Sista dagen på kursen är snart över och det är dags att åka hem. Vi har sagt hejdå till varandra och fikat.
Men dagen började med ”kvartsamtal” enskild med instruktörerna. Lite utvärdering hur det har gått och hur man vill fortsätta. Fassi och jag fick bara gott betyg och det är jätteroligt såklart! Vi fick ingen bakläxa med något att jobba vidare på hemma.
Efter kvartsamtalen var det avskedskaffe och lite allmän sammanfattning och hejdå och efter en något tidigare lunch bär det av hemmåt.
Jag skrev lite om det igår, mina lustiga känslor inför sånt här. Innan vill man inte åka på kurs, det är jobbigt och besvärligt. Men när man väl är här är det roligt och även om mycket fungerar och jag kanske inte lärt mig något nytt har det varit roligt med nästan alla moment. Dressyr och hinderbanor har varit som en bekräftelse på att vi är på rätt väg och att det funkar för oss. Just lydnaden har varit extra rolig när både jag och hund lägger manken till och man ser vad vi faktiskt kan. Den stora skillnaden är väl att hemma finns ingen grupp man kan träna i med flera hundar och människor som hjälper till att lägga in störningsmoment. Och även om jag är lite ensamvarg i vissa sammanhang är det grymt kul att jobba i en bra grupp.
Och lagom tills man åker hem har man börjat lära känna varandra och då är det slut och allt känns lite snopet. För mig är det inget unikt med just den här kursen. Så känner jag alltid när man varit med ett gäng människor en tid och sen ska skiljas, särskilt om det varit lite trevligt. Det är den där känslan jag kallar för ”när alla vännerna gått hem”-känslan. Allt återgår till det vanliga igen på gott och ont.
Sedan är jag verkligen förtjust i Almåsa Konferens miljö. Rummen är fina med balkonger eller altaner, lite dåligt tryck i duscharna som gör hårtvättning till ett litet pain in the ass bara =). Det jag längtar till här ute är dels simhall och gym, men framför allt bryggan ut mot Horsfjärden, fiskmåsarna, båtarna och vinden med den underbara lukten. Det är lite speciellt med det här, precis som på mina föräldrars landställe på Muskö. Här är havet nära verkligen. Det kan låta lite konstigt, men varvet där jag har min båt finns såklart också havet nära. Men det som förstör intrycken där är bristen på stränder, öppet vatten och alla ljuden från båtvarv och boende. Traktorer, hammarslag och motorsågar som inte hör en öde strand till. Där kan man inte bara sitta på samma sätt.
Här är det fint när det är stilla och tyst, eller vackert på ett annat sätt när vinden friskar i och vågorna slår. Havet är som en underskön flicka, söt även när hon är sur =) Att älska båda sidor och inte bara det lugna, glada och idylliska. Det är min relation till havet! Dit längtar jag alltid. Även de dagar man inte vill vara ute på havet utan stå bredvid tills dess vrede gått över.
Det var lite drag av min poetiska och romantiska ådra, men det får vara nog för idag.
Till alla hundmänniskor där ute, i sol och regn, ta hand om er! Och länge leveledarhunden!
/Jocke & Fassi!
Andra bloggar om: Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, Labrador, Schäfer, Dressyr, Hunddressyr, Hundträning, Hundkurs, Inkallning, Promenad, Hundpromenad, Tillgänglihet, Synskadad, Synskadade, SRF, Synskadades Riksförbund, Almåsa, Almåsa Konferens, Horsfjärden, Haninge, Västerhaninge