Jul 242009

Alla bilder hittar du på vår semestersida Rånö 2009.

5:e dagen med bara 2 dagar kvar och jag skulle nog ljuga om jag sa att jag inte känner lite ångest över att det snart är slut för i år! Men jag ska njuta så länge det går!

Det har som vanligt inte hänt så mycket, igår torsdag bedömde vi att vädret var tillräckligt fint för en utflykt. Först var målet Nåttarö och dess underbara sandstränder, men vi var alla överens om att just denna dag inte var någon baddag.

Så här bröt vi det som blivit en tradition även det och åkte istället norrut till utö. Ingen lång resa, 7–8 distansminuter, en resa i lugn takt på ca 20 minuter. I gästhamnen hade vi lite problem att hitta en ledig plats så vi bunkrade bränsle först och hittade till slut en. Tilläggningen gick bra även om det var väldigt mycket båtar och ankarlinor kors och tvärs =)

Vi åt medhavd matsäck på bryggan innan vi bestämde oss för att planlöst gå en liten sväng på ön. Utan karta så följde vi första bästa väg upp från gästhamnen, genom ”Utö city” med en restaurang, en ICA och lite sådant och otrligt mycket flakmoppar och traktorer. Väldigt få vanliga fordon. Jag har ju varit här förr med mina föräldrar men det var länge sen nu.

Vägen ledde oss förbi södra båthamnen och tältplatsen och när vägen inte längre såg ut att ha något slut vände vi om. Satt en stund på klipporna vid tältplatsen med båtar på svaj utanför och dom där ljuden som bara finns i en sån miljö. Någon som ror, lagar mat, badar, kör in med snurran till stranden för att rasta hunden. Ljud som jag aldrig kan bli mätt på.

Men Stockholm Radio varnade för dålig sikt och nu såg vi även dimman komma inrullande från Mysingen så otåligheten den malplacerade, infann sig. Vi gick tillbaka, köpte glass och drack kaffe på bryggan innan vi la ut och styrde hemmåt. Hemresan var lite sådär, periodvis var dimman väldigt tät och särskilt mot slutet, när vi passerade Skutviken tappade vi visuell kontakt med land trots att vi körde så nära. Känsla och GPS fick räcka och plötsligt dök stugbyn och bryggan upp alldeles inpå. Jag hann aldrig bli nervös men har såklart respekt för dimma. Dock är det ju ingen fara på ett kav lugnt hav.

Men dimman gjorde att vi lämnade båten kvar vid bryggan vid stugbyn trots att öns tillsyningsmän nog inte gillar det så värst. Men just då hade vi dimman att skylla på. På kvällen gjorde vi favorit i repris i bastun som blev lite misslyckad till en början eftersom det var något fel på termostaten så bastun var näst intill kall. Men vi ringde och snart kom Micke på en fyrhjuling och vred igång bastun åt oss igen. Sista halvtimmen blev givande men vi fick boka en ny tid gratis nästkommande dag.

Idag fredag har det inte hänt så mycket till en början. Tanken var att gå på en långpromenad och plocka blåbär något som misslyckades i förrgår. Precis när vi skulle gå kom en båt in till bryggan och ville lasta ur. Jag och MP tänkte först flytta oss motvilligt tillbaka upp till Skutviken, men vips låg vi inklämda innanförf en båt som raskt började lasta av. Kort därefter kom 2 båtar till och la sig utanför och alla fick bära sin packning över båtarna. Vi skämtade lite om Rånö som värsta Smögen med båtar i flera led utanpå varandra. Tyvärr var kameran på annan plats, annars hade det varit en kul bild.

Så vi fick sätta oss ner och avvakta. Jag plockade ner kapellet och vi drack en kall öl i solen och tittade på hur de slet med sin packning. Fanns ingen plats för oss i kedjan, allt flöt på så bra. Annars hade vi såklart hjälpt till.

När urlastningen var klar och vi hade bestämt att låta båten ligga kvar nu när vi ändå legat i vägen, hördes en väldigt välbekant röst från bryggan. ”Jocke, hör du vem det är?” Jag hatar verkligen sånt där och vägrade såklart gissa. Men det visade sig att den andra båten innehåll Linda med familj, en tjej från gymnasietiden som då var tillsammans med min bäste vän. Vi sågs senast på mitt bröllop 2002 men sedan dess bara sett hennes namn på Facebook.

Det blev ett kort möte och inte mycket sagt förutom det vanliga och sen försvann hon. Jag fick den där välbekanta klumpen i magen, saknaden av förlorade vänner och en svunnen tid. Hade såklart velat prata mer, men så blev det inte.

Sedan blev det bastu ikväll igen. Har nog blivit beroende =)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

Liknande inlägg:

Ledsen, det är inte möjligt att kommentera.

© 1996-2010 Nomell.Se Kontakt: web @ nomell.se

Bad Behavior has blocked 222 access attempts in the last 7 days.