Jag köpte mina första Garmin Vector-pedaler i november förra året och i januari skaffade jag ytterligare en en uppsättning till mina piloter. Det har funkat bra och jag har varit nöjd. Det har tagit lite tid att lära sig tolka värden och det blev en oerhört tydlig indikator på utveckling.
Igår när jag skulle göra rent pedalerna efter en tur på dammiga och blöta landsvägar märker jag att spindeln, eller själva axeln som går in i pedalen är lös och glappar på ena av piloternas pedaler. När jag känner efter är det ungefär samma på alla pedaler med lite olika mycket glapp. Det bekymrade mig lite och kändes inte rätt.
När jag kom upp och satte mig för att surfa lite kring fenomenet var det inte svårt att hitta fler som upplevt samma problem i Garmins Forum. Där hittar jag en tråd startad i januari 2014 som fortfarande lever och har uppnått 151 kommentarer. Där beskriver man just detta, att pedalaxeln är lös och glappar lite in i pedalen.
Efter att ha skummat igenom tråden förstår jag att Garmin självklart ser detta som ett fabriksfel och man har också gjort en materialförändring i nyare versioner av produkten vilket man hoppas ska lösa problemet framöver.
Jag ringer därför Garmins svenska support för att göra reklamationsärenden på båda mina pedaler. Tyvärr är min erfarenhet av den svenska supporten inte så god. De gånger jag försökt få svar har kunskapen kanske inte varit på topp och de två gånger jag ringt för att fråga specifikt om Garmin Vector så har man knappt hört talas om eller sett produkten. Man har hänvisat till återförsäljarna som sagts ha all kunskap.
Det var lite strul med att få in båda enheterna som två ärenden. Supportpersonalen förstod inte riktigt att en enhet består av två pedaler och man matade in ena enhetens serienummer i båda reklamationsärendena till en början.
Till slut blev det rätt några minuter innan supporten stängde för dagen och jag fick mina frakthandlingar och servicenummer. Man kunde inte alls svara på hur servicen gick till, om enheterna skulle bytas ut eller lagas och inte heller om hur lång tid servicen skulle ta. Till slut lyckades jag få veta att enheterna servas och kontrolleras i Danmark då jag blev lite fundersam över att det stod Garmin Sverige som mottagare av mina enheter, dom som inte hade en aning om vad jag pratade om när jag gav felbeskrivningen.
Till deras försvar kanske man ska säga att Garmin Vector verkar vara ganska ovanligt i Sverige än så länge och att man sålt väldigt få enheter. Men lite påläst på egna produkter skulle jag nog önska att man var. Det känns helt enkelt inte helt tryggt att lägga så dyra grejer i ett vanligt vadderat kuvert. Man får inte ens sända enheterna i sina originalkartonger för då får man inte tillbaka förpackningen.
Nu skickar jag först den ena enheten som det är mest fel på och behåller den andra uppsättningen pedaler tills den första återvänder. Jag har cyklingar varje helg framöver och vill gärna kunna mäta åtminstone min egen effekt under tiden och när dom första pedalerna återvänder och om allt går bra, skickar jag nästa uppsättning på service.
Jag hoppas att servicen sker snabbt och lite mer professionellt än det känts hittills och att jag ska känna mig fortsatt lika nöjd som hittills. Att piloterna får leva utan effektmätning vid något eller några tillfällen får vi överleva. :)
Då ska jag tydligen delta i mitt första duathlon någonsin. Det blir ett klubbmästerskap i klubben SMACK där jag är medlem. Klubbmästerskapet går 1/5.
Jag har aldrig direkt lockats av triathlon. När min kompis sagt att ”ska vi inte göra en klassiker?” så har jag känt att det inte alls lockar. Främst beror det på att jag är en förhållandevis dålig simmare, behärskar bara bröstsim och inte speciellt effektivt.
Jag har aldrig tänkt tanken kring duathlon, men det ligger inte så långt borta som triathlon. Faktum är att jag gillar att träna i duathlonstil när jag tränar inomhus hemma mest för att få omväxling. Jag springer gärna en mil på löpbandet och hoppar sen upp på cykeln ytterligare en timme. Det ger en lång träning som blir ganska varierande trots att det sker inomhus.
Under helgens Nordic Classic Weekend frågade min pilot som själv är duathlet, om vi inte skulle testa att köra ett klubbmästerskap som går om två veckor. Jag var först väldigt tveksam, men efter en stunds kort analys av varför jag tvekade, handlade det främst om min beryktade komfortzon. Jag kände mig självklart osäker på om jag skulle klara det, om vi som aldrig sprungit ihop skulle klara det, om stigarna vi skulle springa på var tillräckligt bra för att springa på med ledsagare och så vidare. Allt kokade som vanligt ihop till det vanliga man måste fråga sig; ”vad är det värsta som kan hända?” Det värsta som kan hända är att jag inte orkar genom alla grenar, att jag orkar men får en dålig tid som jag inte kommer vara nöjd med eller i värsta fall, att man ramlar och får ett skrapsår eller två för att underlaget och terrängen är fel.
Den som känner mig kanske tycker att sådana dubier är fåniga efter allt jag gått igenom, men jag har samma tvivel och rädslor som före mitt äventyr i Mot Alla Odds, det är bara det att jag lärt mig genomskåda mig själv.
Jag har förvisso inte tränat för ett duathlon på riktigt. Jag har aldrig sprungit, cyklat och sprungit på riktigt utomhus och vet inte hur det kan kännas. Nu är det fråga om rätt korta distanser, 5km löpning, 20km cykling och avslutas med 2,5km löpning. Min pilot klarade detta på 1:10 förra året och det låter åtminstone något sånär rimligt.
Den enda verkliga fundering jag nu har kvar är att det dagen efter, lördagen 2/5 går ett tempolopp som en del i paracykel cup 2015. Ett tempolopp på 30km. Två hårda grejer dagen efter varandra kanske jag inte varit förberedd på men har nu beslutat att det får jag se till att bli och lära mig.
Så summan blir nu en anmälan till klubbmästerskap. Dock avstod jag SM-distanserna som skulle varit de dubbla. Mitt första duathlon kanske jag ska börja med på rätt nivå för att se hur det går och sedan kanske utöka. Och det är bra träning inför kommande utmaningar. Framför allt kan jag ju känna lite sorg och frustration över att inte kunna göra sånt här själv och att inte andra vill göra det med mig. När någon då entusiastiskt erbjuder sig bör man tacka ja bara därför. Så det gör jag nu med glädje, eller snarare skräckblandad förtjustning. :)
Nu är det klart att vi även i år deltar i ”Nordic Classic Weekend 2015” som består av grenarna Classic Running och Classic Biking som äger rum helgen den 18/4/2015. Just nu verkar det som om vi blir 7 deltagare som närvarar och 6 ska delta i löpningen, men det är ännu inte riktigt klart vilken gren jag ska delta i. Planen var att cykla den långa distansen på 18 mil, men jag verkar inte få tag i någon pilot till detta evenemang och då blir det löpning istället.
Nu är det inte så många veckor kvar och jag ser fram emot detta otroligt mycket.
[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Löpning, SVT, Mot Alla Odds, Träning, Gotland[/tags]
Ikväll offentliggör vi en ny utmaning – Sverigetempot Ultra 2015!
Planeringen har pågått en längre tid och nu presenterar jag min nästa utmaning. Den 20.e juli sommaren 2015 kommer jag och två vänner cykla sträckan för Sverigetempot som går från Riksgränsen vid svensk/norska gränsen längst upp i nordväst till Smygehuk i söder. En sträcka på 2100km. Den här sträckan körs vart annat år och då har man ca 170 timmar på sig att avverka den. Nu ska vi försöka köra den på under 96 timmar – 4 dygn.
Idén att köra Sverigetempot uppstod förra sommaren då 2014 års upplaga gick. Jag och min vän och pilot Thomas Egrelius lockades både av denna utmaning och två killar som kallade sig Barder Bikers som sommaren 2013 cyklade från riksgränsen till Stockholm. Cykel är något jag älskar, det har nog inte undgått mina läsare och inte heller att utmaningar små som stora, lockar mig.
Efter mitt äventyr i Mot Alla Odds vaknade hungern allt för snart igen och lusten att fortsätta pressa gränser, både fysiska och mentala.
Men nästa upplaga av Sverigetempot skulle inte gå förrän 2016 och det kändes alldeles för lång tid att vänta.
Peter Tonér från Köping är en erfaren långdistanscyklist, eller RandonneW som det kallas för på cykelspråk. Randonne är en form av organiserad långtur på cykel, där målet är att cykla en förutbestämd sträcka inom en viss tidsgräns. Varje cyklist ansvarar för sig, men det är fullt tillåtet och vanligt att göra sällskap med andra deltagare. I likhet med långfärdscykling sätter randonne vikt vid att klara sig på egen hand (utan följebilar etc.), och fokus är mer på att klara en distans än att komma först – alla som kommer i mål inom utsatt tid är lika goda vinnare.
Det var Peter som först kom med idén att cykla sträckan för Sverigetempot, från Riksgränsen till Smygehuk, 2100km i så kallad ultrastil. Varför han just föreslog 96 timmar, vilket blir 4 dygn vet jag inte. Men det lät fasligt tufft och på gränsen till det omöjliga och just därför sa jag direkt ja. :)
Vi kommer vara tre deltagare, ett tandemteam och en singelcyklist. Starten är bestämd till måndagen den 20:e juli 2015 någon gång mellan kl08 och kl10 beroende på om och vilken medial och allmän uppmärksamhet vi kan uppnå på platsen. Därefter består utmaningen att cykla 210 mil på mindre än 4 dygn, ju mindre desto bättre. För att klara det precis krävs en genomsnittsfart på 30km/h för att kunna cykla 50 mil per dygn i 20 timmar. För att pressa den utsatta tiden måste vi cykla fortare eller fler timmar. det blir minimal vila och korta pauser för att sträcka på ben och äta. Den mesta maten och drycken ska försöka intas i farten.
Vi kommer ha en egen följebil som kör tätt bakom oss hela distansen. Följebilen kommer sköta trafiksäkerheten och förse oss med energi och dryck samt dokumentera i realtid. Min förhoppning är att följebilen ska kunna ha kontakt med intresserade medier för att kunna möta upp oss längs vägen.
Denna utmaning kommer kombineras med min pågående insamling till Barncancerfonden och vi hoppas kunna dra in riktigt mycket pengar till ett fantastiskt ändamål.
Planeringen har börjat och uppladdningen har också börjat. Följ gärna vårt äventyr här i bloggen under kategorin stultra2015 eller på vår Facebooksida Sverigetempot Ultra 2015. En egen blogg och hemsida kommer också inom kort att publiceras med fortlöpande planering, uppladdning och detaljer. Vi söker även sponsorer för detta och vill du eller ditt företag vara med, kontakta oss gärna på info@stultra2015.se.
Vi följer samma rutt från Riksgränsen till Smygehuk som 2014 års Sverigetempot. Kontrollerna kommer vi inte att använda oss av. Däremot kommer vi verifiera vår faktiska färdväg via GPS-spårning hela sträckan. Förhoppningsvis kommer vi även kunna erbjuda livetracking så ni kan följa oss hela vägen.
Ikväll var det premiär för klubben SMACKs serie träningstävlingar. Det hade helt säkert kunnat vara sämre, men dom tappra cyklister som kom till start gjorde det av kärlek till cykelsporten och inte till aprilvädret. ;)
Det var inte bara premiär för träningsserien. Även jag och min pilot Martin hade vår premiär utomhus idag och det var riktigt roligt. När vi kom till start hade vi gott om tid att byta om, lasta ur cykel och anmäla mig innan det blev en ca 20 minuter lång uppvärmning i lugnt tempo med några få ryck för att få igång pulsen ordentligt. Det hade haglat ordentligt på väg upp men under uppvärmningen var det torrt och inte så farligt kallt. Temperaturen låg runt +2° men ingen vind så det kändes ganska skönt bara man rörde på sig. Efter uppvärmningen rullade vi fram till starten och vi körde som nummer 4 så vi var tidigt iväg.
Den här gången blev vi erbjudna en ”riktig” tävlingsstart. Det har jag aldrig varit med om tidigare då funktionärerna inte vågat hålla i ett tandemteam. Tävlingsstart går till så att cyklisten sitter iklickad i sina pedaler och en funktionär står bakom och håller i. När det är dags för start är det bara att börja trampa och man slipper allt pyssel med att klicka i fötterna och förlora dyrbara sekunder på det. Jag hörde av mig till klubben för någon vecka sedan för att jag ville att dom skulle prova detta sätt att starta med oss eftersom vi är två som ska klicka i och under stress kan det ta sin tid. Jag börjar vänja mig vid Garmins Vector-pedaler som använder Look Keo-klossar, men min pilot Martin är fortfarande mer van vid SPD och det samma gäller nog mina övriga piloter. Klubben meddelade hur som helst att man normalt inte erbjuder någon cyklist tävlingsstart och att det är upp till funktionärerna på plats. Jag tycker mig ha noterat att man erbjuder tävlingsstart rätt ofta och jag ville helt enkelt testa.
idag hann jag inte ens fråga funktionären vid start, utan han erbjöd sig. Det visade sig fungera precis hur bra som helst. Har man balansen är vi inte tyngre än någon annan cyklist kan jag tänka mig. Nu klantade vi oss lite i alla fall genom att ha en alldeles för tung växel i vid start så den blev inte så flygande som jag hade hoppats :) Men det är mycket att tänka på och lite nerver även inför träningstävlingar. Det pipande startsystemet var 20:e sekund gör att adrenalinet pumpar i kroppen av bara ljudet. :)
Dagens sträcka var 12km men ganska kuperad bana upp över en ås till vändning och sedan tillbaka. Backarna var inte så totalt mördande sådär så hastigheten sjönk för mycket men eftersom tävlingsnerverna gjorde att pulsen skenade redan efter första rakan så blev det tungt. :)
Dessutom kom regnet och haglet efter en kort stund. Vinden friskade i och det var motvind. Jag kände regnet piska och hur jag blev blötare och blötare om fötter och ben samt över ryggen, men någon direkt kyla kände jag inte av. Delvis får jag ganska bra skydd bakom min pilot när jag går ner i bocken på styret och piloten slipper i gengäld sprutet över ryggen från bakhjulet.
Jag tror att den här banan egentligen är ganska rolig på grund av sina kurvor och backar upp och ner med lagom lutning. Vädret gjorde nog också sitt till och gjorde att kroppen kanske inte riktigt svarade helt. Jag glömde min pulsmätare hemma så jag har inte exakt koll på hur det såg ut men den var premiärhög i alla fall. :)
Kraft
Under cyklingen kände jag att jag inte fick till det fullt ut med kraft och kraftfördelningen. Jag kände tydligt hur det brast i tekniken och hur oförmögen jag var att rätta till det. När jag nu direkt efter kan analysera datat så syns även detta tydligt som en försämring på dom flesta punkter om jag jämför med mina pass på trainer och dom 3 längre distanspass på landsväg jag hunnit med hittills i år. Varför det är så tål att fundera på.
236 watt Medelkraft
650 watt Maxkraft
49% vänster/51% höger Balans vänster/höger
75% vänster/76% höger Rundtrampseffektivitet vänster/höger
21% vänster/22% höger Pedaljämnhet vänster/höger
248 watt NP (Normalized Power)
Det ökar ständigt vad gäller medel-, maxkraft och normalized power men både pedaljämnhet på straxt över 20% där jag normalt sett jobbat upp mig över 26% och rundtrampseffektivitet där jag brukar ligga runt 90% var den här gången nere på runt 75%.
Cyklingsdynamik
Garmin Vector Cycling Dynamics är en rad relativt nya värden som jag uppskattar allt mer och redan skulle ha svårt att leva utan. Här ser man tydligt hur effektiv man är, precis som med pedaljämnhet och rundtrampseffektivitet ovan. Här visas hur stor del av pedalvarvet där jag genererar positiv kraft och även här ser jag sänkta värden idag. På trainer och landsväg har jag ökat den delen av varvet men idag sjönk det till värden till och med under mina första pass med Vector i slutet av 2014.
14 ° – 233 ° V kraftfas
18 ° – 231 ° H kraftfas
219 ° V kraftfas, båglängd
212 ° H kraftfas, båglängd
Här tror jag att jag tappat runt 20 °.
75 ° – 118 ° V toppkraftfas
82 ° – 121 ° H toppkraftfas
44 ° V toppkraftfas, båglängd
39 ° H toppkraftfas, båglängd
Även den del där jag genererar mest kraft sjunker så klart till en följd av andra värden. Jag ser ingen katastrof i det här. Vädret och kylan gjorde självklart sitt till, men mer handlar det helt klart om tävlingsnerver. Jag har tekniken när jag i ”lugn och ro” sitter och trampar på en trainer. Det är givetvis tungt som döden även då, men det finns inga andra cyklister att jaga, inga att hålla undan ifrån och inte ytterligare ett tandemteam jag för allt i världen inte vill få stryk av. Rena tävlingsnerver alltså. :) Även det är en träningssak och jag får försöka se dom här träningsserierna just som en träning. Att den mentala delen spelar minst lika stor roll som den fysiska är självklart.
Sedan är det också ett faktum att jag tycker disciplinen tempo är en svår gren. Jag har alltid tränat och i min ungdom tävlat i långdistans. Jag sög på korta distanser som 60 meter. Jag kände då som nu att jag inte ens hann få igång kroppen innan det var över och precis så är det nu också. På vägen tillbaka efter vändningen började blodet rinna och hjärtat pumpa jämnt och andningen slutade vara näst intill okontrollerad. Därför gillar jag långa distanser bättre där man kan ligga och mala på och kroppen känns nästan bättre för varje timme som går.
Så det blir till att köra mera intervaller i träningen eftersom det i princip bara är tempo och några nya GP-lopp som kommer gälla framöver.
Nu ska jag hem och tvätta och torka kläder och försöka tina upp kroppen igen.
Idag har Patrick anmält sig själv och mig till Velothon Stockholm 2015 som går den 13:e september.
Loppet är en del av UCI:s Velothon Majors med åtta cykelrace runt om i världen. Det är en proffs- och motionstävling i ett och en helg fullspäckad med cykling. Du kan välja mellan två olika distanser – 60 eller 150 kilometer.
Förra året gick Gran Fondo Stockholm som jag dessvärre missade på grund av ett brutet nyckelben efter en vurpa. I år uteblir Gran Fondo Stockholm till förmån för detta nya lopp.
Det finns för- och nackdelar med allt. Förra året blev det strul med bansträckningen för arrangören av Gran Fondo och man tvingades göra en bana på två varv för den långa distansen vilket skulle gjort mig besviken. Banan för detta nya lopp sträcker sig tyvärr ner i mina hemtrakter så det kommer nog inte bli så mycket nya vägar för min del, men allt verkar bli ett och samma varv och man slipper den mentala dippen att ge sig ut på varv två.
Men ännu är inga detaljer klara egentligen vad gäller någonting alls. Platsen för start och mål är okänd och den exakta bansträckningen är i skrivandets stund oklar. Bara att den kommer gå från centrala Stockholm ner över Södertörn och Nynäshamn samt att man ska ha så många sträckor som möjligt bilfria. Det tror jag blir svårt, men det finns gott om fina vägar som inte är så hårt trafikerade.
Det blir förmodligen jag och Patrick som cyklar tillsammans. I loppets regler står att tandemcyklar inte är tillåtna, men jag har fått skriftligt besked om att paracyklister som kör tandem är välkomna. Jag kanske inte riktigt kan förstå varför man gör så, men så länge man inte utestänger oss som måste köra tandem är det åtminstone okej.
Synd bara att det är lång tid kvar att vänta. Men det blir mycket cykling före det.
[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Motionslopp, Cykellopp, Motion, Tävling, Velothon Stockholm, Velothon Majors, Stockholm, Nynäshamn[/tags]
Det här med segment i cykel- och löpningssammanhang är inget nytt för dom flesta lite mer entusiastiska träningsgalning. Ett segment är en bestämd sträcka, det kan vara en lång raksträcka, en tuff uppförsbacke eller en slingrig och kurvig väg. Alla som springer eller cyklar längs denna sträcka tävlar automatiskt mot varandra utan att någonsin behöva mötas eller känna till varandra. Det finns en mängd träningstjänster på nätet och det krävs förstås att man har samma tjänst för att kunna tävla mot varandra.
Varje gång man sprungit eller cyklat en sträcka och laddar upp sin aktivitet till sin träningstjänst, registreras automatiskt om man passerat något segment som man själv eller någon annan skapat och placeras då automatiskt på topplistan efter prestation.
Inte heller för mig är segment särskilt nytt. Vännerna och träningskompisarna Patrick och Egge har använt detta ganska länge, framför allt på sin väg till och från jobbet där de tävlat mot sig själva, varandra och alla andra med samma träningstjänst. Exempelvis uppför Västerbron både norrgående och södergående riktning.
Men kompisarna har använt tjänsten Strava som är en tjänst som inte är speciellt tillgänglig för mig varken app för smartphone eller websideversionen. Jag är registrerad där och mina aktiviteter överförs automatiskt dit men jag har inte kunnat njuta av resultatet där.
För något år sedan lanserade även Garmin möjligheten att skapa segment och då började min nyfikenhet och tävlingsinstinkt vakna. ;) Men det är först nu efter att Garmin ändrat om sin websida som jag på allvar börjar kunna använda det.
Den senaste veckan har jag därför plågat stackars Egge med att skapa segment där det saknats. Just att skapa dom kräver att man klickar i en karta och det kan jag naturligtvis inte göra. Men han och även en kollega på jobbet har haft ett fantastiskt tålamod med att hjälpa mig igång med detta. När segmenten väl finns på plats har jag inga problem att se resultatet.
Nu har jag ett tiotal sparade i mitt närområde där jag oftast cyklar och på något enstaka segment ligger jag ganska bra till, men på dom flesta topplistor behöver jag klättra helt klart och det är just detta som är oerhört inspirerande. Nu kommer det börja rycka i benen varje gång vi närmar oss en sådan sträcka och i början av segmentet piper min cykeldator för att visa att det är dags att börja köra hårt. I slutet av segmentet får jag ett glatt, eller oftare ett sorgset pip om att jag inte lyckades slå segmentsledaren, någon av mina vänner eller mitt eget personbästa. Vilket av dessa tre man väljer att tävla emot är en inställningsfråga i cykeldatorn. Just det där ”sorgsna” pipet gör att man kommer köra ännu hårdare nästa gång.
På min favoritsträcka ”>Gamla Nynäsvägen söderut där det är lite tyngre backar och oftast motvind, har jag bara en 52:a placering och således stor anledning att klättra i topplistan.
Det blir väldigt roligt när det är många som ovetande om varandra kör samma sträcka men ändå tävlar mot varandra och sig själv. Så detta är något jag varmt rekommenderar alla som använder en träningsklocka eller cykeldator att titta närmare på. I topplistan kan man också ofta se vilken vindriktning och vindstyrka personerna haft vid tillfället, vilken genomsnittlig puls dom hade om dom använde en pulsmätare och även vilken kraft dom genererade om dom använde en kraftsensor på sin cykel. Även sådant kan man också tävla emot om man vill. ;)
Nu har jag använt garmins cyklingsdynamik en tid och har dessutom hunnit börja se resultatet av träning och kanske också lite skillnader mellan träning inomhus på trainer och utomhus ute på landsvägarna.
Vad Garmin Cycling Dynamics innebär har jag beskrivit i blogginlägget Garmin Vector och Cycling Dynamics, men det innebär i korthet att man får information inte bara om sin kraft utan även hur kraften fördelas under pedalvarvet och hur effektivt själva pedalvarvet är med ett antal värden. Garmin själva har inte presenterat något om hur datat ska tolkas utan det är upp till var och en. Men när man lärt sig förstå alla variabler tycker jag mig börja se ett mönster och saker att tänka på och utveckla i min cykling och det verkar faktiskt ge bra resultat.
Ikväll blev det tredje vändan ute på landsvägarna för den här säsongen. 58,5km och 1800 kalorier senare tittar jag nöjt på mina värden. Om skillnaderna beror på att jag blir bättre, eller om det ändå är ganska statiskt på en trainer trots varierande träningsprogram och motsvarande helt dynamiskt på landsväg vet jag inte, men det är mest troligt att det är en kombination. På en trainer står cykeln fixerad helt stilla till exempel och man har inget som vind och kurvor som påverkar och temperaturen är stadig och jämn inomhus. Samtidigt behöver jag bara spana in benmusklerna och titta på mina pulskurvor för att se tydliga förbättringar.
Kraft
Kraftvärden har jag sett fram emot att få analysera när utesäsongen börjar. Även om det inte är svårt att generera motstånd inomhus på en trainer så är verkliga backar på något sätt ändå något helt annat.
Det jag gläds över idag är att jag aldrig tidigare uppnått en pedaljämnhet på 30%. Garmin själva säger att värden mellan 15% och 40% är rimligt att uppnå men knappast högre. I februari när jag senast skrev om detta låg jag runt 24–25% på någon sorts medel men har nu alltså blivit klart starkare i den uppåtgående dragande rörelsen i bakre pedalen.
Att ha passerat 90% i så kallad ”rundtrampseffektivitet” är också något som är mycket positivt. Det innebär att jag bara lägger på väldigt lite negativ kraft i pedalvarvet. Här säger Garmin att rimliga värden är mellan 60% och 100% och även här närmar jag mig det optimala.
Att kraften och ”Normalized Power” ökar är naturligtvis också roligt och ett direkt resultat av träning och ökad styrka. ”Normalized Power” är den effekt jag beräknas orka hålla under en hel timme. Här har jag alltid legat mellan 200–220 watt och dessutom tagit siffran med en nypa salt eftersom träningspassen den grundats på varit inomhus och aldrig varat längre än 50–60 minuter. Jag tänker mig att en sådan siffra behöver mer tid och data på sig för att bli så exakt som möjligt. Och detta träningspass som varade runt 1:50 timmar är nog betydligt mer rättvisande och då är det glädjande att siffran stiger och inte sjunker :) Men även här är sanningen så klart att jag blivit starkare med tiden och att träning lönar sig.
Cycling Dynamics
Även med cyklingsdynamiken går det åt rätt håll:
343 ° – 243 ° V kraftfas
354 ° – 238 ° H kraftfas
Kraftfas visar hur stor del av pedalvarvet då jag lägger positiv kraft på pedalerna. 0° är när pedalen är i högsta positionen. Här har jag haft en kraftfas som börjat på +4–5° men för några veckor sedan började jag se att min kraftfas började före 0°. Först trodde jag det var något fel i kalibrering eller hur jag trampade, men efter lite efterforskningar på Garmins forum visar det sig att det snarare är något att se som en utveckling och förbättring. Ju större del av pedalvarvet där det genereras kraft, desto bättre och om kraftfasen börjar genom att dra pedalen över toppfasen så kan jag inte tolka det på annat sätt än ökad styrka. På forumen fanns de som hade kraftfaser från 330° till 270°, alltså en väldigt stor del av pedalvarvet. Där är jag ännu inte, men vi får se vad uppföljningen av detta inlägg visar framåt våren. :)
259 ° V kraftfas, båglängd
242 ° H kraftfas, båglängd
Dessa siffror summerar kort och gott den totala kraftfasen i grader. Av ett helt varv på 360° ska jag nog inte vara helt missnöjd. :)
73 ° – 124 ° V toppkraftfas
75 ° – 121 ° H toppkraftfas
51 ° V toppkraftfas, båglängd
46 ° H toppkraftfas, båglängd
Dessa värden visar vilken del av kraftfasen då jag genererar mest kraft, det vill säga är som starkast samt det totala gradtalet för den delen av varvet. Att min största styrka börjar runt 73° är inte så konstigt och har heller inte förändrats speciellt mycket. Jag tror kanske inte heller det är möjligt att annat än att möjligen utöka den fasen ytterligare.
Så för att vara början på säsongen så känns läget under kontroll. Jag har valt att inte samla in och presentera mina piloters värden. Dels för att det är praktiskt besvärligt att samla in och spara den informationen på något bra sätt. Flera använder dessutom olika träningsverktyg för sina analyser vilket gör det extra knepigt. Mina piloter har tillgång till garmin Vector-pedaler för att ha möjligheten att få fram samma värden för sin egen del.
Men när tävlingssäsongen drar igång på allvar om någon dryg månad börjar det bli viktigt att välja den starkaste piloten för dom viktigaste tävlingarna. Men det viktigaste av allt är att man ska få känna den individuella utvecklingen för sin egen del. Att kunna mäta och analysera sin prestation är oerhört stimulerande tycker jag.
Jag måste säga att jag känner mig riktigt glad. När det gäller cykling och piloter har jag verkligen provat allt och inte haft så stor framgång — förrän nu tycks det. Igår cyklade jag för första gången med en ny pilot under vårens sista inomhusträning i Eskilstuna och idag var det dags igen att provcykla med ytterligare en kille.
Han hade läst artikeln i HappyMTB som handlade om mig och tandemcykling. Den publicerades i september förra året och gav mycket positiv respons och någon enstaka intressent men som inte ledde till något mer. Nu hörde han av sig och ville prova och tyckte det lät intressant.
När det är så här svårt att hitta piloter kan jag inte låta bli att undra vad som lockar dessa enstaka cyklister. Jag tycker det borde vara tvärt om, att många fler vore intresserade nu när cykling som motionsform och sport växer så otroligt. Jag och mina vänner har tusen och en teori om varför.
Idag träffades vi efter lite mailkonversation och något telefonsamtal. Visst finns alltid oron där i mötet med nya människor att det ska bli konstlade och knepiga situationer på grund av min synnedsättning, men även denna gång kändes det hur naturligt som helst.
Efter en lång pratstund om allt från kommunikation till cykeldetaljer gav vi oss ut på vägarna. Det var ganska svalt idag med en högsta temperatur på 6 plusgrader och en lite kylig ostlig vind.
Vi for söderut mot Väster Haninge, Tungelsta och ner mot Ösmo och tillbaka, en sträcka jag börjar kunna i sömnen vid det här laget och kan dirigera de som inte är lika hemma i dessa trakter.
Rent fysiskt kände jag mig ganska mör och trött i benen idag efter gårdagens intensiva träning, men när vi hittade en liten klunga cyklister att dra med, försvann tröttheten för en stund.
Även idag hade jag lite problem med tekniken, men idag satt felet mer i mitt huvud än någon felaktig inställning. Jag hade min GPS på manuell paus vilket innebär att jag själv trycker paus och start vid trafikljus och stopp. Vid några tillfällen på väg söderut glömde jag trycka på start efter några trafikljus och tappade på så vis några kilometer och statistik. På vägen hem ställde vi tillbaka GPSen på autopaus vilket fungerar mycket bättre när man har hjärnan fullt med annat.
Att det var träning igår kändes i kroppen och syntes på resultatet. Men det var en bra första runda och det kommer helt säkert resultera i fler.
Jag måste också säga att jag uppskattar att vännerna Patrick, Egge och Peter engagerar sig och planerar och dom är inte bortglömda eller degraderade :) Nu känns det som om jag har 5 piloter att cykla med som är sugna och inspirerade och det borde kunna täcka så att jag får en någorlunda regelbunden träning och även täckning för säsongens alla motionslopp och tävlingar. Det är det viktigaste.
Idag var det dags för den sista inplanerade inomhusträningen före sommaren. Vägarna är snöfria och åtminstone om man håller sig borta från gång och cykelvägar är det fritt från grus. Premiären föregående helg gav verkligen en försmak på vår som hette duga. Men nu är det lite svalare igen.
Idag måste jag erkänna att jag kände mig lite nervös. Vid förra inomhusträningen i februari provcyklade jag med en ny pilotaspirant som en vän känner. Vi cyklade då några varv och konstaterade båda att det kändes helt OK och han sa sig vara intresserad av att prova mera.
Idag åkte bara han och jag till Eskilstuna. Det är alltid lite nervöst att ge sig iväg sådär med nya människor man inte känner och inte vet hur dom är. Det handlar mest om små vardagsting som att om han ska tycka det är naturligt att ledsaga när man inte är på cykeln. Till och från omklädningsrum, toalett, hjälpa till med kaffe, hitta ens grejer etc. En del människor har bara det där naturligt i sig att inte bara gå iväg. Ledsagningen blir som en naturlig del. Jag tycker alltid det är ett sorts underläge att inte kunna gå på toa när det passar eller gå och hämta kaffe när jag känner för det utan att be någon om hjälp. Ofta kan jag bli mer pinknödig eller kaffesugen just för att det kan kännas jobbigt att be nya människor om den hjälpen.
Men som allt som oftast med sådan oro var den helt obefogad även idag. Min nya cykelpartner verkade inte alls tycka det var märkligt att jag inte hittar på en idrottsarena som jag besöker allt för sällan. För övrigt är nog idrottsarenor rätt komplicerade att lära sig även om man är stammis där.
Vi lastade cykel och packning och for iväg. Även denna gång var vi ute i god tid för att hinna få ihop allt innan tiden på träningsbanorna började.
Idag körde vi fyra ganska hårda pass på runt 20 minuter. Vi följde väl inget speciellt upplägg annat än att känna på varandra och den sortens körning passar mina behov för tempo framöver. Att ligga och nöta tid och varv i lugnt tempo timme efter timme på en 200 meter lång löparbana kändes som något man kunde spara tills man kommer ut på landsvägarna.
Ett litet tekniskt problem inträffade som känns lite irriterande. Jag fick hjälp att starta min cykeldator och då råkade fel cykelprofil bli inställd. Så när jag kom hem hade jag bara tid, puls och kraftdata registrerade, men ingen distans och fart. Det är väl egentligen ingen katastrof inomhus men det hade varit intressant att se vad vi presterade eftersom vi körde ganska hårt periodvis. Men sådär kan det bli när man inte har samma utrustning :)
Det var ett lite kortare träningspass idag, så vid 16:30 packade vi ihop, lastade bilen och for hemåt igen. Benen kändes möra, precis som det ska vara.
Imorgon väntar en ny sådan här upplevelse. Då träffar jag ytterligare en ny pilot att provcykla med, men nu har man ju vanan inne ;)
Idag var planen att ta en premiärtur ute på vägarna. Jag och pilot Peter hade bestämt att ta en första runda. När jag vaknade var det till ljudet av stark vind som skakade fönsterrutorna och gjorde att det drog rejält genom ventilationsgaller och otäta fönsterramar. Det kändes inte så kul just då, men vi bestämde att köra i alla fall för att se hur långt vi kom. Vindprognosen för dagen sa mellan 6 och 11 sekundmeter men det lät betydligt mer än så.
Man behövde bara gå ut genom dörren för att känna att beslutet var helt rätt. Solen sken och vindarna var relativt ljumma och det doftade verkligen vår! :)
Vi spenderade lite tid med att montera Vector-pedaler och cykeldatorer. Speciellt rutinen för att kalibrera kraftsensorerna för mig och min pilot kräver en viss ordning som vi inte har hittat ännu.
När vi väl rullade iväg söderut var siktet inställt på Nynäshamn. Peter som aldrig cyklat förut i mina trakter fick ta väginstruktioner från en blind :) Jag har cyklat ganska mycket här så klart och hittar ganska bra, men några felaktiga vägval blev det så vägen ner till Nynäshamn blev en mil längre än tänkt. Motvinden ner var också ganska mördande stora delar, men vi lyckades ändå hålla en ganska god fart. GPSen visade ett snitt på 28km/h, men då tror jag den räknar med stopp och pauser trots att den är inställd på att inte göra det. Det är någon ny bugg eller finess i Garmin Connect som fler än jag klagat på.
När vi väl rullade in i Nynäshamn kändes det skönt. Jag hade ont i rumpan, svanken ch armarna. Ibland kändes det som om jag satt för lågt, ibland för högt och mitt ”tjurhornsstyre” gjorde också att jag hade begränsade psotioner att hålla i. Att jag inte satt bra bekräftades sedan när jag kom hem och analyserade datat från cykelturen. En ganska stor obalans mellan höger och vänster ben, betydligt större än jag brukar ha inne på trainer där jag sitter bra.
I Nynäshamn blev det en kort kaffepaus. Ingen av oss är speciellt förtjust i allt för långa fikapauser som mest gör att man blir kall och stel och även om vi inte satt så länge, började jag snart huttra. Och när vi väl rullade igång kändes det i benen, både att vi suttit stilla en stund och träningsverken från löpträningen dagarna innan.
Men hem blev det lugnare men mestadels medvind som ibland blev kantvind. farten ökade också betydligt och vi körde rätt denna gången. Landsvägsmilen höll vi över 40km/h på, men så fort vi närmade oss bebyggelse och tätort sjönk hastigheten igen så klart.
Genom Tungelsta på väg hem slog vi igång kameran en stund för att visa det underbara vädret och väglaget. Ber om ursäkt för att filen är aningen stor och kan ta lång tid att ladda då jag varit för lat för att krympa ner den till ett behändigare format. Man får glädjas åt den maximala bildkvaliteten istället :)
Väl hemma igen kändes det, efter 9 mil att v fått en rejäl premiär. Trots kisspaus och trafikkörning slutade snittet på dryga 33km/h.
Nu är hjulen i rullning. Nästa lördag är det årets, eller säsongens sista inomhustränng. Sedan kan cyklarna börja skitas ner på riktigt utomhus och jag längtar verkligen efter mer cykling ute. :)
en av dom stora privata fördelarna med att min arbetsplats flyttat in till Kungsholmen är närheten till en av mina duktiga ledsagare för löpning. Han jobbar bara några kilometer bort och det gör att logistiken kring vår träning tillsammans blir klart mycket enklare än om någon av oss ska åka långt. Att han är en sjukt duktig löpare gör ingenting heller :)
I onsdags var det premiär för i år. Eller det var egentligen inte sant då vi sprang på min hemort runt nyåret. Men nu kändes det ändå som säsongspremiär och Stockholm börjar likna vår.
Det är väldigt inspirerande att springa längs Stockholms vatten i princip hela vägen och hela stråket är fullt av promenerande och löptränande människor. Det är klart mer fart och rörelse än på dom tomma vägarna hemma i Haninge.
Premiären i onsdags och dagens pass kändes bra i kroppen. Efter över tre veckors förkylning med vansinnig hosta, har jag ändå hunnit några pass på trainern och löpbandet. Så när det väl var igång kändes det inte så illa som jag befarade.
Men att springa utomhus ”på riktigt” med ledsagare är en väldig skillnad jämfört med att springa inomhus på ett statiskt löpband. Om man som jag har en synnedsättning tycker jag också det innebär att träna balans och att parera för underlaget vilket blandar in betydligt fler muskler än på löpbandet.
Planen är nu 2–3 gånger per vecka och däremellan cykling resterande 3 dagar. Jag känner att formen kommer vara bra till tävlingssäsongen börjar.
Här om veckan lanserade Garmin nya mjukvaruuppdateringar både till cykeldatorerna Garmin Edge 810 och 510 samt till kraftmätaren Garmin Vector.
Förutom en rad bugfixar för cykeldatorerna, var den största nyheten är att
man lanserar cyklingsdynamik vilket ger ägare av Vector med
dubbelavkänning ytterligare information om hur man trampar.
Cyklingsdynamik mäter var kraften placeras genom hela pedalrörelsen, var
på pedalen den placeras samt identifierar om cyklisten sitter eller står
upp. Just presentationen om cyklisten sitter eller står upp verkade inte
lanseras i denna version.
Och är man en sådan som älskar att djupdyka i siffror så finns det mycket att förstå och lära sig av sin cykelteknik. Och för mig blev detta snabbt ett sätt att sträva efter bättre och mer effektivare teknik.
Power-Phase Data
”Power-Phase Data” beskriver vilken del av pedalvarvet då cyklisten genererar positiv kraft för respektive ben. 0 ° motsvarar toppen av pedalvarvet och 180 ° när pedalen är längst ner:
Left Power Phase
4 ° – 235 °
V kraftfas
Right Power Phase
8 ° – 225 °
H kraftfas
Här visar den att min kraft i vänster ben börjar vid 4 ° och slutar vid 235 ° och för höger ben börjar kraften vid 8 ° och slutar vid 225 °.
Nästa siffra:
231 °
V kraftfas, båglängd
och
217 °
H kraftfas, båglängd
visar att jag genererar kraft totalt 231 ° av pedalvarvet för vänster ben samt 217 ° för höger ben.
De här siffrorna säger mig att jag genererar kraft ganska stor del av pedalvarvet och ju söttre del, desto bättre. Att generera kraft runt hela pedalvarvets 365 ° vet jag inte om det är möjligt, men man vill sträva så nära det som möjligt. Det andra jag får veta är att jag har en liten ojämnhet i styrka mellan höger och vänster ben vilket är en bekräftelse på det jag nästan kan känna i de tyngre backarna. En sådan liten obalans mellan de båda benen är nog helt i sin ordning och så länge det håller sig inom rimliga nivåer är det inget jag tänker göra något åt. Jag tror att dessa värden jämnar ut sig med mer träning.
Peak Power Phase
”Peak Power Phase” är nästa värde som visar i vilken del av pedalvarvet jag genererar den mesta kraften, samt hur stor del av pedalvarvet det är:
Left Peak Power Phase
73 ° – 124 °
V toppkraftfas
Right Peak Power Phase
75 ° – 121 °
H toppkraftfas
Här kan jag se ganska väntade värden, att den mesta kraften genereras mellan 73 ° – 124 ° för vänster ben samt 75 ° – 121 ° för höger ben. Här kan man se en jämnare balans mellan höger och vänster ben samt att den mesta kraften skapas när pedalen trycks mellan ”klockan 3 och klockan 6”.
Av det totala pedalvarvet blir det således:
51 °
V toppkraftfas, båglängd
och
46 °
H toppkraftfas, båglängd
51 ° och 46 ° av det totala pedalvarvet. Samma sak här, desto större del av varvet jag genererar mycket kraft, desto mer effektivt. Det här bygger på principen att när det främre benet trycker ner pedalen, ska det bakre benet dra upp pedalen. Eftersom det är olika muskler som jobbar, sparar man energi och låter musklerna hjälpa varandra.
Jag har inte spenderat så mycket tid på att försöka ta reda på vad andra amatör- och elitcyklister presterar för att jämföra och se vad som är rimligt att uppnå. Men helt klart är att det finns att jobba på.
Platform Center Offset
”Platform Center Offset” är en siffra som kanske kan vara till nytta vid så kallad ”bike fit” då man får hjälp att hitta en optimal inställning av sin cykel för bästa sittposition etc. Dessa siffror visar var i pedalen kraften genereras i ett medeltal, där 0 är precis i mitten av pedalen och ett positivt värde är längre ut på pedalen och ett negativt värde är längre in på pedalen, dvs närmare vevpartiet.
1 mm
V KPM, medel
5 mm
H KPM, medel
Här kan man se att min huvudsakliga kraft genereras +1mm från centrum av pedalen för vänster ben och +5mm för höger ben. Jag har inte försökt att justera om klossar på skor etc för att se om värdet för höger ben går att få mer mot centrum. 5mm är verkligen inte speciellt mycket. Jag tror att det förutom klossars montering också kan bero på en naturlig skillnad i snedhet i ben, knän eller fötter och att om man inte har något besvär, vilket jag inte har, behöver man inte lägga ner så mycket energi på detta.
Jag kan dock se genom mina träningspass att denna siffra är ganska konstant, så om ett antal träningspass kanske jag ändå försöker flytta höger kloss lite för att se vad som händer.
Balans, TE och PS
Under sketionen kraft när man analyserar sina data, finns några värden som jag egentligen tycker borde ligga under cyklingsdynamik.
49% vänster/51% höger
Balans vänster/höger
Balans vänster/höger anger ett totalt medelvärde för balansen mellan vänster och höger ben. Här får jag bekräftat det jag kan se i värdena för cyklingsdynamik ovan, att jag har en ojämnhet mellan vänster och höger ben. Lite förrvirrande är att jag tolkar det som att jag här är svagare i vänster ben än höger ben.
84% vänster/82% höger
Rundtrampseffektivitet vänster/höger
Rundtrampseffektivitet, eller ”Torque Effectiveness (TE)” visar hur effektivt rundtramp man har runt hela pedalvarvet. Detta mäts genom att mäta om någon negativ kraft genereras då det ”bakre” benetlyfter upp pedalen. Hjälper det bakre benet till att lyfta pedalen genereras positiv kraft medan det genereras negativ kraft om det bakre benet inte orkar och håller emot den uppåtgående rörelsen.
Garmin själva säger att värden mellan 60% och 100% är rimliga värden och att det är fullt möjligt att nå 100% rundtrampseffektivitet. För att nå detta värde behöver inte det bakre benet dra hårt, men får inte generera något motstånd. Jag själv hamnar antagligen här på någon sorts medelvärde och att jag åter igen är mer effektiv med vänster ben än höger ben, men att ojämnheten är inom marginalerna.
25% vänster/23% höger
Pedaljämnhet vänster/höger
Pedaljämnhet, eller ”Pedal Smoothness (PS)” är ett värde där man dividerar medelkraft med maxkraft * 100. Man får då fram hur jämnt kraften fördelas över hela pedalvarvet. För att nå 100% måste man således generera exakt lika mycket kraft genom pedalvarvets 360 ° vilket i praktiken är omöjligt. Garmin själva säger att värden mellan 10% och 40% är rimliga, så även här hamnar jag på ett medel ungefär.
Dessa värden är plockade ur ett intervallpass på 60 minuter med 9 * 3 minuters intervaller, 4% lutning på trainer och tyngsta växeln samt med 2 minuters vila mellan varje intervall, 10 minuters uppvärmning och efterföljande avkylning. Uppvärmning och avkylning påverkar så klart mina medeltal varför jag i framtiden avser att separera dessa pass för att bara få så mycket rättvisande data som möjligt. Under detta totala pass genererade jag:
När sommarsäsongen börjar och slutar får jag väl lov att återkomma med motsvarande genomgång för att se om något hänt med dessa värden. Träningspasset jag kört är inte det tuffaste i värden heller och helt säkert inte det maximala jag orkar prestera.
Idag var det dags för det andra tillfället till inomhusträning för paracyklister i Munktellarenan i Eskilstuna och idag var det Patrick som hängde med som pilot.
Den här gången kom vi iväg i god tid och det kändes mycket bättre. Vid förra tillfället i januari kastade vi oss in precis när aktiviteten började och att då sätta igång med att olja kedja, pumpa däck, justera pedaler och ställa in cykeldatorer kändes grymt stressande. Att ha lite mer tid på sig är helt klart skönt.
Jag hade stämt träff med åtminstone en ny tänkbar pilot som en kompis lockat dit och det kändes grymt spännande. I övrigt var det inte så mycket folk som kom idag.
Jag och Patrick rullade den första milen, 50 varv utan problem. Kroppen kändes bra och enligt Patricks värden snittade vi på 36km/h. Min cykeldator hade spårat ur både vad gäller fartvisning och kraftsensorn visade helt galna värden. Jag slarvade lite med kalibreringen, lite med flit för att jag nog känner mig lite besvärlig med all teknik jag behöver hjälp med att få igång. Men har jag ändå invsterat i Garmin Vector måste jag hitta en rutin att få in det även med piloter som inte är så hemma på den här tekniken. Nu har just Patrick inget problem med det, slarvet var mitt och jag trodde inte värdena skulle missvisa så kapitalt.
När vi rullade i mål efter första varvet var det dags för en testrunda med den nya piloten som heter Martin. Det har varit på gång ända sedan i höstas att ses, men det har inte blivit av och jag trodde han tappat intresset och att allt rann ut i sanden.
Vi körde 25 varv, 5km i ganska lugnt tempo och det kändes bra för oss båda tror jag. Ingen av oss fick kanske någon uppfattning om styrkan hos den andre, men det är sådant som kommer sedan när vi kan sträcka ut på riktiga vägar istället.
Sedan provkörde jag även en sväng med kompisen som lockat hit piloten samt en klubbkamrat från cykelklubben SMACK. Vi har sets förut men aldrig provcyklat förut och kände båda att det här kan vi gott göra om. Han kändes också grymt stark och motiverad.
Jag och Patrick hann med ytterligare ett varv innan vi lade ner verksamheten för dagen och började packa ihop. Jag känner mig inte speciellt utpumpad och trött, men det har varit skönt att få rulla på riktigt och sådant ökar alltid motivationen när jag kommer hem till trainern sedan.
Nästa inomhustillfälle är den 14:e mars, men tills dess har jag ingen pilot ännu. Kanske ska fråga den nya killen om han är sugen på ett helt pass tillsammans. :)
Då har jag trotsat min förkylning och kommit igång igen. Det kändes tungt, naturligtvis men väldigt skönt efteråt.
Förra helgen var Patrick här och hjälpte mig lägga upp några träningsprogram i min cykeldator. Jag har tidigare cyklat efter videobanor från delsträckor i Giro De Italia, men dom har börjat kännas allt mer bekanta och framför allt alldeles för lätta. Så när jag ändå bytte dator till cykeln struntade jag tills vidare i att lägga in videobanorna och istället använda träningsprogram vilket jag tänkt göra länge men inte kunnat fixa själv.
Träningsprogrammen går att få i stor variation i motstånd baserat på tid eller distans eller kraftmål och jag behöver satsa mer på intervallträning.
Så idag var det alltså dags att prova ett av programmen första gången och herre så roligt det var! Jag kände starkt att jag gillar intervallträning som träningsform och den träning som videobanorna gav passar bättre ute på vägarna. Själva filmerna som rullar ser jag ändå inte och får ändå använda min fantasi för att se hur jag knäcker mina konkurrenter och hur skogar och fält flyger förbi :)
Detta program är en timme långt men jag fick bryta efter 37 minuter på grund av hosta. Men nu är jag på gång igen och det är allt eller döden nu framöver :) lite försiktigt tills kroppen mår bättre. Lyckoruset efter ett pass är som världens bästa drog :)
Dagens effektvärden är inte mycket att skryta med. 312w i maxeffekt och en normalized power på 204w. Men jag oroar mig inte. Det var ett medvetet försiktigt pass där jag bara ville få igång hjärta, lungor och svettkörtlarna.
För två veckor sedan vid inomhusträningen i Eskilstuna kände jag att förkylningen utbröt med snor, halsont och hosta. Det är ganska häftigt när man kan känna att något bryter ut likaväl som jag nästan kan känna när det händer att en förkylning ger vika på grund av träningen.
Men den här gången hjälpte inte de positiva energierna i kroppen för att förhindra. Och här har jag gått med feber av och till, hostat blodsmak i munnen och varit täppt i näsan ganska exakt två veckor. Det syns på vågen och midjemåttet och det känns i själen. Tröttheten bara ökar och känslan av meningslöshet och jag bara undrar hur jag ska komma igång igen? Det blir lite som att börja om från början igen även om det inte är riktigt sant och sådant har jag svårt för. När allt flyter och det går bra är det inga problem att resa sig ur soffan, byta om och löpträna eller cykla.
Nu börjar jag bli tillräckligt frisk för att våga försöka och då är det där steget otroligt stort och svårt.
Nu börjar det kännas som om det kan lösa sig med piloter för vårens tävlingar och åtminstone en del träning. En brist jag har är att jag känner lite för mycket bakåt istället för att se framåt. Jakten på piloter har känts helt hopplös och har verkligen fått mig att ifrågasätta om cykelsporten är något jag kan hålla på med eftersom det är så beroende av andra som är duktiga och intresserade och som inte är upptagna med sin egen karriär. Sådana finns nästan inte.
Det har förvisso inte löst sig ännu men jag har flera på gång inför våren och det borde få mig att känna mig taggad. det enda jag kan göra är att träna och se till att själv vara i god form för att sedan se om det löser sig med piloter. Alternativet att deppa ihop och vara i usel form inför våren och stå där med ett par duktiga och sugna cyklister vore inte så bra.
Nu är jag ombytt med benen insmorda med liniment som sakta börjar värka. Cykeldatorn är på däcken pumpade och det är bara att välja träningsprogram och spellista för musiken och sätta igång.
Idag hade jag Patrick på besök för att bland annat skapa lite nya träningsprogram till min trainer. Under året som gått har jag enbart tränat efter de videobanor jag köpt och förutom att jag börjat tröttna på dem så har dom inte motsvarat mina träningsbehov riktigt. Som min favoritbana jag kört mest med har varit lite kuperad första halvtimmen och sedan helt flack sista halvtimmen. Och en helt flack bana på trainer blir helt utan motstånd så att bara benen går runt. Cyklar man på flack terräng utomhus finns alltid ett visst motstånd.
Tanken var att använda träningsprogram redan när jag skaffade trainern. Men programvaran är inte tillgänglig för mig så jag kan inte göra det själv och familjen har inte kunnat / velat hjälpa till. Så nu kom äntligen Patrick och löste problemet.
Vi skapade tre träningsprogram, 2 intervallpass på 60 minuter och 1 pass för backträning med lite tuffare motstånd. I programvaran kan man välja att bland annat bygga träningsprogrammet på tid & motstånd eller distans och motstånd samt distans och effekt. Eftersom jag behöver fokusera mer på intervallträningen så blev det program baserade på tid och lutning.
Så fort förkylningen lämnar kroppen ska programmen provas ordentligt.
Idag var det dags för inomhusträning för paracyklister i Munktellarenan i Eskilstuna. Vi hade ett träningstillfälle i december, men då blev min pilot MP sjuk så vi fick ställa in.
Idag åkte jag och Egge för att delta och det kändes väldigt inspirerande. Efter alla pass på trainer och löpband så kändes det kul att rulla på riktigt och känna den riktiga fartvinden och inte en bordsfläkt. Även om det innebar varv efter varv på en 200 meter lång löparbana och fartvinden var inomhusluft :)
Extra spännande kändes det att prova nu när jag skaffat Garmin Vector effektpedaler även till pilotens plats. Vår effekt mäts nu i watt var för sig och vi kan på så vis se både vad vi presterar individuellt och gemensamt.
När vi anlände hade vi lite pyssel med att få tekniken att fungera, men när allt var igång rullade vi totalt 4,6 mil uppdelat på 8 pass. Det första på 6km var mer uppvärmning, följt av ett mil långt pass för att få igång kroppen ordentligt. Men på en 200 meter lång löparbana blir en mil 50 varv, så vi övergick till att köra resterande pass som 5km intervallträning vilket kändes både nyttigt och roligt.
Idag var det också väldigt många cyklister som kom, både nya och gamla, nybörjare och proffs. Ett högt tempo och god stämning. Cykling varvat med fika och prat med trevliga människor.
Egge hade vänligheten att sammanställa en liten jämförelse av våra värden efter dagen och det är roligt att vi ändå ligger så pass jämt. Jag är dock ännu mer glad över mina egna värden då dom är väldigt bra. Under vinterns pass på trainer har jag mestadels kört en och samma bana som är ganska flack. En flack bana på trainer ger egentligen inget motstånd alls medan motsvarande cykling på riktigt ändå ger det motstånd det innebär att flytta ekipaget framåt. Det här var första gången jag cyklade med Vector på det viset och det gav lite andra värden.
Pass 1: max 789W, medel 276W, NP 290W
Pass 2: max 746W, medel 290W, NP 304W
Pass 3: max 697W, medel 311W, NP 313W
Pass 4: max 864W, medel 298W, NP 306W
Pass 5: max 755W, medel 270W, NP 286W
Pass 6: max 750W, medel 254W, NP 270W
Pass 7: max 863W, medel 262W, NP 284W
Pass 8: max 459W, medel 259W, NP 259W
Betänker man att det som sagt var en helt platt bana utan något motlut känner jag mig galet nöjd med dessa värden och kan knappt vänta tills vi kommer ut på vägarna och får se hur det ser ut då.
Garmin Vector har nu också lanserats med något som kallas ”cycling dynamics” som ger en hel rad värden om hur man fördelar kraften på pedalerna. Där kunde jag nu se att jag lägger kraften nästan helt centrerat på pedalen, +/- några millimeter från centrum och också att jag är ganska bra på att använda stor del av pedalvarvet för att ge kraft. Det handlar om att både trycka med det främre benet samtidigt som man drar med det bakre för att hjälpa till. Där kunde man se att min kraft pågår ungefär från ca 10° enda runt till ca 260°. Min momenteffektivitet ligger runt 90% på båda benen och mina ben är jämnstarka +/-1%.
Allt detta kan Garmin Vector nu visa och det är upp till mig att använda det till något vettigt och för en oinsatt är detta bara konstiga siffror. För mig är det nu ren glädje :) Men är man intresserad kan man läsa mina första intryck av Garmin Vector här.
Nu ska vi lasta cykel och oss själva och fara hemåt. Jag känner mig fylld med energi men med en hals som signalerar en början till förkylning :) Nästa cykling inomhus sker den 21:a februari och då med Patrick ”teknikpappan” Arkley. Då får piloterna sinsemellan göra upp om vem som för tillfället har starkast benmuskler :) Jag har inte frågat om tillåtelse att publicera Egges värden här så det får man kanske läsa i hans blogg framöver. Men han har absolut ingenting att skämmas över och jag får lägga på ett kol om jag inte ska få stryk :)
Jag har tidigare skrivit om att jag nu utrustat mig och min cykel med Garmin Vector vilket är en effektmätare integrerad i pedalerna. Den mäter den rena muskelstyrkan i benen och omvandlar den till watt och ger en väldigt bra bild av hur man presterar med flera olika mätvärden.
Fördelen med Vector för ett tandemekipage är att kraften för piloten och
stoker mäts separat. Med en kraftmätare inbyggd i navet eller vevpartiet
ger den gemensamma kraften i watt och då går det inte att veta vem som
presterar vad.
Nu är min tandem äntligen utrustad med Vector både hos mig och piloten. Nu idag investerade jag i ett andra set pedaler till pilotens plats och det ska bli intressant att börja köra med inför vårens träningar och tävlingar. Det viktigaste utbytet vi kommer ha av denna information är ens individuella prestationer naturligtvis samt den gemensamma effekten vi kommer kunna generera. För min egen del, är jag mer intresserad av mina egna värden och vill kunna erbjuda samma möjlighet för mina piloter. Det innebär rent krasst att jag kommer kunna välja den starkaste piloten inför tävlingar, men jag kommer ha mera fokus på att utvecklas själv. Däremot har jag ingen aning om hur vi ligger styrkemässigt jämfört med varandra och det ska bli intressant.
Det första tillfället att testa Vector blir nu under inomhusträningen i Munktellarenan på lördag. Då kommer min pilot Thomas att få prova Vector. Det blir säkert en uppföljning på detta under våren när vi börjat samla lite resultat.
