare: Ja, skriver in i profilen
  • Eget omklädningsrum: Ja, handikapptoa

Friskis&Svettis Farsta

  • Ledarhundsutrymme: Ja, personalrum. Befintlig fungerande lösning
  • Orienteringshjälp: Ja, bestämma tid
  • Ledsagare: Ja, inget intyg krävs
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Sickla

  • Ledarhundsutrymme: Ja, (efter intern kontroll och återkoppling) bakom receptionsdisken
  • Orienteringshjälp: Ja, bestämma tid
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Gärdet

  • Ledarhundsutrymme: Kanske, receptionist / ledare med hund, utrymme bakom rec., ringa först
  • Orienteringshjälp: Ja
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Skanstull

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Ja, gärna under lugnare tider
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, handikapptoa med låsbart skåp utanför

Friskis&Svettis Hagastan

  • Ledarhundsutrymme: Nej, hänvisar till medlemsservice.
  • Orienteringshjälp: Ja, när som helst
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, 2 handikapptoaletter

Friskis&Svettis Skarpnäck

  • Ledarhundsutrymme: ?
  • Orienteringshjälp: ?
  • Ledsagare: ?
  • Eget omklädningsrum: ?

Friskis&Svettis Hornstull

  • Ledarhundsutrymme: Nej, kanske utrymme för ledare, tveksamt
  • Orienteringshjälp: Ja, gärna under lugnare tider
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Skrapan

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Ja, lugnare tider
  • Ledsagare: Ja, gärna intyg
  • Eget omklädningsrum: Nej

Friskis&Svettis Kista Entré

  • Ledarhundsutrymme: Nej, barnrum finns men funkar ej.
  • Orienteringshjälp: Ja
  • Ledsagare: säger att ledsagare kostar 90kr per gång
  • Eget omklädningsrum: Ja, handikapptoa, inget skåp

Friskis&Svettis S:t Eriksbron

  • Ledarhundsutrymme: Nej, personalutrymme för långt in i lokalen
  • Orienteringshjälp: Ja, lugnare tider
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: ?

Friskis&Svettis Kungsholmen

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: ?
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: ?

Friskis&Svettis Sveavägen

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Ja
  • Ledsagare: Ja, intyg
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Lindhagen

  • Ledarhundsutrymme: Ja, (efter intern kontroll och återkoppling) personalutrymme
  • Orienteringshjälp: Ja, gärna lugnare tider
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Sammantaget är det ingen lysande bild som framträder. Må vara att fråan om ledarhund kanske inte varit aktuell alls för de allra flesta anläggningar, men i samtliga fall hänvisar man till allergier vad gäller att ha hunden med på ”träningsytorna”.

Alla utom enstaka undantag erbjuder hjälp med orientering tills man lärt sig hitta i lokalen vilket är bra. Att man önskar att detta ska ske under tider med låg belastning är rimligt. Ändå anser jag att jag orienterar mycket säkrare bland alla besökare och all utrustning med min ledarhund än ensam med vit käpp.

De som erbjuder eget duschrum gör det i form av en handikapptoalett med dusch. Oftast utan möjlighet till låsbart utrymme. Det är ingen lysnade lösning för de som skulle önska eget omklädningsrum, men man kan förstå att ingen anser det vara värt kostnaden i pengar och utrymme att oordningställa ett som inte skulle utnyttjas speciellt ofta. Men har man en ledsagare av annat kön som inte kan följa med in i omklädningsrum och dusch och man inte själv vill navigera runt och riskera att komma åt andra i ett känsligt läge så vore ett separat omklädningsrum att föredra.

Så här ser det ut enbart i Stockholm. Jag tvivlar på att bilden skulle förändras om man frågar övriga av landets anläggningar men den tiden är meningslös att lägga ner i detta ärende.

[tags]Träning, Hälsa, Motion, Friskis&Svettis, Tillgänglighet, Diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen[/tags]

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del IV

Idag blev jag kontaktad av Diskrimineringsombudsmannen – DO med ett yttrande från Friskis&Svettis i Stockholm som svar på min anmälan om diskriminering när jag inte fick träna på en av deras anläggningar och ha min ledarhund med mig. Det här är ett yttrande jag har någon vecka på mig att besvara och jag ska se om jag orkar engagera mig. Eftersom det inte finns någon chans att Diskrimineringsombudsmannen fäller för diskriminering just när det gäller ledarhundar, så känns det lite meningslöst att skriva ett seriöst svar på detta som det ändå tar viss tid att författa.

Påståendena i yttrandet nedan är dessutom av arten att dom är svåra att bemöta. Huruvida min tjänstehund ska undanhållas från sådan miljö på grund av säkerhet bygger mest på deras känslomässiga föreställningar. Våra tjänstehundar är tränade i en rörig miljö som i så fall måste kunna klassas som långt mer osäker.

Vidare har Astma- och Allergiförbundet och Synskadades Riksförbund en överenskommelse om att ingen av grupperna ska ha förmån och att eventuella intressekonflikter skulle uppstå så ska dom lösas där och då. Astma- och Allergiförbundet själva är inte så snabba på att anamma denna överenskommelse när dom rådfrågas i sådana här fall och informationen är väl dold, om den ens existerar på deras hemsida.

Så visst finns lite att besvara, men det känns ärligt talat tungt och tröstlöst.

Yttrande avseende ärende ANM 2015/1845 handling 4

  • Vad har Friskis för regler/policy beträffande pälsdjur i träningslokaler och anslutande utrymmen?

    Våra regler idag är att pälsdjur inte ska vistas i träningsytorna och inte heller i anslutande utrymmen. Miljön i våra träningsytor är förhållandevis intensiv
    med mycket besök och hög trängsel. I gymmet hanteras tunga vikter i såväl maskiner och fritt (t ex hantlar och skivstänger). Vidare möter medlemmar en
    relativt hög ljudnivå från musik och ljud från utrustning. Vår bedömning är att djur inte ska vistas i en sådan miljö, både med hänsyn tagen till våra
    besökare som till djurens egen säkerhet.

  • Regler beträffande ledarhundar specifikt?

    Vår hållning när det kommer till ledarhundar är att de ej ska vistas på träningsytorna, men att de kan vänta på sin husse/matte i anslutande utrymmen,
    t ex personalrum. Den möjligheten erbjuder vi i det fall anställd personal på anläggningen ej är allergisk.

  • Har Joakim Nömell nekats att träna på Kungsholmen?

    Joakim har nekats att ta med sin ledarhund på träningsytorna och vi har istället föreslagit träning med en ledsagare. Vilket idag är ett sätt som andra
    medlemmar med synskada anammar.
    Då en personal på Kungsholmen är hundrädd har vi dock i nuläget inte erbjudit att ledarhunden väntar på Joakim i anslutande utrymme (personalrum). Med
    anledning av det har vi erbjudit möjlighet att träna på närliggande anläggningen F&S Lindhagen och på andra sidan gatan på F&S S:t Eriksbron med möjlighet att låta ledarhunden vänta i anslutande personalrum.

  • Vad skulle krävas för att Joakim Nömell skulle kunna träna på Kungsholmen?

    Att ledarhunden kan ges plats i ett konferensrum (ej personalrum) samt att Joakim kan vistas på träningsytorna med ledsagare.
    Att tillåta ledarhund på träningsytorna ser vi inte är görbart då den träningsutrustning som Joakim vill använda (löpband och spinningcyklar) är på ytor där många andra medlemmar rör
    sig. Medlemmar med allergi skulle då vara exkludera från dessa ytor. Enligt Astma- och allergiförbundet finns allergener kvar länge efter det att djuret är borta. Allergi mot pälsdjur är den vanligaste luftburna allergin. Vi ser att det blir särskilt problematiskt att ha pälsdjur i ytor där våra medlemmar tränar kondition såsom vid löpband och spinningcyklar.

  • Redogörelsen korrekt?

    Joakims redogörelse avviker från vår bild av det inträffade i följande delar:

    • Vi har inte påstått att vi skulle förlora stora mängder medlemmar.
    • Vi har inte påstått att alla blinda har ledsagning. Vi har upplyst om att alla medlemmar som har behov av det, är välkomna att ta med sig ledsagare utan kostnad.
  • Inställning till anmälan om diskriminering?

    Vår inställning är att vi visar på möjligheter som gör att Joakim kan träna och samtidigt tar hänsyn till andra medlemmars behov i en träningsmiljö. Med
    hänsyn tagen till många medlemmars olika särintressen så tycker vi att den möjlighet vi erbjuder (att ha ledarhunden i angränsande ytor) är en fungerande
    lösning.
    Vi utvecklar löpande vår anläggningsmiljö och gör i nuläget en inventering av tillgänglighet och användbarhet i våra miljöer för att därefter kartlägga åtgärder för ökad tillgänglighet på våra anläggningar samt ta fram en tillgänglighetsguide som kan vägleda personer med funktionshinder. Friskis&Svettis är en medlemsförening där varje enskild person väljer om de vill bli medlem och träna på våra anläggningar. Vår idé är att erbjuda lustfylld
    och lättillgänglig träning som tilltalar många människor. Vår utmaning är att tillse att vi motsvarar våra medlemmars olika behov och önskemål, även när dessa ibland krockar.

[tags]Hund, Hundar, Ledarhundar, Allergi, Astma- och Allergiförbundet, Synskadades Riksförbund, SRF, Diskrimineringsombudsmannen, Diskriminering, Friskis&Svettis[/tags]

En tid med Apple Watch

Bild: ett gäng olika modeller av Apple Watch

Rykten om en smart klocka från Apple har florerat några år nu och visst har tanken kittlat lite. I somras lanserades äntligen Apple Watch. Och som vanligt när Apple lanserar något, är det genomtänkt och väl fungerande och inget man slänger ut på marknaden bara för att vara först.

Jag hade inte tänkt köpa klockan men hade möjlighet att ”förtjäna” en. Den sitter nu på armen och första veckorna har känts helt OK. Ännu har jag inte ändrat uppfattningen om att jag inte riktigt vet vad jag ska ha den till. Men mina funderingar har främst med min synnedsättning att göra.

Tanken med en sådan här ”smart klocka” är att den ska vara ett komplement till ens smarta telefon. Utan telefonen har klockan inte speciellt många funktioner.

Just denna klocka har väldigt många funktioner och det har andra på nätet skrivit tillräckligt mycket om. Det som intresserade mig mest när klockan först presenterades, var om den skulle ha skärmläsaren VoiceOver i sig, precis som alla Apples övriga produkter. Jag kände mig helt övertygad om det och såg ingen anledning till varför den inte skulle ha det. Apple har tänkt helt rätt när det gäller tillgänglighet. Enligt min mening kostar tillgänglighet mycket pengar om man har det i enstaka produkter eller i anpassade produkter. Men gör man som Apple, att man har samma tillgänglighet i allt, oavsett om det är en telefon, surfplatta, klocka, iPod, smart TV-dosa eller dator, då kostar inte tillgänglighet många ören extra. Dessutom är jag säker på att målgruppen inte är så liten som de allra flesta tillverkare tycker sig ha identifierat.

Ändå är det just detta med tillgänglighet som gör att jag inte riktigt hittar något bra användningsområde för klockan efter ca 4 veckors användning. Det främsta problemet är att klockans syntetiska tal pratar rakt ut så att alla kan höra det och det är inte så diskret även om det inte är några hemligheter man håller på med. Klockan går att ansluta till ett trådlöst Bluetooth-headset, men då blir skärmläsningsprogrammet i klockan istället lite segare, antagligen på grund av den lilla fördröjningen i överföringen av ljudet.

Så jag märker att jag ändå tar upp telefonen med dess trådbundna headset när klockan plingar för ett SMS eller mail. Och enbart som notishjälpmedel tycker jag den är lite onödig för min egen del. Det går också avsevärt fortare för mig att slå upp en resa med lokaltrafiken eller läsa eller diktera ett SMS från telefonen jämfört med klockan.

Däremot har det varit en känsla som jag brukar försöka beskriva som ”makt och frihet” att få ha en helt vanlig, smart klocka på armen. Jag kan välja en produkt som alla andra och det fungerar som alla andra. Att känna tyngden av en helt normal, snygg klocka istället för de anpassade specialklockor med tal eller punktskrift vi med synnedsättning annars är hänvisade till. I det läger är jag hellre utan klocka. Att kunna ha ett armbadsur som plingar för att vakna eller när äggen är klara eller när mötet börjar har också känts väldigt praktiskt.

Likväl skiljs nu våra vägar åt. Jag tycker Apple som vanligt har gjort väldigt bra ifrån sig. Generellt kan man tycka att det är tråkigt att dessa klockor kan kosta mer än en telefon i samma genre. Men det är väl som allt annat en utveckling som säkert kommer ändra sig.

[tags]Apple, Apple Watch, Skärmläsare, VoiceOver, Tillgänglighet[/tags]

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del III

Förra veckan blev jag intervjuad av tidningen Mitt I med anledning av att jag och min ledarhund inte fick träna på Friskis&Svettis på Kungsholmen. Tidningen bevakar bland annat anmälningar som inkommer till Diskrimineringsombudsmannen – DO.

Artikeln kan man läsa här, men det är för mig inga större överraskningar. Ansvarig på Friskis&Svettis säger att många av deras medlemmar är allergiska. Jag tycker det är lite synd att frågan inte ställdes hur dom kan veta det? För dom register över medlemmarnas hälsotillstånd eller är det bara en personlig allmän bedömning grundad på oklara fakta? I en tidigare intervju med Synskadades Riksförbund hänvisade man istället till hundrädsla.

Jag vet att jag aldrig har chansen att vinna ett sådant här ärende hos Diskrimineringsombudsmannen. Det finns det inte lagligt stöd för. Men problematiken behöver komma in i statistiken och belysas.

En intressant fundering jag har med tanke på mina mångåriga erfarenheter som ledarhundsförare är hur det kan komma sig att just gymanläggningar verkar ha sådana stora mängder allergiker bland sina besökare? Svårigheterna med restauranger kan man förstå med tanke på dom tidigare stränga reglerna kring pälsdjur och matserveringar trots undantag för ledar- och servicehundar. Men just hälsoanläggningar verkar ha stora problem med sjuka besökare. Mycket större andel än själva vården där jag vistas flitigt periodvis utan minsta problem. Där är kunskapen så klart mycket större och kanske också ett mer äkta tänkande kring tillgänglighet för alla. Bland annat Friskis&Svettis har ju fina skrivningar kring detta men inte lika bra på att leva upp till dem.

Nu inväntar jag bara det förväntade avslaget från Diskrimineringsombudsmannen innan även denna historia läggs till handlingarna. Det jag ångrar under hela den här historien är att jag inte bad ansvarig på Friskis&Svettis tala om vilka anläggningar jag verkligen skulle vara välkommen till. Nu var det Kungsholmen som passade mig geografiskt bland annat. Dom borde kanske fixa en lista på vilka anläggningar besökarna inte är fullt lika allergiska. Farsta och Lindhagensgatan verkar besökas av friskare medlemmar. Intressant.

Som jag skrivit tidigare är jag förlorare hur jag än gör. Jag kommer behöva skaffa ett träningskort på en anläggning och då blir det Friskis&Svettis trots allt. Det kommer dock innebära att jag kan träna när jag har ledsagare och inte alltid när det passar mig. Men så är livet, fullt av inskränkningar på grund av världens bästa orienteringshjälpmedel, ledarhunden.

[tags]Friskis&Svettis, Träning, Hälsa, Motion[/tags]

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del II

För ungefär 2 veckor sedan skrev jag om att Friskis&Svettis Kungsholmen nekar mig och min ledarhund möjlighet att träna där. Man hänvisade till risken för allergi och hundrädsla i största allmänhet. Direkt efter Friskis&Svettis slutgiltiga besked en vecka senare, gjorde jag en anmälan hos Diskrimineringsombudsmannen – DO, dock utan förhoppning om att vinna utan mer för att få in problematiken i statistiken.

Några dagar efter gjorde Radio SRF ett inslag med mig om problemet och idag publicerades inslaget. Där kan man höra en intervju med ansvarig på Friskis&Svettis.

Det här är vardag för mig i samhället. Det är ett så vanligt inslag att jag oftast inte längre orkar utsätta mig för liknande situationer och än mindre göra något åt det. Jag är helt övertygad om att det är helt omöjligt att åstadkomma en förändring till det bättre utan en ordentlig lagförändring och att debatten om allergi och och tillgänglighet för alla kommer upp ordentligt. Astma- och Allergiförbundet har ett långt försprång. Alla tror sig veta att min närvaro kan kosta någon livet och det vill så klart ingen riskera. Förbundet har varit otroligt duktiga i sin marknadsföring och ledarhunds-Sverige har varit otroligt dåliga i kombination att vi är helt utan lagligt stöd.

Men även om det tillkom en tydlig lag som förbjuder diskriminering även av oss ledarhundsförare, tror jag det är en lång väg kvar tills kunskapen och sättet att tänka når ut i receptionen i ett gym eller personalen på en restaurang.

Den diskussion som uppstod på Facebook efter det som inträffade mig, visar tydligt att en del anser att majoriteten går före. Och ska man tro Friskis&Svettis är andelen befolkning som blir så sjuk av en hund så stor att risken är trolig att jag möter någon vid varje besök. Då är det ´tydligen rimligt att jag utestängs från allt detta. Vad ger en allergiker annars per automatik den självklara rätten att ha tillträde exempelvis till Friskis&Svettis och vad ger mig per samma automatik förhinder?

Lyssna på inslaget nedan. Reporter är Joachim Kåhlman för Radio SRF.

Datahelg för synskadade barn och ungdomar i Norrköping

I helgen har Synskadades Riksförbund haft en datahelg för synskadade barn och ungdomar på Marieborgs folkhögskola i Norrköping. Jag var inbjuden för att prata om tillgänglighet och blogg. Det kändes först som ett ganska svårt ämne att prata om inför barn i åldrarna 10–14 år och jag tyckte det var jobbigt innan att veta hur jag skulle lägga upp det. Icke desto mindre är det ett viktigt ämne då det är i den åldern man börjar utforska internet. Som min egen 10-åring som redan har egen Youtube-kanal.

Det blev ett av dom roligare passen jag haft i ämnet helt klart. Det visade sig inte vara det minsta svårt. Några av dom hade redan eller var sugna på att börja blogga och Youtuba. Det blev en diskussion snarare än en föreläsning där vi pratade om vad man bör tänka på när man börjar ge sig ut på internet. Givetvis det självklara med att inte lägga ut information och bilder om sig själv i ett tidigt skede och att man aldrig vet vem man har på andra sidan i en chat, spel eller en läsare. Vi pratade om vad man kan och inte kan skriva, vilka reaktioner man kan få och vi stannade en stund vid hatkommentarer och hur man kan hantera det. Många av dom var väl insatta och hade mycket bra tankar och värderingar som gjorde mig alldeles glad.

Mina tips var att ta hjälp av en vuxen när man lägger ut och i händelse av att hatkommentarer börjar ramla in. Att tänka på att inte ta det personligt vilket inte är så lätt.

Någon av ungdomarna ville börja lägga ut saker på Youtube men hade osäkra föräldrar och då blev mitt tips att göra premiär med någon förälder, till exempel att baka tillsammans eller vad man nu gillar så även föräldrarna får en förståelse för vad det innebär vilket långt ifrån alla har.

Vidare pratade vi om politiska, religiösa åsikter i bloggar, om att lägga ut bilder på sig själv eller andra eller att skriva allt för öppenhjärtigt och personligt om sex.

Det var som sagt ett otroligt inspirerande pass och tiden flög fram. Det kändes väldigt viktigt just med den målgruppen och dom var väldigt intresserade.

Så det som började med en orolig känsla typ ”hur fan ska jag lösa det här?” slutade med en riktigt glad känsla i kroppen och ett tema jag inte skulle tveka inför igen.

På väg hem genom Norrköpings gator kunde jag inte låta bli att gå förbi Broadway Konditori & Kafé där gruppen Eldkvarn en gång blev till. Bilden visar mig utanför entrén.

[tags]SRF, Synskadades Riksförbund, Barn, Ungdomar, Blogg, Youtube, Internet[/tags]

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare

Bild: Joakim Nömell och ledarhunden Flinga vid restaurangbord

Nu har det hänt igen, en situation där mitt liv och det jag vill göra begränsas på grund av okunskap, rädsla och ovilja. Friskis & Svettis Kungsholmen låter mig inte träna på deras anläggning på grund av min ledarhund.

När min arbetsplats flyttade in till Kungsholmen i februari i år blev det nödvändigt att hitta en ny lösning för höstens och vinterns träning. Knappt 100 meter från vår entré ligger Friskis&Svettis Kungsholmen. Jag hade hört gott om deras anläggning i Farsta där flera med synnedsättning och ledarhundar går och tränar. Så när deras personal besökte min arbetsplats för några veckor sedan och delade ut gratis prova på-kort bestämde jag mig.

Jag gick dit med några kollegor och vi löste in våra prova på-kort för 14 dagar. Hunden låg vid min sida och ingen sa något, det kändes lovande. När allt var ifyllt och klart, frågade jag om det var OK att även här träna med min ledarhund. Personalen blev väldigt osäker. Jo man visste att ledarhundar hade rätt att följa med sina förare överallt, men hur var det nu med allergiker? Man fick alltid klagomål när något inträffade och nu befarade man att 20 personer skulle stå i receptionen och protestera på grund av min ledarhund.

Vi fick ändå lov att gå in och titta på anläggningen. Jag som bara tänkt nyttja löpband och spinninggrupper skulle nyttja en begränsad del av anläggningen. Jag skulle inte behöva nyttja omklädningsrum och duschar då min arbetsplats låg så nära och jag ändå föredrar att klä om och duscha på annan plats, men av helt andra skäl än hunden. I avdelningen där löpbanden stod var det stort och luftigt. Kanske 10 löpband på rad och en perfekt plats för hunden invid det bortre löpbandet. Väl tillbaka i receptionen bekräftade man att just den platsen hade man i så fall tänkt sig som en lämplig plats men man måste kolla först.

Jag hade ändå en ganska bra känsla när jag gick därifrån. Men ganska omgående ringer telefonen från en på Stockholmsföreningens kansli som börjar argumentera för varför jag inte kan ta med min ledarhund. Det är så många som är allergiska och man kunde inte riskera att förlora alla kunder på grund av en besökares behov. Man menade att jag väl kunde använda ledsagare för det hade ju alla blinda.

En stor trötthet spreds i kroppen. Nej, alla blinda har inte ledsagning. Har man ledsagning är det på bestämda och förbokade tider och det begränsar min frihet att träna när och var jag vill. Nej, en väldigt, väldigt liten del av svenska befolkningen är så allergisk att man inte kan vistas i samma lokal som en hund som ligger stilla,. Om ens någon enda. Det rör sig i princip alltid om kontaktallergi, dvs att man inte kan röra hunden och just det vill jag ju inte heller. Och dessa väldigt allergiska människor har i så fall problem med pälsdjursämnen i folks kläder på tunnelbanan och gymmet, förmodligen stora problem med damm och parfymer. Även om man rekommenderar att inte använda så starka dofter på gymmen så är det ingen som blir portad på grund av en parfymerad duschkräm. Visst, gymmet kändes ganska rent men knappast allergisannerat för dammallergiker.

Jag talade om att jag använder min ledarhund obehindrat på olika sjukhus, vårdcentraler, tandläkare, kollektivtrafik och fjärrresande, min hund går med mig på hembesök hos klienter, möten på arbetsplatser etc etc. Hur kan det komma sig att just besökare på träningsanläggningar är så oerhört allergiska? Träningsanläggningar och restauranger verkar vara det vi ledarhundsförare slåss mest emot och det är en intressant iakttagelse.

Kanslisten bad att få återkomma vilket hon gjorde igår. Hon började rada upp allt hon gjort sedan vi hördes senast för snart en vecka sedan och då visste jag redan hur det skulle låta. Man hade läst på Astma- och Allergiförbundets hemsida och pratat med någon arbetsmiljöenhet och tyvärr var beslutet fattat att jag inte kunde träna med min hund på deras anläggning. Det fanns heller på nämnda anläggning inte något utrymme där hunden kunde vara under tiden jag tränar så som man löst det i Farsta där hundarna får vara i ett personalutrymme under tiden. För just på Kungsholmen fanns en anställd som absolut inte ville ”umgås med hundar”.

Sedan blev det mer absurt. Jag erbjöds att kanslisten kollade möjligheterna på anläggningen på Lindhagensgatan. Jag meddelade att jag själv ville välja vart jag skulle träna och hela vitsen med anläggningen på Kungsholmen / Sant Eriksgatan var just att jag hittade dit och att det låg nära mitt jobb.

Men för resonemangets skull frågade jag; ”vad händer om ni anställer en personal på Lindhagensgatan som absolut inte heller vill umgås med hundar? Får jag sluta träna där då?” Nej, meddelade kanslisten. Då talar vi om för den arbetssökande att just den anläggningen inte är något bra val eftersom där tränar en ledarhundsförare.

Man menar alltså helt plötsligt att där finns inga allergiska besökare och ingen allergisk personal och om någon arbetssökande är allergisk kommer man neka den personen fast arbete på grund av en kund som tränar på årskort. Hur går det ihop?

Vår diskussion strandade där. Eftersom kanslisten enbart läst motpartens åsikter som av en händelse, tipsade jag om den forskare som skrivit en text för ledarhundsförares räkning på ledarhund.nu.

Vänder man på det; ”du kan tyvärr inte träna eller äta här, eller gå den här högskoleutbildningen på grund av din allergi. Vi har en ledarhundsförare, eller det kan hända att en ledarhundsförare kommer hit. Då kan vi inte garantera din säkerhet”. Det är så orimligt att man bara ler åt en sådan formulering. Men det omvända är helt OK.

En anmälan om diskriminering har upprättats os Diskrimineringsombudsmannen. Dessvärre har ledarhundsförare ingen chans att vinna sådana tvister. I den nuvarande tillgänglighetslagstiftningen förbjuds förvisso diskriminering. Men på grund av juridiska teknikaliteter är det inte mig Friskis&Svettis i det här fallet diskriminerar. Jag är själv som person väldigt välkommen, men min hund är det inte. Att det sedan innebär otillgänglighet i samhället för mig är en bieffekt av det. Men det är bra att det kommer in i statistiken och kanske utgör underlag för framtida lagstiftning.

[tags]Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, Tillgänglighet, Allergi, Allergier, Funktionsnedsättning[/tags]

Så långsamt att bygga upp, så fort att rasera… del II

I januari i år skrev jag om en incident med en färdtjänstchaufför som trots tillsägelser inte kunde respektera mitt beslut att inte mata min ledarhund med godis. När han ändå matade henne i smyg i tron att jag på grund av min synnedsättning inte skulle märka det, tyckte jag det gått för långt och anmälde chauffören för Färdtjänsten.

Det märkliga var att jag efter anmälan och efter att Färdtjänstens kundtjänst svarat att dom tagit emot anmälan och skulle vidarebefordra den till taxibolaget, kände mig nervös över att behöva åka med samma chaufför igen. Jag undrade vad han i så fall skulle säga. Det skulle aldrig råda några tveksamheter om att det var jag som anmält.

Så för en kort tid sedan hände det. Jag märkte direkt på hunden när chauffören kom ut för att öppna bagageluckan. Min hund som aldrig bryr sig om chaufförerna, började hoppa efter honom och löd mig inte direkt när hon skulle hoppa in. Och istället för att sätta sig längs in i hörnet som vanligt, gick hon fram till kanten för att nosa efter honom. Jag fick faktiskt säga åt henne på skarpen för att hon skulle sätta sig ner. Jag märkte det också på flera sätt att det var den chauffören. Ett väldigt tyst ”hej” och faktiskt också på parfymen.

Väl i bilen sades inget mer än det absolut nödvändiga. Det passade mig förvisso perfekt som helst vill vara ifred med min bok, nyheter eller musik i baksätet.

Jag som varit nervös för det här tillfället, blev snarare full i skratt och helt till freds med att det inte var jag som hade problem utan han. De få fraser som utväxlades, bekräftade destinationsadressen och bekräftande av framkomsten gjorde han med kraftigt förställd röst, antagligen för att jag inte skulle känna igen honom. Någon som utnyttjar någons synnedsättning och sedan försöker förställa sig med rösten, det är bara för svårt att ta på allvar.

Ändå tvivlar jag på att budskapet gått fram och att han lärt sig något eller förstått varför. Jag har försökt i alla fall, men det är inte min uppgift att utbilda taxichaufförer och jag väljer att lägga min energi på viktigare saker.

[tags]Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, Synnedsättning, Synskadade, Taxi, Färdtjänst[/tags]

Lunch på Sixten och Frans

Bild: Joakim Nömell och ledarhunden Flinga vid restaurangbord

Bild: Restaurangentré Sixten och Frans

Bild: Sixten och Frans flagga

Igår när vi var ute för att äta lunch gick det inte så bra. Idag gick vi runt hörnet till Sixten och Frans på Fridhemsgatan 43 på Kungsholmen. Eftersom personalen redan välkomnade mig och min ledarhund in redan igår, fanns ingen oro i magtrakten. Vi bara gick in så självklart som det borde vara.

Det första som möter oss är en annan hund vars husse eller matte sitter där och äter. Jag funderar lite över hur reglerna för vanliga sällskapshundar ser ut på lunchrestauranger när ledarhundar är undantagna från förbudet att ha djur i serveringslokaler. Men det bekymrar mig inte så mycket men får mig att fundera lite senare.

Vi går och beställer och betalar och får hjälp att hitta ett bord med bra utrymme för hunden. Stället är lite surrigt med bakgrund av musik men det känns ändå mycket trevligt och maten smakar verkligen perfekt. Jag undrar varför vi inte gick in här igår och besparade mig obehaget.

När vi äter klart och måste skynda lite på väg tillbaka till jobbet erbjuder personalen kaffe i take away-mugg när vi inte hinner dricka det på plats, ”kaffe ingår”. :) Jag kan inte låta bli att fråga om ställets hundvänlighet och att man tillåter privata hundar också. Killen berättar att man haft lite problem med småhundar som kissat på mattor men att man ju också kan sitta där det inte finns några mattor.

När jag kommer ut på gatan känner jag att jag borde sagt något om att sådant gör inte väluppfostrade hundar och definitivt inte tjänstehundar. Förresten kan man undra vilka hundar som över huvud taget kissar inne på mattor om dom inte är valpar som inte hunnit bli rumsrena.

Det blev en bra avslutning på veckan. Det kommer inte gå att äta ute varje dag, men när jag ska ut igen så blir det hit. Och då kommer det bli som det alltid blir. Man går dit man vet man är välkommen för man orkar inte ta konflikterna. Diskrimineringsombudsmannen får då inte in speciellt många anmälningar och den statistiken visar att problemet med ledarhundar och tillgänglighet bland annat på restauranger inte är så stort. Men jag kommer inte förgöra mig själv som person bara för att bidra till den statistiken och förändringen. I alla fall inte ensam, en ganska lönlös strid utan det minsta stöd från Ledarhundsverksamheten hos Synskadades Riksförbund. Där håller man låg profil och talar hellre i Astma- och Allergiförbundets än sina ledarhundsförares behov som man borde intressera sig för i första hand.

Se ledarhundar i arbete:

Ledarhunden teodor i hinderbana:

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen, DO, Handikappombudsmannen, HO, Independent Living[/tags]