Till en vän

Nadja BrodinNatten till söndag den 29:e mars somnade hon in på ett sjukhus, bara 28 år gammal. Hon lämnade en dotter, föräldrar, syskon och oss vänner i tomhet, sorg och saknad!

Här sitter jag och ska försöka skriva något som hedrar ditt minne, tar ett värdigt farväl och något som beskriver hur det känns. Men det känns mest bara ordlöst tomt.

Det första beskedet nådde mig idag på morgonen. Jag hade just avslutat mitt träningspass och allt kändes tills då precis som en helt vanlig dag. Då sjönk allt bara ner i funderingar och sorg. Jag har varit befriad från döden på nära håll. Förutom en klasskamrat i gymnasiet som blev påkörd och avled så har jag sluppit förlora nära vänner.

Dagen flöt på som i ett töcken, enbart framdriven av tyngdlagen, allt gick på av sig själv. När Din syster ringde kändes allt ”bättre”. Det kändes bättre att få beskedet från henne, som en liten bekräftelse på att jag nog var viktig även för Dig på något sätt.

Vi hann inte vara vänner så länge. Våra vägar korsades första gången för länge sedan. Jag var ung och Du var liten och kaxig — tyckte ja =) Du fanns som en skugga ute i pereferin, jag hörde ibland talas om Dig.

Och så en dag i början av april, det var vackert väder, precis som nu, satt du i besökssoffan på jobbet. Då och där fick du mig att åter ta tag i mina gamla planer att bli radioamatör och Du lovade att hjälpa mig och min vän på traven.

Efter det höll vi kontakten. Och det visade sig att vi delade många liknande upplevelser från uppväxten och hade mycket att prata om.

Nu sitter jag mest här med mina egna tankar om döden och orättvisan i livet. Att somliga rycks bort alldeles för tidigt. Just nu önskar jag lite att jag hade en tro som förvissade mig om ett liv efter detta. Men tyvärr har jag inte det. När vi levt klart är det ”game over” och jag tror varken himmel eller helvete väntar. Ovansett om himlen finns eller ej, känner jag mig ändå övertygad om att Du nu får lugn och ro. Det är vi som är kvar som känner smärta och saknad. Den enda Gud jag tror på är den som finns i våra huvuden och våra handlingar och vad vi gör mot varandra. Ditt engagemang för Dina nära som hade det svårt tar Dig i så fall till en himmel om den nu finns.

Detta är det enda jag får ihop just nu. Jag som brukar kunna skriva om lite annat än enbart ytliga saker. men kanske blev det lite för mycket denna gången och det kanske kommer mer senare.

Utanför mitt fönster skiner solen, fåglarna kvittrar, den sista snön töar bort. Gruset sopas från gatorna och isen i själen tinar sakta. Våren 2009 får Du inte uppleva men jag vet att Du hade tyckt om det!

Många andra har skrivit väldigt fina farväl till sina förlorade vänner. Du som jag älskade Sanna Carlstedt och jag tror inte hon misstycker om jag lånar hennes text i brist på fler egna ord.

Skål för dig…
Text/musik; Sanna Carlstedt

”Vi fått en ängel vi ej önskat få, i älskad, vän och son.
Som skingrade mörkret med ljus inom sig,
slöt in och försvann härifrån…
Var du en flykting, en främling, en annan, en slända som levde för dag…
Frågor blir monolog, dig som jag kommer ihåg, levde ut vart andetag…

Höjer en skål för dig i himmelen, en dekadent protest.
För att han som kallas Far tar först, dom som lever mest.
En sista skål för dig i himmelen, för världen var du för bra.
Hälsa Janis, Bob och Jim, med ditt ”Hurrah”…

Hungriga, törstiga, kämpade alltid, för alla och en var…
Ständigt ett leende, alltid en varm famn, är minnen som jag håller kvar…
Broder i saknad, du med din kärlek, musiken som aldrig dör ut…
Nu får du ljuset, vi ser dig vandra, tillsammans vi sjunget tillslut…

En sista skål för dig i himmelen, en dekadent protest.
För att han som kallas Far tar först, dom vi älskar mest.
En sista skål för dig i himmelen, för världen var du för bra.
Hälsa Janis, Bob och Jim, med ditt ”Hurrah”…”

Vila i frid Nadja!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Posted from Haninge Municipality, Stockholm County, Sweden.

2 reaktioner till “Till en vän”

    1. Det var fint skrivet och väldigt träffande. Om det funnits någon gud, hade hon funnits kvar bland oss än.

Kommentera