Så var man hemkommen från årets vecka i skärgården! Tidigt i vinter bokade vi årets vecka på Rånö med Ulrika och mattias. Tidigare år har vi varit på grinda i Stockholms norra skärgård, men dels känner jag mer för södra skärgården och dessutom hittade vi Rånö och dess utsökta skärgårdskrog för ett antal år sedan så vi bestämde oss för att prova på stuguthyrningen där istället. Grindas stugor kändes lite som baracker och värdshuset lite för fint i kanten för vår dånande barnfamilj som intar stället med dunder och brak. Dessutom var det dyrt och lite mat. Ska väl nämnas att det var en 4–5 år sedan vi var där senast så det KAN ju ha blivit bättre. Bara en dag innan vi skulle avgå planerade vi för hur Denises kompiss kulle kunna komma till oss de sista dagarna och vi kollade båttider. Men plötsligt så bestämde vi att hon fick följa med hela veckan istället. Det kändes mindre uppsplittrat och mycket trevligare så. Så vi inte bara var en stor familj redan innan, vi blev en till =) Så
pass många att stugan inte skulle räcka till. Vi skulle förvisso ändå ha båten med oss som tjejerna skulle bli tvungna att övernatta i för att alla skulle få plats. Väderleksprognosen dagen före avgång såg ju inte så lovande ut. Blåsigt, regn och otrevligt. Vi packade oss iväg redan på söndagen för att övernatta i båten så att vi alla var redo och på plats när Ulrika och Mattias kom ut måndag morgon. Vi kunde ju inte åka bil så vi skulle behöva strula med bussar och tåg tidigt på morgonen. Men nu slapp vi allt det. Under natten vaknade jag flera gånger av att jag hörde hur ovädret drog in. Först tyst och stilla som det bara kan vara i en båt. Sedan hörde jag hur det började knaka och gnälla i flytbryggorna utanför och så småning om hur vinden började friska i och rycka båten i förtöjningarna. Vid det laget visste vi att det var kulingvarning utfördad för vårt område och det kändes inget vidare att lasta båten så full med packning och människor och gå över Mysingen i dåligt väder.
Och färden blev mycket riktigt väldigt skumpig. Tursamt nog fick vi rak motvind och det blåste kuling från sydost. Vågorna mitt på Mysingen var över en meter och regnet piskade mot vindrutan. Men vi tog det lugnt och båten skötte sig fint i de höga vågorna. Vår Micro hängde på släp och den studsade av och ann i vågorna. 2 av barnen blev sjösjuka men kräktes inte. Denise kompis var nog mest rädd som aldrig åkt båt förut, det var ingen bra jungfrufärd. Jag var inte det minsta orolig för sjön utan mer för kylningen av motorn som vi haft så mycket problem med. Men allt sånt fungerade tursamt nog. När vi kom i lä bakom öarna på östra Rånö och vågorna somnade alla barn som klubbade oxar. Jag andades mest ut för att motorn funkar utan problem hela resan. Det hade inte varit kul att få stopp och varmgång där ute med så mycket barn ombord som redan var nervösa. Sådana tillfällen vill man helst vara själv. När vi kom fram regnade och blåste det och kapellet var genomvått på sina ställen
och vi började en snabb urlastning. Tyvärr kunde vi inte deklarera när vi skulle komma fram så vi fick konka upp bagaget själva i regnet. Rånös stugor är urmysiga, öppet upp i taknocken, bjälkar i taket och öppen spis som vi nyttjade flitigt varesig det behövdes eller ej, mest för att det gick och att vi var minst 4 eldningstokiga i sällskapet. Ett sovrum med våningsäng och ett större sällskapsrum med stor bred undersäng och översäng, matbord och kök i en liten vinkel. I köket fanns alla husgeråd och enda minuspoängen var väl att det inte fanns avlopp i slasken utan man fick istället bära ut diskvattnet. Hämta vatten fick vi såklart göra i kranen ute men det gör inget. Utsikt över havet och det bästa av allt var att stugorna låg var för sig med ett gott stycke mellan. Vidare var toaletterna av en ny typ med ventilation och luktade dom någonting så var det gott. Inte så att man hade jättebråttom iväg. Vi hade egentligen inget vidare väder förutom ett par dagar men
vattentemperaturen var 12 grader när vi kom och jag tror den hann arbeta sig upp till 17–18 grader när vi åkte hem. Så jag badade inte. Det var för kallt men det kan man ju överleva om det är jättevarmt uppe. Två dagar besökte vi Rånökällan. Första gången var på onsdagen med Ulrika och Mattias. då var det karaokekväll. Det var väl sådär. Vi kände väl mest att vi inte åkte ut i skärgården för att hamna på ett stojigt karaoke-ställe där man inte kan kommunicera med sitt sällskap. Denise och Linn sjöng ”Ta mig till havet” och var jätteduktiga men de inhämska öborna fick såklart mer apploder trots att de var packade och sjön falskt än vad två jätteduktiga tjejer fick. Värst av allt vden kvällen var servicen som vi är så vana vid alltid är kanonbra. Vi fick en ny ung servitör som hela tiden gjorde fel och glömde beställningar. Mest iriterande av allt var att när vi väl ätit klart och ville beställa en öl, kaffe och cognac, försvann han och gick inte att få kontakt med, antingen fullt
upptagen med att sjunga karaoke eller bara borta. Då ledsnade vi och la ner lång tid på att försöka få in notan. När den väl kom, fick Mattias och Ulrika fel nota på flera tusen kronor. Det var nog droppen för dom. På fredagen gick vi dit igen fast då gick jag och maria själva med barnen. Dåligt väder såklart och samma servitör men utan karaoke och mindre gäster så han höll ganska god servicenivå fram till kaffet. Då ställde han fram koppar och sedan såg vi inte skymten av honom förrän han i civila kläder avlägsnade sig från stället och gick hem =) En ny servitör kom efter en stund och tyckte att det såg ut som om vi väntade på kaffe, och sedan gick allt med rasande fart och kvallitet igen. När lördagen kom kändes det mest bara vemodigt som om det inte var någon idé längre. Jag sov de två sista nätterna med tjejerna i båten mest för att få sova lite båt i år. Båten hade vi lagt i Skutviken någon kilometer norrut på ön så det gick på några minuter med Micron att köra fram och
tillbaka. Desto längre att gå genom skogen. Lagen om alltings jävlighet erbjöd såklart dåligt väder även på söndagen när vi skulle åka hem. Men vinden var rätt även denna gång, hade vridigt till västlig så att vi fick motvind även hem och när vi närmade oss Nynäshamn var vädret ganska fint. Även hemresan gick smärtfritt och när vi kom hem packade vi ur båten och tog oss hemmåt. Jag som älskar det där livet var mest tungsint av att komma hem. Veckan gick alldeles för fort och vi pratar redan om att göa om resan nästa år men istället sikta på två veckor.
Andra bloggar om: Semester, Rånö, Rånö Källan, Båtliv