Den som övar, den tränar!

Den 22:a januari i år började mitt nya liv som jag dokumenterade i bloggen, Ett första tappert försök och än så länge har det gått bra. Ett kortare uppehåll för sjukdom under sportlovet men annars har jag hållit mitt löfte till mig själv!

Och nu har jag hunnit genomlida åtminstone en del av de faser som jag känner igen från förr när jag var betydligt smalare, duktigare och fysiskt i bättre kondition. Första fasen när man ställer sig på löpbandet eller lägger sig i bassängen eller under skivstången, man orkar ingenting och blir knäckt. Andra fasen, hur man lyfter, orkar mer och märker hur träningen ger snabbt resultat. Det mesta i den här fasen tror jag mest sitter i huvudet. Man har lärt sig hantera de första larmsignalerna i kroppen att ge upp så fort det börjar bli lite tungt.

Enligt min träningsfilosofi är jag då nu i nästa steg, där det känns som det står stilla, eller rent av bakåt. Jag till och med måste lyfta av lite från skivstången från mitt förra framsteg. Kanske sitter det också mest i huvudet, kanske är det nedbrytningen av muskler innan uppbyggnaden igen, vad vet jag. Men jag kämpar på och tänker inte ge upp.

Fast kanske jag mest ska vara glad. Första passen orkade jag inte ens springa 1000 meter på löpbandet över 8km/h. Nu ligger jag och snittar på 10km/h, mellan 8–12km/h och springer inte längre kortare streckor än 3km. Och sedan jag började mäta mig själv i crosstrainern har jag ökat på 380 steg på 23 minuter till 435 på 25 minuter. Kanske något långsammare utslaget per minut men mer uthållighet och fler steg!

Men visst blir man ledsen när man förr gjorde rätt långa serier i bänkpress på 60–65kg och nu ligger på hälften och tycker att 3×10-set är tungt. Men vad annat att vänta efter så långt uppehåll?

Jag har skrivit i bloggen tidigare om min Talande våg med vikt:iga fel del II, och den vågen är förvisso lätt dum i ”huvudet”, men den är åtminstone ganska konsekvent skitdålig och jag tycker mig kunna se att min vikt — som förvisso tycks pendla +/- 2–3kg — ändå har sjunkit ganska markant bara på denna korta tid. Och det är kul. Man kan redan märka att en viss degighet runt axlar, armar och bröstkorg minskat och det brukar sporra mig i crosstrainern när kroppen skriker ”LÄGG AV, DET RÄCKER! GÅ Å ÄT EN SEMLA ISTÄLLET!!”. Jag ska vinna, så är det bara och i sommar ska jag inte behöva shippa efter andan efter upptagning av ankare och jag längtar efter en lång simtur!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Kommentera