Denises dop

Denise döps i Österhaninge kyrka.

Dophelgen började lite misslyckat med att mina riktiga föräldrar från Västervik kom på fredagen vid 17-tiden. De fick stå och vänta nästan två timmar eftersom jag och Mia var och handlade. När vi kom hem kändes redan i trapphuset att någon med alkohol i andedräkten var/varit där och då förstod jag att nu hade dom kommit. Både jag och Mia blev ledsna över att han inte ens kunde vara nykter när dom kom. Jag, var dock inte särskilt förvånad. Det stämde bara allt för väl överens med min uppväxt och detta var en period i livet där jag försökte tänka ”ja men de kanske inte var så farligt ändå”. Fast varje gång jag tänkt så har spritlukt och fylla brutalt påmint mig, som nu senast när vi åkte till Tyskland i mars eller vårt besök vid nyår. Min lillebror var med och kände tydligt av min besvikelse och skämdes nog lite över vår far å hans vägnar eftersom han själv verkar ha supit bort den förmågan för länge sedan. På kvällen käkade vi lite och tog några bärs och jag och Mattias satt uppe långt efter alla gått och lagt sig och pratade om livet. När vi gick och la oss vid tre-tiden kom Mattias på vår far med att snatta ur barskåpet. Denise döps i Österhaninge kyrka. Med fram till altaret var Hugge, Mattias och jenny förutom mamma och pappa. Dopkalas hålls i en lokal som den nyblivna mormodern ordnat. Den mest udda doppresenten fick hon av min IT-lärare och kompis Tommy F, en flaska vin som nu är 18 år gammal. När Denise öppnar den på sin 18-årsdag är vinet 36 år gammalt. Hoppas vi lyckas förvara det på rätt sätt. Den nyttigaste presenten var en ny kombivagn som hon fick av min nya familj. I övrigt var det såklart en massa fint. På kvällen hade jag och Mia tänkt göra ett civiliserat försök att ha middag med mina riktiga föräldrar och hennes familj. Greven och Hugge var också med. Jag frågade mig själv varför jag gjorde det och om jag inte borde lärt mig. Den delen av min släkt — med undantag från min lillebror — passar rätt dåligt in i vårt nya liv. Men det var väl samma sak den här gången, att jag ville göra ett försök att göra något omöjligt. Marias föräldrar var artiga och överseende. På söndagen packade dom och for hemmåt igen. Jag och Mia städade, handlade och gick en långprommenad med hunden och tittade på film på kvällen, lättade över att äntligen vara ensamma igen.

Posted from .

Kommentera