Resa till Gotska Sandön del II

gotska-sandon-satelitbildGotska Sandön Dag 2! Alla bilder hittar du på sidan Gotska Sandön 2009.

Nu har jag inte bara fått resa till, gå på och somna på Gotska Sandön. Nu har jag även fått vakna en gång här! Alla vaknade av sig själva vid 8-tiden och jag kände mig märkligt nog utvilad. Frukost är kanon på sådana här ställen. Jag brukar inte vara hungrig eller uppleva att det är gått förutom i skärgården. Nu får jag väl revidera det där med ”skärgården” till ”mitt ute i havet” =) Risifrutti, filmjöl, bröd och kaffe. Jag skulle till och med kunna få en bit bark att smaka gott i den här miljön!

Planeringen av dagen slutade med beslutet att gå till stranden vi besökte igår på förmiddagen och se lite sevärdheter på eftermiddagen. Jag är inte så mycket för att ligga och pressa på stranden några längre stunder. Jag hade hellre spenderat en dag på att gå runt ön i sin helhet, men inser att det inte kommer hinnas med denna resan.

När vi kom ner över sanddynerna slogs jag av hur konstiga människor är. Svenskt eller tyskt, eller bara mänskligt syndrom. Men precis nedanför stigen ner på stranden, låg alla människor utspridda. 3 mil strand, heltoändliga möjligheter att vara ensamma, och så sker detta fenomen =) Dessutom satt somliga nakna mitt i klumpen av människor och bara det behovet om jag hade ett sådant skulle få mig att gå längre bort för att få vara ifred. Men vi är alla människor — tydligen…

Vi tog av mot nordost och gick säkert någon kilometer längs stranden med en liten udde som mål. Jag kan inte riktigt beskriva känslan. Det var som en miniatyrvariant av hur det nog är att gå runt hela ön. Att gå kilometer efter kilometer, mil efter mil i ett vattenbryn på hårt packad sand som känns som betong. Några meter upp, små trappformade kanter skapade av vågor och hög- och lågvatten och ovanför dessa kanter, potatismjölssanden som knarrar under fötterna. Bitvis bestod sanden som av någon sorts skare som på snön på vintern. Säkert samma fenomen, våt ovanpå och mjuk torr under. Man kunde skala av små kakor av det översta lagret, eller ta fuktig sand under och rulla till ”snöbollar”!

Framme vid udden slog vi oss ned en bit bort för att inte sitta bland alla fåglar som höll till där ute. Barnen ledsnade fort och gick snart hem medans vi fyra stannade kvar. De tre halvsov där i solen medans jag satt och faktiskt kände mig lite rastlös, men lyckades ändå slapna av och lyssna in det stora. ”Tyst” är fel ord även om det kändes just tyst. Hur det nu kan vara tyst vid ett hav. Men det var väl bara det att det inte fanns några tunnelbanor, bilar, gräsklippare eller högtryckstvättar. Bara naturens egen milda storhet. Och om man nu kan känna hur ett batteriladdas upp, energi fylls på, vattendunken blir tyngre och kallare eller gasballongen fullare och fyllare och till slut stiger, så kände jag mig ungefär så!

Jag önskade att jag hade en bra inspelningsmaskin som kunde föreviga ljudet även om jag tvivlar på att någon sådan skulle kunna göra det rättvist. Jag försökte ändå låta kameran spela in så får vi se hur det blir sen. Det var i vart fall det enda jag hade.

19 grader i vattnet och strålande sol, vore väl fan om inte jag skulle bada! Solbrännan gjorde nog att jag kände mig mer frusen än vad jag var för skönt vore nog synd att säga att det var. men jag har nu även badat på Gotska Sandön! Vandrat på en undervatensdyn långt utanför stranden där vågorna bryts och kände att just det här vill jag se även i storm någon gång!

Ett fenomen vad gäller vågor upplevde jag igår kväll men glömde skriva om. Jag låg där i sanden och lyssnade på evighetens ljud och plötsligt trodde jag öronen och hjärnan fått nog. Det lät som rasslande grus långt ute i vattnet. Det visade sig vara långa vågor över en sanddyn som inte bröts men som antagligen just flyttade tonvis med sand fram och åter över bottnen. Jag lyckades inte höra det igen idag, fel sorts vågor. Ett ljud som jag aldrig glömmer. Ett ljud som förklarar allt, hur ön skapades, hur den formas, ombildas och flyttas hela tiden. Det är just så det låter, öns eget liv!

När vi återvände från stranden blev det sen lunch bestående av ravioli alternativt spagettiringar i tomatsås. Karin sa något om att sova middag och då blev jag akut trött och somnade väldigt ovaggad, en liten powernap i en halvtimme.

Vid halv fem tiden gav vi oss iväg för att titta på lite sevärdheter. Först blev det kapellet. Vi hade som målsättning att även besöka gudstjänsten. Inte för att någon av oss är det minsta troende, utan som med bröllop och dop, för att det är fint. Men det hanns inte med. På väg mot Petter Gottbergs lada där det sägs att han lockade in sjömän från strandade fartyg, bjöd dem på mat och dryck och sedan skjöt dem genom små hål i väggarna för att sedan plundra deras fartyg. 2 bröder som levde ute på ön, tror jag under 1900-talet lär ha hittat blykulor i ladans väggar och hålen han ska ha tillverkat själv för att skjuta igenom, fanns där. Detta har för övrigt skildrats i TV-serien Husbonden – piraten på SandönW. En underbar TV-serie jag mycket gärna skulle vilja se igen men som jag inte lyckats få tag i.

Näst sist på kvällens schema stod visningen av fyren klockan 18 vilket vi inte ville missa. Jag och Mia fick leta lite efter barnen så att de inte skulle missa det. Det passade tydligen att vara på stranden när mamma och pappa inte var det =). Jag tror detta var min andra fyr jag varit i, den första var den på Landsort men det var så länge sen så jag knappt minns det. Fyrar fascinerar mig lika mycket som annat som har med havet att göra. Vi såg till att få gå upp sist av alla. Det blev lite väntan men mindre stress. Vi klättrade upp för den smala spiraltrappan och sista biten som mer liknade en stege. Där uppe kunde man gå runt fyren och det fotograferades så klart en massa.

På väg hem från fyren passerade vi öns museum. Vi tittade på lite saker men det var inte så spännande tyckte jag. Vi tittade på den infofilm som gick på TV som inte helt otippat handlade om — Gotska Sandön =). Den var rätt sumarisk och innehöll inget nytt.

På kvällen åt vi sen middag vid 21-tiden bestående av makaroner och köttbullar, tyvärr utan ketchup men som vanligt smakade det gott. Efter middag satt vi och drack ur våra sista pilsner för att ”slippa släpa hem dom” och åt chips och godis och spånade. Egge och Mia lekte mörkerfotografering. En sån spångrej som väl bara är rolig där och efter några öl, var att vi funderade på att lägga i förslagslådan att man borde ha en sandlåda för barnen, öhh, ja.. Som sagt då var det kul och lite kul är det fortfarande =). Eller varför inte en skyld nere på stranden som deklarerar Sandstrand bara så att man vet =)!

Ungefär på den nivån låg humorn nu när kvällen avslutas till musiken av havet på avstånd och en kraft känsla av att JAG VILL INTE ÅKA HEM!

Alla bilder hittar du på sidan Gotska Sandön 2009.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Gotland, Sweden.

Kommentera