Vi hade ju bara hunnit med 2 besök på Rånö och måste försöka hinna med ett till innan säsongen var slut. Vi bestämde med Egge och Karin, vädret såg ut att kunna vara fint men blåsigt. Vi åkte vid två-tiden och stannade till vid Slangholmarna för fika med kaffe och bulle och tuffade sedan vidare mot Rånö. Då var vädret OK och Mysingen hyfsat lugn men vi visste att det skulle blåsa upp mot kvällen.
När vi närmade oss Rånö hade det också blåst upp märkbart från sydväst. På Rånö-källan var maten som vanligt i toppklass och så också servicen den här gången. Synd bara att det var så fruktansvärt kallt och blåsigt så vi mest kastade i oss mat och dryck och vid kaffet satt alla och huttrade och vi bröt upp ganska fort.
När vi tuffade hem hade det helt klart blåst upp. Redan i sundet mellan Rånö och Nåttarö gick sjön krabb och då vet man vad som väntar ute på Mysingen. Vinden var rätt OK men vågorna var inte att leka med och Karin mådde illa och Miranda kräktes lite. Vi fick styra något längre söderut för att hålla upp mot vågorna för att sedan komma i lä vid Bedarön och Ramklöv. Men mitt ute på Mysingen började den förbannade motorn att gå varm igen. Ett elfel gjorde att instrumenteringen och därmed cirkulationspumpen dog igen. Den här gången upptäckte Egge det i hyfsad tid och jag lyckades få igång elen innan motorn värmenöp. Men tempen ville inte gå ner under rött så vi var tvungna att slå av och fylla på nytt kylvatten då det redan börjat koka bort. I det läget svor och förbannade jag båten ganska duktigt. Alltid i dåligt väder och alltid med Egge och Karin. Vi funderade på om vi någonsin kunnat erbjuda en strapatsfri båttur men kunde komma på någon på rak arm.
Till slut gick maskineriet igen och med glappande elsystem tog vi oss in på lugnare vatten och kunde tuffa hemmåt. Elen glappade i takt med vågorna. Jag kände mig mest maktlös och trött som redan bytt en hel del elkablar och termostat. Men det här var tydligen något nytt. Kablar som tagit stryk av värmen är min gissning, det glappar inte när maskineriet är kallt. Så det bästa är väl att riva skiten och göra om från början vilket ju inte är så skoj. Men då får man ju det åtminstone som man vill ha det. Den som installerade motorn i vår båt för 2 år sedan, har dragit matarkabeln med alla sladdar under motorn i kölsvinet och upp så någonstans har det blivit varmt.
När vi lade till vid Wik-Inn Marina var åtminstone jag väldigt trött efter överfarten. Trött på att det inte tycks sluta strula vilket är trist för våra medresenärer och jobbigt för mig som inte kan slappna av ordentligt.
Andra bloggar om: Rånö, Rånö Källan